Här är ytterligare en av de deltagande svenska formgivarna, vars verk just nu befinner sig på Hantverksmuseet i Moskva. Carolina Rönnberg driver sedan 2012 det mycket uppmärksammade klädmärket Wilhja och tre av hennes handsydda klänningar finns att se i utställningen Fashion and Craft som Svenska Institutet ligger bakom. Tidigare i veckan publicerade jag intervjun med Johanna Törnqvist i samma sammanhang, se här.
Carolina Rönnberg; Wilhja: “det handgjorda är det ultimata”
Skapelser är måhända rätt ord för vad modedesignern Carolina Rönnberg gör. Bärbara, uttrycksfulla kreationer i high fashion-anda, med detaljerad struktur och en skulpterad silhuett enligt henne själv. Fantasifulla, märkliga, vackra, experimentella. Inom ramen för märket Wilhja verkar det mesta rymmas – med okonventionella material skulpterar Carolina fram sin bärbara konst.
Hon har aldrig sett sig som sömmerska, utan beskriver det som att hon mer arbetar som en skulptör. Hur går det till? Hon nämner det som en känsla i händerna som är obeskrivbar, som att det är händerna och materialet som pratar med varandra.
– Jag manipulerar materialet att bli något annat. Något nytt eller något som passar mitt uttryck, det som jag är på jakt efter i mitt huvud.
Manipulerandet kan ske med fluffig chiffong som veckas till att få ett kraftfullt uttryck eller i galonmaterial som i sin veckning istället blir delikat och lyxig i sin upplevelse. Carolina arbetar också mycket i tyll och ger den voluminösa grafiska former, hon säger att den blir mer formskuren men med en detaljerad struktur.
– Men just nu arbetar jag också en hel del med gamla vhs-band och latexfog.
Varumärket Wilhja har funnits sedan årsskiftet 2012-2013. Upprinnelsen var en praktikplats som snabbt gav mersmak, det resulterade i företaget Wilhja. Carolina provade sig fram med andra egna varumärken men bestämde sig för dryga två år sedan att gå vidare med sitt klädmärke. Utan formell utbildning men med en stark känsla att förmedla valde hon att delta i en rad tävlingar för att som hon beskriver det, testköra sin design, och se om det fanns en plats för hennes uttryck. Sedan dess har hon rönt stor uppmärksamhet för sina kollektioner, Wilhja bygger på ett eget fokus som kommer från Carolina. Hon tycker att vi är fega med vad vi har på oss:
– Jag vill att vi ska vara sannare mot oss själva. Jag önskar att vi inte vore så styrda av stereotyper eller av vad som är norm. Följ dig själv! Hitta ditt eget fokus!
Hennes drivkraft finns i en vilja att utmana en publik och att göra något gott av sitt hantverk, att åstadkomma skillnad. Hon hyllar mänsklig kreativitet, handaskickligheten och god kvalitet, samt vill gärna se starkare kopplingar mellan mode och konst.
– Med konst är folk mindre benägna att ta betydelser för givet. Man kan sticka ut, skrika, provocera eller tyst gömma sig bakom konst. Därför skapar jag möjligheter att iklä sig konst, för att göra det möjligt att bära sitt uttryck när man vill förhöja en känsla eller berätta något om vem man är.
Ingen har lärt Carolina det hon gör, hon har skapat sina egna metoder genom att greppa nål och tråd och experimentera, provat sig fram utifrån de förutsättningar som materialet har givit. Hon har inte haft några direkta förebilder i sitt hantverk, men säger sig vara präglad av göra själv-mentaliteten.
– Jag ser det som en hyllning till det som varit – att människan har behövt skapa efter behov. Ska du ha ett hus bygger du ett hus. Det är också den tradition jag kommer från här i Norrland, du tar det du har och får det att fungera. Har du ett behov att uttrycka dig hittar du ett sätt.
Att arbeta med händerna är centralt i Carolinas verk, det är något fundamentalt för henne; min kropp, mitt varande, allt som är jag använder händerna och jag behöver dem i allt jag gör, säger hon med eftertryck.
– Med hjälp av dem klarar jag allt.
Händerna lämnar också intressanta spår tänker hon, ytorna blir inte helt jämna, stygnen inte helt raka. Hon beskriver det som hjärtevärmande att se imperfektionismen i det perfekta – det gör verket mer perfekt. Det handgjorda är det ultimata.
Vad står ditt hantverk för idag?
– Innovation och tradition och samspelet däremellan är vad jag arbetar med. Jag använder mig av traditionella metoder men strävar efter att använda nya material och nya tekniker.