Jo, det börjar nog bli kort om tid nu för julklapparna nu, i alla fall om det är shopping via nätet som ska till. Men jag kan ändå inte låta bli att tipsa om den här boken, kolla in er bokhandel, har ni tur kanske den finns inne. Eva Trotzigs och Erika Åbergs bok Varmt & Stickat – vantar, mössor, sockor, sjalar, tröjor och lite spets är nämligen en pärla för alla stickare därute. Och dessutom för sådana som mig.
Ni vet ju vid det här laget att jag inte är någon vidare stickare alls faktiskt, men jag uppskattar ändå mycket att läsa just stickböcker. Speciellt som i den kategorin där mervärdet ligger i användningsområdet eller i kringhistorierna i själva hantverket. Minnesgoda kommer ihåg höstens Älskade kofta och den här boken kvalar in i samma kategori.
Det som jag gillar med Varmt & Stickat är anslaget av materialkännedom och lusten att berätta. Här väljer författarna att tydligt redovisa sina råvaror, svenskproducerad ull i den mån det går. Det finns en drivkraft i att pedagogiskt föra vidare kunskap om ullens egenskaper som jag gillar, kapitlet där materialet vrids och vänds på är tydligt och intressant. Och kärleken till stickningen och ullen lyser igenom på ett subtilt men oj så entusiasmerande vis.
Att författarna också väljer att sätta in stickningen i ett större sammanhang, politiskt och historiskt är ännu en av bokens förtjänster. Sjuttiotalets Hönsestrik har varit en inspirationskälla för den fria stickningen, liksom också den samtida politiska stickningen i form av garngraffitin och enskilda politiska stickare som Lisa Anne Auerbach. Jag älskar att författarna väljer att ha med Lisa Anne Auerbachs numera nästan legendariska uppmaning ”sticka på allvar, för nöjes skull”.
Varje stickbok med självaktning borde ha lite politiska stickslagord tycker jag. Det kan ju aldrig skada att som stickare bli påmind om att man är en del i en gigantisk global rörelse som gör skillnad.
Texterna och mönstren på de många fantastiskt fina stickprojekten är skrivna och framtagna – och stickade! – av Eva Trotzig och Erika Åberg. Men också en tredje person är viktig för det fina slutresultatet, fotografen Malin Nuhma. De stämningsfulla miljöerna och iscensättningarna känns levande och övertygande, de människorna som figurerar är fint fångade och det ger också en trovärdighet till alla de rasande vackra plaggen. Ibland kan en ambitiös bok stupa på just gestaltningen, men här tillför den istället en massa.
Ja ni förstår ju att jag gillar det hela. Och att jag återigen tänker att jag borde lära mig sticka… Men jag tänker mig också att det här är en perfekt hård klapp för alla som liksom Erika, Eva och Malin är hantverksintresserade, materialintresserade och framförallt intresserade av att med egna händer och för egen maskin skapa sina egna vantar, mössor, sockor, sjalar eller tröjor. Kolla in den här boken om ni känner en sådan person, eller om ni vill ge er själva en välförtjänt stickrelaterad julklapp i år.
Ser ut att vara en riktigt fin stickbok, gillar också att det är fina bilder och lite fakta:))
Ska titta efter den i bokhandeln fast jag redan har ett antal stickböcker… men det finns plats för fler i bokhyllan!