Sommarläsning: Skogen och slöjden

Den som följt Pernilla Wåhlin Norén på instagram en tid känner nog igen detta vackert skurna tallvirke ovan. Det utgör delar av fasaden till hennes familjs hus som hon själv ritat och byggt. Pernilla är en slöjdkraft, en konstnär och kreatör, tillika hemslöjdsnörd och arkitekt. Hon är en kraft att följa och inspireras av med sitt självklara sätt att vara i slöjden, i hantverkandet, i byggandet och i dokumenterandet av allt detsamma. Nu också i bokform sanna mina ord, för denna hennes första hantverksbok Skogen och slöjden utgiven på Natur och kultur är på så många sätt precis lika intagande och grundad som Pernilla själv. Det är ett praktverk för kunskapsöverföring, lust och livsstil för alla som lockas av det som skogen kan erbjuda. 

Boken har underrubriken 44 hantverksprojekt för ökad skogskunskap och det är en så fin inramning. Här finns ambitionen att ge läsaren kunskap om skogen, för tesen är att om vi har slöjdglasögon på i naturen kommer vi att vistas där på ett annorlunda sätt. En viktig ingång i boken är också att skogen precis som arkitekturen har en demokratisk roll att spela, den finns till för alla. Genom att tillgängliggöra skogen med hjälp av kunskap om den får vi fler att uppleva den. Och mycket därtill:

För att förstå ett material måste du hålla i det. Men kunskapen går åt flera håll. Vi lär oss också om oss själva. Lika mycket som man lär sig om skogen lär man sig om sig själv och om livet. Skogen ger oss insikt och svar på frågor. De praktiska lärdomarna som hållfasthet, fuktmotstånd eller till exempel rötbeständighet är många och kanske självklara. Men det är lätt att glömma att skogen lär oss annat också, på ett djupare plan blir vi förankrade med hjälp av den tysta, ordlösa kunskapen.

Även om bokens inledande text är filosofisk och ger en finstäm ingång är Skogen och slöjden en mycket handgriplig bok i tydlig gör det själv-anda. De många projekten är uppdelade utifrån sina olika material i kapitel som heter Bladslöjd, Trädslöjd, Mosslöjd, Blomsslöjd och Grässlöjd. Här finns en mängd sinnliga och i svårighetsgrad varierade projekt att göra, allt för att smycka middagsbordet med förgängliga dekorationer till att ge materialet liv till beständiga objekt. Girlander, en grenhängare, ett näverunderlag, en mosskrona – allt förpackat och visat i de vackraste miljöer men med beskrivningar i material, vad du behöver och hur du gör. Pernilla är en lika fin kompanjon i praktiska moment liksom i livsstilsinspirationen.

Den övergripande önskan i boken är att förmedla kärlek och omsorg om material och kanske också om en plats, Pernilla visar generöst sin och inspirerar med det läsaren att leta sin egen. Essensen är att vässa sin förmåga att göra själv med material runt knuten. När vi förstår skogen kan vi också ta hand om den, säger författaren genom bokens sidor.

Skogen och slöjden varvar de många projekten med dess beskrivningar med fakta om skogen där materialen är hämtade. Här finns mycket läsning att ta del av och tonen är informativ och som sagt mycket engagerande. Pernilla beskriver allemansrätten som vår bästa arkitektur, den tillgängliggör naturen och ger oss därmed också respekt för den. Att läsa ingångarna och sidorna för kunskap om material och sätt att leva kommer man också långt med i denna mångbottnade bok. Författarens själv får avsluta:

Min ingång till arkitekturen var genom slöjden och främst det textila hantverket. Mamma gav mig garn. Mormor lärde mig sticka. Farmor lärde mig se på ett tyg i vilken teknik det var gjort, om det var bomull eller ull och isåfall vilken typ. Kommer ullen från ett får i byn där jag känner bonden kan jag hela berättelsen. På samma sätt som timmermannen kan berättelsen om trä. För att kunna använda ett material måste vi lyssna på berättelsen. Där berättartraditionen är stark kan kunskap delas från generation till generation.

De vackra bilderna, mestadels tagna av författaren själv och den lyhörda grafiska formen, gjord av Johannes Molin är ytterligare delar i denna finfina helhet. Kolla själv!