Ganska precis för ett år sedan var jag på Biologiska museet i Stockholm för en imponerande release för boken Scandinavian Folklore.
Inte bara på grund av den imponerande boken med dess fördjupning i skandinaviskt dräktskick, minnesvärt var också att många av deltagarna från boken var där i sina dräkter. Kolla in mitt inlägg här!
Nu – ett år senare har bokens författare Laila Durán följt upp sitt arbete med Scandinavian Folklore II, också den en bildrik resa i främst Norge och Sverige med ländernas dräktskick i fokus.
Boken och en fotoutställning invigdes i Oslo i veckan som gick, det ser ut som en minst lika spektakulär tillställning, se inlägg från Lailas blogg här. En svensk lansering sker nästa vecka, men jag kan alltså inte hålla mig att visa bilder ur boken här.
Och Laila Durán har arbetat hårt också med uppföljaren, fortfarande är det hon själv som tar alla bilder och skriver största delen av texten. Hon brinner verkligen för sitt ämne, så här beskriver hon själv sitt arbete;
Under mina år utomlands har jag alltid intresserat mig för textilierna på platser jag besökt. Runt om i världen har vi olika uttryck och olika tillgång till material, men vi använder ofta samma tekniker. Den konstnärliga glädje, och det uttryck som dräkternas detaljer har, visar på ett gemensamt arv. Folkdräkter är ett historiskt arv, en levande källa till samhörighet, oavsett var i världen vi kommer ifrån. Det är i den stora mångfalden och i detaljernas rika variation som vi finner inspirationen och hittar det språk som talas av alla.
Det är inspirerande att läsa tycker jag, hennes sätt att både beskriva arbetsmetod och inställning till textilierna och bärandet av dräkt. Läs mer om de båda böckerna här, och kolla också in bloggen, här.
Underbara böcker. Man grips nästan av svindel när man bläddrar i dem!
Jag skrev också om detta igår på min blogg.
Jag fick böckerna till butiken i början av veckan och det är sällan man är så glad för att det är lugnt i butiken :), men jag har njutit av varje sida, Lailas sätt att skildra dräkterna i underbara miljöer gör mig hel och glad. Det finns en slags fnittrig och samtidigt värdig glädje i bilderna det måste vara för att modellerna känner sig så vackra och fina i sina dräkter för det lyser om dem.
Tintin, du beskriver det så bra, just så känns det. Härlig känsla i bilderna. Inte ofta man ser sådant.