25 juni, 2019

Kurbits besöker: Textilvetenskapen på Uppsala universitet

Frida / Broderi, Folkkonst, Inredning, Konsthantverk, Textil, Vävning / Cecilia Aneer, Ingela Wahlberg, Konstvetenskapliga institutionen, Kurbits besöker, Textilvetenskap, Uppsala universitet / 1 kommentar

För en tid sedan fick jag möjligheten att hälsa på Textilvetenskapen i Uppsala, det ämne som tillhör Konstvetenskapliga institutionen på universitetet men som i sig själv har egna speciella ramar fokuserade på hantverkskunnande, studier av material, redskap och tillverkningssätt. Här är det själva textilen som står i centrum.

Cecilia Aneer som är universitetslektor i textilvetenskap tog emot mig och visade mig runt på plats, det var verkligen spännande att se lokalerna. Varför då tänker du, hur kul kan det vara att se universitetskorridorer?

Jomen se, här finns det fortfarande fokus på hantverksprocessen, och det gör att det exempelvis finns vävstolar för utforskande av vävtekniker, samt undervisningssalar med material i fokus – som student får du bland annat prova på att spinna och lära dig mer om broderi. Grundkursen innehåller exempelvis också en åttaveckorsperiod, där uppgiften är att sätta upp en vävstol från grunden.

Och inte nog med det, det finns även ett arkiv att botanisera i. Samlingar där inriktningen kanske inte så mycket ligger på att bevara för bevarandets skull, utan mer som ett undervisningsmaterial att ställa frågor till för studenterna. Något som jag tyckte var oerhört spännande, här fick man röra och känna, titta på detaljer och prover.
– Det handlar inte så mycket om intakta plagg här, för vår del får gärna textilierna vara lite skadade eller använda, det ger oss bara ytterligare träning i dess utseende, bruk och historia, säger Cecilia.

 

Textilvetenskap kan du läsa som fristående kurser eller som en del i ett program, se mer här.  Och så finns det ju också möjlighet till fördjupning i ett magisterprogram med ytterligare möjlighet till forskning.

Men, vad blir man då? Vad kan man använda ämnet till?
– Många som läst textilvetenskap arbetar med samlingar i olika sammanhang, inom riksantikvarieämbetet eller i museala samlingar exempelvis. Du kan även arbeta som museitjänsteman eller i utbildningssammanhang av olika slag. En hel del går också vidare till konstnärliga utbildningar efter sina studier här, säger Cecilia.

Textilvetenskapen ger möjlighet till att få förståelse för textil genom historien, olika stilar och att känna igen dem, men också att kunna se på plagg och textila föremål och se de hantverksmässiga spåren – vad har förändrats och vad är original?
-Sist ser jag det också som viktigt att studenterna får med sig språket kring textilierna. Att kunna läsa och beskriva plagg, tekniker och material korrekt och även kunna kommunicera kring hantverksprocessen kring plaggen.

Ämnet står mitt emellan teori och praktik, vilket är något som Cecilia Aneer återkommer till under mitt besök. Det handlar mycket om att både se och göra, för då sätter sig kunskapen i kroppen och i huvudet menar Cecilia.
– Vi som undervisar och jobbar här har alla en praktisk bakgrund, jag är skräddare, här finns också lärare med lång utbildning inom vävning och broderi. Alla har rejält med hantverk med oss men det är inget du behöver ha som student när du kommer till oss.

Det är däremot inte ovanligt att textilvetenskapliga ämnet föder intresse att fördjupa sig praktiskt, menar Cecilia. Att kunna förstå materialet är det viktigaste, och de frågor du väljer att ställa beror ju på de förkunskaper du har eller de kunskaper du skaffar dig.

Eftersom textilvetenskapen som ämne är relativt litet, här erbjuder man ändå ett antal platser på basnivå varje kursstart (cirka 25-30 elever per A-kurs), samt har även fortsättningskurser och forskning, men en förutsättning för detta är det gränsöverskridande som ämnet behöver ingå i. Detta ser Cecilia dock som en styrka:
– Som student hos oss läser du flera kurser och moment tillsammans med andra ämneskurser, det gör att du exempelvis får konstvetare, arkeologer eller etnologer som kurskamrater och därmed får ta del av deras ingångar i ämnet.

