Häromveckan fick vi äntligen se utställningen med det magiska utställningsnamnet, där det på ett sätt handlar om enkelheten i träet och kniven, om form och funktion, men på ett annat om sinnligheten, konsten, livet och magin.
Bakom verken ligger förstås den alltigenom fantastiska slöjdaren Per Norén och utställningen finns att se på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Hans handlag och hans utförande med björkträ och kniv förundrar, förbluffar och inspirerar, han har täljt sig in i hjärtat på många av oss vid det här laget. Det ser ju så enkelt ut när han visar, vi känner igen det klumpiga tillyxade träet när han börjar, men det är knappt att vi förstår hur transformationen sker. Hur är det möjligt, hur kan det bli så galet vackert? Jag hör viskande röster fråga varandra detsamma bland föremålen på museet. Jag håller med.
Han har arbetat intensivt med sin första separatutställning och det märks. Här har hans karaktäristiska skedar och krympburkar placerats i ögonhöjd i smakfulla konstellationer, utställningsrummet på Hälsinglands museum har i ögonfallande piedelstaler i grovhuggna stockar, där de täljda alstren grupperats tillsammans. Den som följer Per på Instagram (gör det! Spångossen) känner till hans noggranna visuella känsla för iscensättning, där täljningen förstås är huvudnumret, men där bilden blir till en berättelse i komposition och innehåll. Det har han tagit med sig in i det fysiska rummet, här upplever vi helheten i hans konstnärskap ihop med stillsam och vacker rekvisita – en torkad blomma, täljspån, påbörjade alster – samsas med de fantasifulla verk han ställer ut. Ytterligare en fin detalj är att ta del av verkens titlar; som Nåd, Middag, Mamma, Fredag. Den vägg med pappersblommor i utställningsrummet ger ytterligare rymd till hans ursinnliga skapandevärld.
Ursinnlighetens tid är vår är en fin utställningstitel. Ursinnligheten är ett väl fångat ord, och det hör ihop inte bara med utställningen, utan är bitvis synonymt med Pers inställning till sitt arbete men ännu mer är det en självklar titel i Pers universum. Ursinnligheten finns i träet och det lockas fram av täljaren tänker jag. Hans sinnliga koppling ger tyngd och allvar till utställningen och gör att det blir på riktigt. ”Det här är inte föremål som man ska göra något med, snarare ska de göra något med dem som betraktar dem” säger Per i den DN-artikel som kom ut för ytterligare någon vecka sedan, och det stämmer sannerligen. I betraktelsen får vi vara en del av ursinnligheten, eller som utställningstexten anger:
”Jag vill förmedla något allmängiltigt; den evighetslånga mänskliga historien av ansträngning och vilja till förfining – i samklang med en levande natur. Det är en historia som alltid berättats, och jag fortsätter att påminna om den. Att skära i trä är ett universalverktyg – en fundamental del av att leva och vara människa”.
Jag kom i kontakt med Per 2018, då hade han täljt i ett år ungefär. Vi har samtalat om slöjden och livet av och till sedan dess och det har varit en fröjd att få följa hans sätt att ta sig an sin egen begåvning och sin kreativitet. Utvecklingskurvan har varit fascinerande brant men något som han aldrig tullat på är möjligheten för alla att ta sig an träet. För även om det är få som kan göra det som Per gör menar han fortfarande att alla kan och bör tälja. För livet, sin självständighet, för sin kreativitet och sitt välmående. Jag publicerade en text från våra samtal under 2018/2019, (inlägget finns här i sin helhet) då pratade vi om just övertygelsen om att alla kan:
Konsumtionssamhället har det inbyggt i sig att vi som konsumenter för det mesta vandrar runt med efterkälkeskänsla. Alltid är det någon som ligger före, för att sedan bli omkörd av någon annan. Ny pryl, ny stil, nuet kikar förbi för att sedan förpassas till historien. Våra ”möjligheter” att uttrycka oss går via trendens nyckfulla fana. Se hur den fladdrar. Det jag tyckte var vackert idag ligger på soptippen i morgon. Vilka är vi, när räcker vi till?!
Vi har så mycket vackert inom oss, alla färger och former i djupet av oss själva som bara längtar efter att ta vägen. Trädet är ett vitt ark, lyssna länge och väl snart hör du dem. Färg och form i långa rader möter dig i fantasin. Det tidlöst vackra finns i oss alla, vi räcker till! Ha tålamod snart suger du på din egenkokta ögonkaramell! Trender vad är det?
Utställningen går att se fram till 24 maj på Hälsinglands museum. Ta chansen att inspireras – kanske tar du upp kniven själv efter ett besök? Genom att öva på samma föremål kan form, mönster, avvägningar och proportioner vässas:
– En slev är inte bara en slev, jag kan göra den i tusentals varianter. Det är spännande att repetera en form om och om igen, det lär jag mig mycket av. Man stretchar fantasin och övar upp det fina färg- och formgehör som ryms inom oss alla.
