Att ta tillvara och använda igen: att dekonstruera en dräkt

Sedan i höstas har projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt pågått, det är konsthantverkaren Maria Forsling Jenke som ligger bakom det. 1991 fick hon ärva sin mormors folkdräkt och den blev liggande, då det inte kändes naturligt att själv bära den. En tanke föddes senare att göra något annat av dräkten, och projektet var fött.

Ockelbodräkten härstammar från 1920-talet och ser ut så här i alla sina delar. (Foto Maria Forsling Jenke)
Ockelbodräkten härstammar från 1920-talet och ser ut så här i alla sina delar. (Foto Maria Forsling Jenke)

Marias mormor var sömmerska och har vävt och sytt kompetta Ockelbodräkter åt sig och sina fyra döttrar. Att ta emot arvet detta innebar beskriver Maria Forsling Jenke som ärofullt i det vackra hantverk dräkten innebär, men som hon beskriver det; ”jag inser att jag känner mig snarare utklädd än beklädd, och väldigt museal”.

Dekonstruktionen påbörjad, i projektet att ta hand om en dräkt, av Maria Forsling Jenke. (Foto Maria Forsling Jenke)
Dekonstruktionen påbörjad, i projektet att ta hand om en dräkt, av Maria Forsling Jenke. (Foto Maria Forsling Jenke)

Här blev utmaningen istället att dekonstruera den, plocka isär dräktens delar och med syfte att använda alla delar till andra saker. Dräkten får då ett nytt värde, säger Maria Forsling Jenke:

Syftet med projektet är att lyfta folkdräkten ur sin traditionella kontext och visa på dess användningsområden idag, i början av 2000-talet. Jag vill visa på det värde – i tid och materialåtgång – som är nedlagt på tillverkningen av en folkdräkt (vävning, sömnad, broderi mm) och låta dräktens olika delar anta nya former med nya funktioner.

En kudde ur projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)
En kudde ur projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)

I de uppsatta reglerna för projektet fanns att alla delar skulle återanvändas; livkjolen, linsärkarna och förklädena, yllestrumporna, silkessjalen, väskan, den broderade hättan och skinnskorna. Liksom att objekt skulle tillverkas bestående i huvudsak från delar från dräkten, men att det var tillåtet att tillföra adderande material.Föremålen skulle också ges så varierande funktion som möjligt, endast ett fåtal liknande exemplar i små serier eller unika objekt.

Smycken, Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)
Smycken, Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)

Nära 100 objekt har denna Ockelbodräkt givit material till, främst i mindre format och med andra funktioner som tänkt – kuddar, nåldynor, halsband, armband, väskor. Under året har arbetet gått att följa i sociala medier under #attdekonstrueraenockelbodräkt och på instagramkontot med samma namn.

En necessär från Ockelbodräkten: projektet innebär att hantverk av hög kvalitet ligger till grund för nyskapande nutida hantverk. (Foto Maria Forsling Jenke)
En necessär från Ockelbodräkten: projektet innebär att hantverk av hög kvalitet ligger till grund för nyskapande nutida hantverk. (Foto Maria Forsling Jenke)

Till sin hjälp har Maria Forsling Jenke haft textila konsthantverkarna och brodöserna Ulla Forsberg och Åsa Westman, alla tre är medlemmar i Turbin konsthantverk med kopplingar till trakten kring Ockelbo. Därför är det också en fin tanke att dräktens objekt nu visas för första gången i trakten.

Projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt finns att se på Wij trädgårdar  i Ockelbo fram till mitten av augusti, och sen är tanken att utställningen ska vandra vidare.

"För att förhöja och förnya föremålens uttryck vill jag experimentera med tidstypiska tekniker, som screentryck och fritt broderi, var för sig eller i en kombination, säger Maria Forsling Jenke om sitt projekt. Här en brosch. (Foto Maria Forsling Jenke)
”För att förhöja och förnya föremålens uttryck vill jag experimentera med tidstypiska tekniker, som screentryck och fritt broderi, var för sig eller i en kombination, säger Maria Forsling Jenke om sitt projekt. Här en brosch. (Foto Maria Forsling Jenke)
Maria Jenke Forslins mormor var sömmerska och tog tillvara på varenda liten tyglapp och tygbit. Här har hon velat göra detsamma för att hylla hennes arbete med den dräkt som Maria själv inte kommit att bära. Nåldyna. (Foto Maria Forsling Jenke)
Maria Jenke Forslins mormor var sömmerska och tog tillvara på varenda liten tyglapp och tygbit. Här har hon velat göra detsamma för att hylla hennes arbete med den dräkt som Maria själv inte kommit att bära. Nåldyna. (Foto Maria Forsling Jenke)

3 comments

  1. Jag blev ledsen i alla fall,, det var en sådan vacker dräkt. Det var som att klippa sönder en Zorntavla och göra ett collage

  2. Förstår inte värdet av att slakta en handsydd dräkt! Ge bort den, sälj den, men låt den vackra helheten finnas kvar.
    Skulle aldrig klippa sönder någon av mina, Häverö-
    eller Åredräkten. Kan eller vill jag inte bära dem så skänker jag dem hellre till någon annan.

  3. Jag tycker det är ett fantastiskt rörande projekt. Respekt för materialen, vävare och sömmerskor. Nu lever dräkten kvar hos dotterdottern i en tid där den inte längre har sin ursprungliga betydelse. Verkligen rörande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *