Så är det nya året rejält igång, denna vecka har det varit full fart med öppningar, lanseringar och förstås också pågående Formexmässa här i Stockholm. Jag var på plats under öppningsdagen i tisdags och jag kan konstatera att det är en annorlunda mässa vi har i år. Mer nedbantad, mer nedtonad i utbudet, samtidigt som man från mässans håll slagit på stort vad gäller tema, hedersgäst och entréutställning.
Fantastiska Dame Zandra Rhodes var en av mässans färgstarkaste inslag och mycket välkommet sådant, hennes självklara pondus i färg- och mönsterbehandling som mode- och textildesigner under så många år gav mod och kraft till inte bara besökare, utan till mässan i stort tror jag.
Och det behövdes. För i mässgångarna saknades många tidigare utställare, och utbudet av produkter kändes mer dämpat. Det har med all säkerhet med världsläget att göra, vi lever i oroliga tider med eskalerande klimathot och behov av att minimera våra avtryck.
Den eftertanke som råder generellt i samhället gäller även här – kravet på nya produkter, vår behov eller sätt att konsumera ser annorlunda ut 2019. Vilket också varit skälet till att en hel del tidigare utställare också valt att avstå denna mässa. Och den tidigare så viktiga funktionen som mässan haft som mötesplats för inköp kanske numera fungerar genom andra kanaler.
Däremot har vi behov av att mötas och utbyta information och kunskaper. Det blir tydligt för mig när jag går i gångarna och pratar med folk. Att träffas och få förmedla tankar och erfarenheter och byta idéer är mänskligt och viktigt. Därför blev jag också upplyft av att mässan generöst bjöd på ett fullmatat program med föreläsningar i år, kanske var jag mer mottaglig, kanske tilltalade mig programmet extra mycket.
Jag valde att lyssna på flera av mässscenens samtal och föreläsningar den dag jag var där och hade bland annat stor behållning både av Per Holknekts ”kan jag, kan du, kan vem som helst” och Emma Hernell från HUI Reserach som pratade om morgondagens handel.
Och så fick jag också tillfälle att prata med en rad utställare. Jag rörde mig ju främst i hantverksdelen av mässans hallar och ser tydligt hur det ändå är det hållbara, återvunna, smart lagade eller återproducerade som vinner folks gillande och uppmärksamhet. Småskaligt producerat eller smart omhändertaget är det vi vill beblanda oss med och det är också där jag tror vi har mycket att hämta framöver.
I veckan som gick fick jag också möjlighet att vara med på Stefan Nilssons Stora trenddagen, där han berättade om sina trender för året, och han konstaterade att vi 2019 inte kan köpa oss status längre, det är något vi behöver jaga i andra former – han exemplifierade själv med en kurs i körsång eller en keramikkurs, jag ser i princip att vilket hantverk som helst går att byta ut i den formeln.
Att samlas och göra i grupp, att lära sig något nytt, att tillverka något eller vara medskapare i något större är vad vi allt mer längtar efter. Och…ja, det är ju fantastiskt att med vördnad och ödmjukhet (hehe) få säga… vad var det jag sa? Det är inte bara jag som hyllat hantverkets lov i den bemärkelsen under åren, vi är många som lyft dessa frågor, men det känns onekligen fint att få hälsa allt fler hantverksnyfikna välkomna ombord till en vad jag hoppas mer resurssnål, klimatsmart, hållbar och kreativ framtid.
Här är ett axplock av de möten och det hantverk som jag zoomade in på under mitt besök på Formex i veckan. Jag håller med den som sa att Zandra Rhodes var en av mässans stora behållningar, och det må vara att det är hennes personlighet, utstrålning och egna stil som lockar oss och ger oss mod och framtidstro (och därmed också ett utmärkt val av mässan att ha henne med).
Färg och mönster har ju ofta den effekten också, i kombination med en inbjudande och vänlig inställning till omgivningen. Det kändes iallafall väldigt avväpnande i en tid av förvirring och ganska hög dos konsumtionstvivel.
Tack för en inspirerande och peppig återgivning av mässan!