Rättvisemärkta mattor från Armadillo

Vilket genomslag mitt inlägg om Formex och hantverket tidigare i veckan fick, tack alla ni som lämnat kloka kommentarer, idéer och synpunkter – intressant också det, att vi är många som tycker detta är viktigt.

Det ligger i luften att omvärdera synen på handgjorda ting, kvaliteten de besitter som räcker längre än bara själva köpglädjen. Att köpa något handgjort, oavsett var i världen det gjorts bjuder på andra värden och det är alltså den diskussionen som jag är intresserad av. Arbetsförhållanden, respekt för hantverket, miljön och traditionen och utvecklingen av tekniker och material – sådant är ju väsentligt för alla som producerar för hand här hemma eller globalt.

Det faller sig som hand i handske att fortsätta på den inslagna linjen också idag, och samtidigt beröra utbudet på Formex. Jag träffade på australiensiska Armadillos mattor, de har ju funnits med ett tag, men jag har nog inte skrivit om dem tidigare tror jag. Jag gillar dem verkligen, inte minst för just det estetiskt tilltalande resultatet, men också för sättet hur de tar sig an det globala hantverket.

Läs mer om tillvägagångssätt och arbetsmetoder här, och hur de handskas med rättviseaspekten på arbetsmiljö och lika behandling av arbetskraft här.  Mattor är förstås inte rättvisemärkta i sig själv, så som rubriken ovan kanske inplicerar, men utifrån deras värderingar går det att förstå att metoden iallafall tillämpas.  Och ja, de producerar mattor på ett framgångsrikt sätt och har en rad återförsäljare över hela världen, men någonstans landar vi ändå i tankar om hur vi använder våra händer, eller hur? En slöjdare eller konsthantverkare som gör unika föremål på beställning har förstås en annan ingång, men ja, visst landar väl ändå tankegångarna ungefär på samma ställe?

Här är ett axplock av Armadillos mattor, företaget drivs av Jodie Fried och Sally Pottharst, de startade för fem år sedan med kunskap om textilformgivning och med intresse för globala mönstertraditioner. Alla deras mattor tillverkas i Indien.