Efter mitt glada inlägg om Fias askar häromdagen har det hänt två saker. Jag har varit inne på Svensk Hemslöjd och tittat på dem, ja, till och med hållit i dem – de gör en inte besviken, jag lovar! Och jag har fått mejl från Fia själv! Mycket roligt båda grejorna.
På imponerande felfri svenska skriver hon och berättar om sig själv och sin verksamhet. Mina misstankar om en svensk man stämmer, bekräftar hon, hon har till och med bott i Stockholm, men sedan länge är familjen bosatt i Brugge med en sommarstuga i Dalarna. Dit återvänder hon så ofta hon bara kan berättar hon. Och fascinationen för det svenska textila arvet säger hon sig ha fått av sin svärmor:
-Jag har sett hur hon med stor kärlek och omsorg för traditionerna gjort sig klar för att gå till ett framträdande med kyrkokören eller till söndagsgudstjänsten. Jag har alltid varit fascinerad av det här arvet, omsorgen om dessa underbart vackra kläder och allt broderiarbete som är nedlagt på dem, säger Fia i sitt mejl.
Just nu har Fia fått låna sin svärmors samling av textilier till Brugge, där hon inspireras av Leksandsdräktens olika delar: till fest, till vardag, begravning, advent, fasta…folkdräkterna innehåller ett sådant kärleksfullt förhållande till våra högtider och årets växlingar tycker jag.
Gissningsvis får vi alltså se mer av Leksandsdräkten i Fias version och tappning. Tack för det säger jag och fortsätter alltså att vara entusiastisk över Fias askar.
Askarna är ljuvliga! Kul att du fick mer info om upphovsmakerskan.