En av de tre ryska modeskaparna i Svenska Institutets och Hantverksmuseet i Moskvas samarbete heter Nadia Konrad. Utställningen heter Fashion and Crafts och finns på plats i Moskva just nu. Tre svenska, tre ryska som samsas om inspiration och tankar kring mode och hantverk. Här och här är de tidigare intervjuerna jag gjort på temat.
Nadia Konrad, Gwynt: “För mig är det viktigt att uppvärdera traditionerna så att vi kan utvecklas”
Nadia Konrad är modedesignern som stickar och syr med inspiration som spänner från keltiska symboler och amishfolket till nutid. Hon har stort fokus på just stickade plagg, hon stickar och virkar allt i sin kollektion för hand och är intresserad av att studera traditionella mönster för att ge dem egna modernare snitt. Hon utexaminerades för ett år sedan och driver sedan dess klädmärket Gwynt, som betyder vind på walesiska.
– Jag har arbetat hela livet med händerna, men det tog lång tid för mig att förstå att det går att göra det här professionellt. Tidigare var jag alltför fokuserad på att arbete är något som måste vara intellektuellt och teoretiskt.
Det är mest stickning och virkning hon ägnat sig åt sedan barnsben, hennes mamma och mormor har varit stora förebilder med sitt handarbete. Ändå är det alltså först nyligen som hon bytte bransch och tog steget till modevärlden. Hon är före detta journalist och har också arbetat med kommunikation och PR. Hon säger att det är många i hennes generation som inte velat ha något att göra med den ryska hantverkstraditionen.
– Jag tror att det är ett arv från Sovjettiden, då kunde alla kvinnor sticka, sy och virka, det var så man gjorde alla sina kläder. Efter Sovjetunionens fall var det inte något som man ville ha längre, det handgjorda blev omodernt.
Istället ville man ha utveckling och framtid och såg inte det i traditionen. Fler produkter nådde landet och ökad välfärd gjorde att större fokus lades på konsumtion menar Nadia. Hon säger att det håller på att ändras igen, synen på handgjort uppvärderas numera även i Ryssland.
– Det är inte något som endast är förknippat med gamla Sovjettiden längre. Det är också en trend generellt, med rörelsen kring slow fashion exempelvis. Precis som i världen runtomkring vill vi också handla handgjort för att få något unikt, för att få kontroll på tillverkningen och ändra sättet att konsumera.
En av de största fördelarna med att arbeta med händerna, med handgjorda processer och produkter menar Nadia är att vi genom vårt sätt att skapa något uttrycker oss själva, och det säger mycket om vilka vi är. Allt kreativt skapande bygger på information, energi och passion, och det säger hon, märks i slutprodukten.
– I massproducerade föremål finns ingen information eller energi, det är döda ting.
Nadia är i mycket av sitt arbete också influerad av livet på landet och sättet att leva i samklang med naturen. Hennes examenskollektion har tydliga referenser till Amishfolkets enkla sätt att leva och klä sig.
– Den kulturen speglar mina egna idéer. En del av mig skulle vilja leva precis som dem, med dess enkelhet och traditionella syn på naturen, hemmet, kroppsarbete och hållbarhet. Men jag förstår ju att jag inte kan lämna vår tids utveckling eller det moderna stadslivet, så kollektionen är en blandning mellan tradition och samtid.
Hennes kollektion består därför också av high tech-inslag som hon beskriver det; den småblommiga bomullsklänningen matchas med en jacka i metalliknande polytenmaterial. Dess yta kan beskrivas som silvrigt fiskskinn och är gjort med sprayfärg på avigsidan av ett stickat material. Inte heller bomullsklänningen känns helt traditionell, dess rygg är öppen med en i sammanhanget oväntad skärning.
– Men jag valde samtidigt att behålla och förstärka den där vintagekänslan genom att jag färgade hela klänningen med te.
Hennes designprocess rör sig alltså mycket mellan dåtid och nutid: hon hämtar inspiration från vintagebilder, från traditionella kläder, dess snitt, tekniker och silhuetter. Men hon är noga med att också låta samtida arkitektur och design synas i sitt arbete. Den arbetsprocessen ser hon som en viktig del i sättet att utveckla sitt varumärke i framtiden.
– Jag vill arbeta vidare i slow fashion-rörelsen. Jag använder rättvisemärkta material och vill i framtiden hitta sätt att samarbeta med duktiga ryska hantverkare, exempelvis de få som fortfarande kan hantverket att göra traditionella ryska spetsar. För mig är det viktigt att uppvärdera traditionerna så vi kan utvecklas framåt, där ser jag att jag kan göra skillnad med mitt arbete.