Även om ämnet i sig är fullt tillräckligt att fördjupa sig i på egen hand menar Cecilia att de genom samarbete över ämnesgränserna vinner mycket i jämförelse och förståelse för sammanhang. Ofta hamnar man som textilvetenskapsstudent senare i yrkeslivet på museer eller i andra antikvariska sammanhang.

Men vad är det som gör ämnet så roligt?
Cecilia skrattar och pratar om passion, nörderi, möjlighet till fördjupning, och inte minst – hur fantastiskt det är med förståelse av material och tekniker.
– Det ligger mycket i upptäckandet för min del, att få nörda ner sig i något och även få förmedla det vidare. Passionen i att få titta på en skicklig hantverkare och förstå hur resultatet kan bli så som det blir. Jag brinner verkligen för mitt ämne och vill inget hellre än att förmedla det till fler.

Cecilias specialområden är dräkt och historiska modedräkter, något hon forskar på men även undervisar i.

Vad behövs i framtiden?
Nu har vi fått sällskap av en av textilvetenskapens doktorander, här finns en handfull som forskar i ämnet. Till lunch möter Ingela Wahlberg upp, som är doktorand och lärare i textilvetenskap. Hon och Cecilia säger båda att de gärna vill ha fler kollegor och mer resurser till forskning i framtiden.
– Vi vill hitta större kontaktnät att ingå i, ha möjlighet att skapa större forskningsteam och därmed också få större möjlighet att fördjupa oss i ämnen inom området.

Både Cecilia och Ingela ser en stor ökning i intresset för området, vilket är roligt. Det behövs menar de:
-Ett ökat specialintresse leder ju till fler fördjupningar inom vårt område och det gynnar ämnet, säger Ingela. Jag är själv ett bra exempel på just specialintresse, säger hon och inte förklarar lite av vad hon arbetar med i sin forskning: vadstenabroderier. Men då inte på broderierna generellt, utan här pratar vi stygn.
– Jag tittar bland annat på stygnens förhållande till bottentyget, alltså hur de är placerade. En favoritteknik är läggsöm från medeltiden fram till idag.

Varför då?
-Det är en snygg, snabb, rationell och effektfull teknik – som vi dessutom använder än idag.

Ingelas specialintresse för hur stygn är broderade från vikingatid till 1680 är alltså något som har en plats inom ämnet. Cecilia och Ingela menar att det är viktigt att just tekniker får ta plats inom textilområdet – där man alltså inte pratar om form eller färg, eller design – utan just hur material och sätt att bearbeta dem eller hur de är konstruerade som får stå i fokus.

Ingela avslutar med att visa mig en rad bilder på hennes pågående forskning. Det är oerhört detaljrikt och mycket spännande, hon förklarar entusiastiskt en bild av ett broderi hon nyligen sett på Vadstena slott:
-Se här! Hur ljuset reflekteras! Materialet silke och stygnens läggning maximerar ljusreflexerna, det är så skickligt gjort och det är uppenbart att det var den effekten brodösen var ute efter. Här är det inte motivet som är intressant, utan effekten av stygnen som helt och hållet gör det.

Textilvetenskapen handlar alltså om att sätta in textilt material i ett historiskt sammanhang, här ingår materiallära, färgning, redskap, tillverkning, bruk och vård av textilier och dräkter bland annat. Och alltså mycket med fokus på just handgripligt görande ur ett undersökande perspektiv.

Är du intresserad av detta och vill använda dig av textilen inom områden kring utbildning, samlingar och museer i framtiden, ja då är detta ett ämne för dig. Ingela och Cecilia berättar att en sen antagning för hösten kommer att öppna under juli månad – så får du feeling är det bara att söka.

Här finns mer praktisk information.