Idag vill jag slå ett slag för den pågående utställningen Slow Art på Nationalmuseum i Stockholm. Det finns så många delar i den utställningen som tilltalar mig – främst tror jag konceptet, eller ska man säga inställningen kanske. På deras sajt hyllar de långsamhetens lov:
Verken som visas har alla utförts i långsamma och ofta omständliga arbetsprocesser. Flera av konstnärerna har utvecklat helt egna tekniker för att nå de specifika uttryck de sökt, andra har valt att arbeta på samma sätt som hantverkare har gjort i flera sekler före dem. Hantverksprocessen i sig tillför värden som ett maskintillverkat föremål saknar. Värden som handlar om mänsklig närvaro och tid. Det handlar om att göra saker väl istället för snabbt, att värdera kvalitet istället för kvantitet.
Just utvecklandet av egna tekniker och letandet efter just det specifika uttrycket man ser framför sig tycker jag är en springande punkt när man sysslar med kreativitet. Att jaga det som man ser i huvudet, har i händerna – och ha tålamod nog att leta tills man hittar det. Slow Art är en utställning som fångar den här processen, och i det skildrar vitt skilda material och tekniker, epoker och görare.
Utställningen har pågått ett tag, och pågår ytterligare ett par månader (3 februari 2013) men jag tar tillfället i akt att skriva om Slow Art just idag, eftersom alla ni som bor i Stockholm ikväll har möjlighet att lyssna på Cilla Robach, som är intentent för utställningen från Nationalmuseum. Hon berättar om arbetet med Slow Art i ABF-huset i Svensk Hemslöjds regi, se mer info här.
