Fine Little Days alla dagar

Fine Little Days alla dagar

Jag blir alltid på så gott humör av uppdateringar från Elisabeth Dunker. Vi är många över hela världen som fångas av hennes öga, hennes egen känsla för dokumentation och berättelse. Jag följer henne på Instagram, det gör 97 000 andra också. Bloggen Fine Little Day, som har funnits sedan 2007  har säkerligen lika enorma besökssiffror och mottar helt rättvist lika många hyllningar. Vad är det som gör oss så glada? Varför tycker vi så mycket om att titta på vad Elisabeth ser och skapar runt omkring sig? Förstås är det en av kvaliteterna i hennes konstnärskap.

Målade slevar ur nyutkomna boken Fine Little Day, av Elisabeth Dunker. (Foto uppslag Kurbits)

Målade slevar ur nyutkomna boken Fine Little Day, av Elisabeth Dunker. (Foto uppslag Kurbits)

Men just hennes öga är något jag tänker mycket på när jag nu läser hennes nyutkomna bok, Fine Little Day – Idéer, återbruk och meningsfullt nonsen. Kanske finns svaret precis där i hennes titel. Att allt verkar ha en uppgift att fylla i hennes värld, att inget är för litet för att ta om hand och titta på. Det finns meningsfullhet i det vackra, det udda det lilla och det stora. Hennes intresse för folkkonst, särlingskonst som hon också nämner, samt människor med föremål, hantverk i händerna och historier att berätta förenar. Man är alltid i gott sällskap med Elisabeth och det känns som att hon ser saker som jag inte ser, förrän hon uppmärksammar mig på dem. Och hon gör det med en konsekvens, med ett allvar och en ömsinthet som är berörande. Hon utbildar oss i sina ämnen genom sina bilder och uppdateringar tänker jag.

Boken Fine Little Day av Elisabeth Dunker speglar hennes vardag så som vi är vana att se den. vackert, lustfyllt och udda. (Foto uppslag Kurbits)

Boken Fine Little Day av Elisabeth Dunker speglar hennes vardag så som vi är vana att se den. vackert, lustfyllt och udda. (Foto uppslag Kurbits)

Steget till en bok kändes naturligt, Elisabeth är konstnär och visuell kommunikatör, också med ett långt och intressant förflutet som fotograf. Bokens format passar sig utmärkt, här får bilderna ofta föra berättelsen framåt även om det förstås också finns välskrivna och fördjupande texter i kapitlen. Boken har också en välgjord grafisk form, signerad Klara Bothén och den är utgiven av Natur och Kultur.

Bokens bas finns i föremålen, de samlingar som Elisabeth har, de saker hon skapar och de fynd hon gör. Kapitlen rör sig kring Elisabeths vardag och heter saker som Studion, Samla, Hemma, Återbruk och Stugan. Här finns också fokus på att göra, besöka, leka och jobba i de resterande kapitlen, där en röd tråd är Elisabeths inspiration och egna arbete. Men i väldigt mycket bjuder boken på just praktisk och visuell inspiration; virka dina egna grytlappar, recept på fisksoppa, aha-upplevelsen i att göra dockhus av gamla resväskor, sy ett lapptäcke eller en dörrmatta. Måla dina slevar (min favorit!)

Inspirerande pappersklipp! I boken finns också uppmaningar och beskrivningar att göra själv, bland annat att klippa till med saxen. (Foto uppslag Kurbits)

Inspirerande pappersklipp! I boken finns också uppmaningar och beskrivningar att göra själv, bland annat att klippa till med saxen. (Foto uppslag Kurbits)

I boken gör hon som hon säger nedslag här och där från åren med Fine Little Day:  ”och även visa nya projekt och grejor som begåvade vänner bidragit med. Jag kommer att svänga bilder vilt omkring mig, har aldrig varit ett fan av begreppet kill your darlings. Desto bättre har behåll, bejaka och slumpvis klingat, som känts mer tillåtande och muntert.” Hennes förhoppning att uppmuntra och entusiasmera fungerar på mig – jag återvänder till tankar om förmågan se till varje föremåls uppgift, ursprung eller mening, sätta i sammanhang.

Att se hennes samling pärlkorgar (det är svårt att inte gå igång på någon som har över trettio pärlkorgar i sin ägo!) eller målade slevar är en fröjd och spelar roll för fler än mig, det blir ett sätt att dokumentera också en samtid där vi vill åt en själ, kanske till och med en själsfrände,  en historia, ett engagemang, en kunskap och en berättelse.  Fine Little Day är en sådan plats som Elisabeth och vi hennes läsare känt oss hemma i, steget från blogg till Instagram (även om hon är aktiv i båda kanalerna) har inte varit långt – boken Fine Little Day är en fin förlängning av hennes värld och hennes dagar. Ta del av den ni som inte redan gjort det!



Prima hantverk från Galicien

Prima hantverk från Galicien

En rad oerhört vackra bilder kommer det från nordvästra Spanien, där hantverk gjort av slöjdare i Galicien ser ut bland annat så här. Under varumärket Artesanía de Galicia besökte sammanslutningen bakom dessa hantverkare (Fundactión Centro Galego da Artesanía e do … Läs mer >>



Kreativt medborgarmotstånd i utställning

Kreativt medborgarmotstånd i utställning

Den här veckan handlar det om motstånd här på Kurbits. Häromdagen skrev jag om Marie Brians sätt att hantera näthat genom broderi. Idag handlar det om den pågående utställningen Disobedient Objects Victoria & Albert Museum i London. Vi var … Läs mer >>



Haters gonna hate, stitchers gonna stitch

Haters gonna hate, stitchers gonna stitch

Brodösen Marie Brian säljer via sin egen sajt Cotton Floozy och via Etsy sina broderier, hon är smart, slagkraftig och utåtriktad i sina broderade budskap, ofta med ämnen som feminism, mänskliga rättigheter och politik. För detta får hon ta emot … Läs mer >>



Relevanta kronor i orostider

Relevanta kronor i orostider

Jag har genom åren följt Per-Åke Backman som gör de mest fantastiska halmkronor, traditionellt kallade en oro. Här går att läsa mer om hans tidigare verk. Just nu är han aktuell med yttterligare verk i en ny kollektion, den han … Läs mer >>



Brodera som på 50- och 60-talet

Brodera som på 50- och 60-talet

För ett par månader sedan blev jag galet charmad av de originalkuddar som Handarbetets Vänner hittat i sina arkiv, gjorda av ingen mindre än Edna Martin.  Ni var många med mig som blev förtjusta i kuddarna som då fanns att … Läs mer >>