Kolla in min egensydda Apron dress!
Kanske minns du att jag i höstas skrev om nystartade svenska The Assembly Line? Företaget som levererar mönster och om du vill – också allt material som du behöver – för att sy dina egna kläder? Jag har fått testa tjänsten och därmed kan jag stolt konstatera att jag faktiskt gjort mig själv en alldeles egen Apron dress. Och det var inte speciellt svårt heller!
Det är en smart modell av förklädesklänning med korsade hängslen bak och stort veck som gör att du lätt kan kliva i eller trä plagget över huvudet och sen fästa ihop den i midjan med antingen knapp eller tryckknapp. Modellen är ett mellanting mellan förkläde och klänning, en smart kombination som i och med det tyg jag valde blir kraftfull som ett arbetsplagg men ändå något att känna sig klädd i.
Här står jag i min egensydda klänning! Jag gillar speciellt fickorna och fallet på själva plagget. Klädd men ändå skyddad är något som jag också känner mig bekväm i. (Foto Anders Engström)
Jag valde att använda hela konceptets delar, och fick paketet med mönster och beskrivning, tyg, tråd och tryckknappar hem i brevlådan. En del trix var det innan med att fundera kring storleken, men måttangivelserna som storleksguiden stämde bra för mig. Jag har sytt en klänning i medium och fick därmed tyg som räckte enligt storlek. Jag är förhållandevis kort (162 cm) och brukar ha det svårt med passform och proportioner när jag väljer eller syr kläder, men här kände jag att det funkade fint.
Mitt paket som kom på posten, tyg, tråd, knappar, beskrivning och mönster. (Foto Kurbits)
Beskrivningen som följer med är tydlig och lättfattlig, det gäller som alltid att läsa noga och göra precis som det står. En utmaning inom allt kreativt skapande förstås, då en ju gärna blir ivrig och kanske hastar över detaljer. Men här följde jag metodiskt alla steg och det gjorde att jag kom framåt i hyfsat stabil takt. Där jag stötte på patrull hade jag slarvat i informationen på mönsterdelen vid utklippningen från tyget, vilket gjorde att jag hade en hel stor del istället för två bitar som skulle sys fast med bröstlappen.
Mönster till Apron dress utlagt på mitt valda tyg. Bara lägga ut och klippa, sömsmån inkluderat! (Foto Kurbits)
Och något om själva mönstret också; vilken befrielse det är att köpa ett mönster i en enda storlek! Det kan ju anses dumsnålt, men jag vet inte hur många överförda tidningspappersdelar jag har liggande längst bak i skåpet, där jag tidigare kalkerat över “rätt” storlek, det vill säga, desperat försökt att följa den prickade linjen/nej, en lång en kort-linjen för att få till ett mönster i min valda size. Och sen inte riktigt vara säker på om det blev rätt i modell och sömsmån.
Jag förstår att det är ett lyxproblem, och att det ju förstås finns fördelar med det där prasselpapperet som har många storlekar och därmed går att använda på många olika plagg, men…här var det som sagt en befrielse att faktiskt klippa ut enligt en linje och sen vara igång!
Enkelt och snabbt med krita enligt det stabila mönstrets kanter och du är igång. (Foto Kurbits)
En annan lyxig detalj med mönstret är att sömsmånen är inräknad! Bara ta tyget, lägga ut det och krita av mönstret utan att pilla med måttband och extracentimetrar här och där – dessa två moment gick väldigt mycket snabbare än vanligt och det var roligt att känna att det gick fort att komma igång på riktigt.
Allt förarbete med sömnaden kan ju annars vara just inspirationsdödande. Säger jag som alltså sytt en del innan men behövt damma av skolslöjdskunskaperna gradvis, som kanske inte landat i alla finlirardetaljer speciellt mycket innan, och alltid behövt höfta till på slutet vad gäller just passform kopplat till storlek inte minst. Här var min utmaning att följa beskrivningen precis som den står och lita på att inte “lägga till” något eller heller slarva.
