På besök i slöjdresidenset

För en tid sedan var jag i Sickla i det utblåsta och konstnärligt omarbetade kontorskomplexet som utgör spelplatsen för Satans demokrati och numera också inhyser två slöjdresidensdeltagare. Jonatan Malm och Lisa Fält vistas där om dagarna just nu eftersom de är de första ut i Stockholms läns museums och Slöjd Stockholms satsning på artisans in residence, läs mer om satsningen här.

Jag är nyfiken på hur det går för dem, stipendiet innebär en månads arbetstid och i denna omgång är arbetsplatsen inhyst i teatergruppen Wolands lokaler. Jonatan Malm har en snickarbänk, en huggkubbe och medföljande redskap i sin verkstad, Lisa Fält har arbetsbord med diverse metallbrännare och verktyg i sin ateljé vägg i vägg. Jonatan hämtar slöjdmaterial runt knuten, Lisa besöker grovsoprum runt om i Stockholm. Båda är mitt uppe i sin vistelse när jag träffar dem.

Jonatan Malm och Lisa Fält, först ut som slöjdresidensstipendiater i Slöjd Stockholms och Stockholms läns museums satsning på att synliggöra slöjden tydligare. (Foto Kurbits)

Jonatan Malm och Lisa Fält, först ut som slöjdresidensstipendiater i Slöjd Stockholms och Stockholms läns museums satsning på att synliggöra slöjden tydligare. (Foto Kurbits)

I samma veva fick jag i mitt frilanskollektiv BRC frågan “kan vi  “kan vi gå från massproduktion till ett hantverkssamhälle?” “Igen” – är det kanske bra att lägga till, speciellt eftersom jag också häromdagen träffade en rad spännande kunniga inom konsthantverk i Sverige, där vi samlades för att göra ett ytterligare nummer av fanzinet Essselde. Temat var framtiden, och utgångspunkten i William Morris publicerade skrift News from Nowhere 1890, där han beskriver en då framtida hantverksutopi med harmoniska människor som gemensamt formar ett hållbart samhälle. En mångbottnad slump detta, att alla frågor landar på mitt bord samtidigt, eller så hör allting ihop. Och det är också frågor som jag återkommer till under våren och arbetar vidare med.

Jonatan varvar samtal och diskussioner med handfast slöjdande. Här en tillverkad galge till kavajen. (Foto Kurbits)

Jonatan varvar samtal och diskussioner med handfast slöjdande. Här en tillverkad galge till kavajen. (Foto Kurbits)

Nu hamnade inte alla frågor på Jonatans och Lisas bord där när vi sågs i Sickla, men samtalet kom att beröra frågorna om hur slöjden kan bli ännu mer relevant i samtiden, hur en sådan omställning kan se ut. Vad behövs för att göra en sådan omställning? Det blev superspännande och jag kommer att återge samtalet i mer detalj i senare tillfälle. Men Jonatans ingång i slöjdens inneboende kraft som protesthandling känns som en relevant start;
– Jag har nog aldrig varit på en plats som genomsyrats av kapitalism som Sickla. Det har aldrig känts som så mycket protest att tälja en smörkniv som här, just nu, säger han.

Han hämtar materialet utanför huset och tycker att det är intressant att vara på plats i den något speciella miljön som det tomma komplexet innebär. Målet är att slöjda av material från staden, samt undersöka mer intellektuellt än praktiskt frågor om samhällsutveckling, hantverk, slöjd och utveckling. Samtal med inbjudna gäster till sin verkstad är målet med hans residens. Liksom att undersöka varför idén om att de berättelser som slöjd kan bära ofta behöver hjälp av andra medium för att nå publiken är något han funderar på.

-Men hittills har jag gjort mycket praktiskt, för att ha något i händerna och för att lösa praktiska problem, säger Jonatan.

En tröja repas upp och kartläggs genom Lisa Fälts försorg. Nyligen hade hon mejlat Filippa K som producerat tröjan för att få veta mer om material och tillverkningsmetod och plats, men inte fått svar. (Foto Kurbits)

En tröja repas upp och kartläggs genom Lisa Fälts försorg. Nyligen hade hon mejlat Filippa K som producerat tröjan för att få veta mer om material och tillverkningsmetod och plats, men inte fått svar. (Foto Kurbits)

Lisa tar hand om och reparerar grovsoprumsfynd, hon har fortsatt arbetet på plats i Sickla;

-Lappandet och lagandet handlar om att ta hand om, men främst om att uppvärdera och belysa. Att se det vi inte värderar som något som faktiskt har ett värde – ur ett konsumtionssamhälle inte minst, hur kommer det sig att vi slänger så mycket? Det gäller också människorna i ett samhälle – om vi är så snabba att byta ut våra föremål, har vi samma syn på människor som inte fungerar så som vi tänker oss? säger hon.

Lisa Fält lappar och lagar, här broderar hon ihop en kopp. (Foto Kurbits)

Lisa Fält lappar och lagar, här broderar hon ihop en kopp. (Foto Kurbits)

Arbetet med Esselde, Morris och inte minst slöjden och resiliensen går vidare, här är endast ett sätt att samla tankarna en sväng inför fler samtal och intervjuer – jag håller på ju att skriva en bok om dessa ämnen, som ni kanske förstått vid det här laget – ingen pratar väl så mycket om slöjdens relevans i en omställningsrörelse, om hantverket som metod för förändring – utan att kanske ha någon baktanke…

Jonatan Malms och Lisa Fälts arbeten är superspännande och värda att följa både som residensdeltagare och förstås som utövande i sina egna områden. Mer om Jonatan finns här. Och mer om Lisas examensarbete och en inblick i vad hon går vidare med finns här.  

Så här ser det ut i Jonatans del av residenset, hans verkstad. (Foto Kurbits)

Så här ser det ut i Jonatans del av residenset, hans verkstad. (Foto Kurbits)

Ytterligare information om Slöjdresidenset och det kommande finissage som äger rum i februari – håll utkik här!  Och läs mer om Slöjd Stockholms residensprogram här. 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...