En hel del smarta tips inkluderades också – här ett snabbt sätt att vända hängslena. (Foto Kurbits)
En del fiffiga detaljer gjorde också vissa moment i sömnaden snabbare eller mindre tålamodsprövande. Att vända hängslen till exempel – kan vara pilligt och trixigt. Här sydde jag fast ett band inuti kanalen längsmed hela tuben och drog sedan rejält tills hela alltet vände sig. Det är ett kraftigt tyg att jobba med så alla vändningar och detaljsömmar krävde koncentration.
Fickor! Jag är av den bestämda åsikten att damkläder ska ha fler fickor – här fick jag mitt ficklystmäte tillgodosett med råge! Visst blir det fint med placeringen och detaljen i sömmarna? (Foto Anders Engström)
Ytterligare något som jag ju gillar med klänningen är de stora fickorna, de sätter ju liksom prägel på hela modellen. Jag var lite orolig över att de skulle hamna fel i proportion till övriga delar, det är ju aldrig heller särskilt roligt att ha fickor för långt upp eller för långt ner. Men det gick att reglera perfekt i och med att bröstlappen och klänningens bakdel ju är hopfästade med hängslena, vilket gjorde att jag kunde ägna god tid åt att hitta rätt placering för mig. Smart!
De förhållandevis långa hängslena är rejält fästade och ger möjlighet att reglera själva plagget efter din kropp, något som jag tyckte om. (Foto Anders Engström)
Jag tycker alltså att beskrivningen och momenten i att få till den här klänningen var lättbegripliga och inte alls så svåra att få till praktiskt. Jag stötte på mest patrull kring tryckknapparna bak faktiskt, jag övervägde till och med att göra knapphål och sy i knappar istället för att gå vidare med tryckknapparna…i mitt utförande var tyget tjockt och mastigt för de medföljande knapparna och jag lyckades faktiskt att banka sönder typ hela paketet knappar innan jag på sista försöket fick ihop det hela.
Här var mitt enda rejäla haveri med det här projektet – tjockt tyg, svettigt med dubbla lager och dålig precision med hammaren gav trasiga knappar…men jag fick till det till slut! (Foto Kurbits)
Jamen alltså. Jag har mig en klänning jag trivs i och jag har gjort den själv. Det är ju själva grundtanken i Anki Josefssons och Lotta Bohlin Lindströms idé med The Assembly Line och jag tycker utifrån denna erfarenhet att det funkar väldigt bra.
Ett avgränsat projekt som detta ger gott resultat för både framtida sylust och för det kreativa självförtroendet. Detta är en modell som är bedömd att vara lätt, alltså lagom för en nybörjare. Och jag håller med, själva momenten i sig är inte så krångliga. Det är dock ganska många moment, men om du lugnt och metodiskt (svårt, jag vet!) tar dig tiden att genomföra ett moment innan du tar dig vidare är det inte svårt i sig att få till klänningen.
Det var som sagt ett par år sedan jag sydde till mig själv och jag tycker att det här var en kickstart in i mer sömnad. För att genomföra detta behöver du främst mönstret och den medföljande beskrivningen som kostar 245 kronor. Utöver det är det ju valfritt att också beställa materialet, det är en bedömningsfråga utifrån vad du eventuellt har hemma, vad du har råd med och förstås, om sajtens sortiment passar din stil och smak.
The Assembly Lines kollektion växer allt eftersom, fler och fler modeller kommer ut på sajten med målet att göra det möjligt för dig att sy din garderob. Här finns ju klänningar, kjolar, blusar och även en jacka om jag minns det rätt. Att lägga pengarna på mönsterkonstruktören Lotta Bohlin Lindströms design och beskrivning upplevde jag som en snabb och bra väg in i fortsatt egensydd garderob. Jag fick mersmak helt enkelt, jag har till och med börjat fantisera om fler modeller från kollektionen och det är ju ett gott betyg, eller hur?
