Hemma har vi en intressant meningsskiljaktighet när det kommer till just mönster. Det har genom åren yttrat sig främst när vi köper barnkläder, men jag märker att det också börjar få uttryck i vår inredning.
Jag gillar verkligen – verkligen – randigt. Jag tycker att randen liksom är tillräcklig, intressant och variationsbenägen som den är – i bredd, i färgval och i kombination med andra…ränder.
Det gör inte min man som tycker den är tråkig. Han väljer gärna stormönstrat, ofta mycket figurbaserat och gärna i en massa färgsprakande nyanser. Det ser därför lite mixmaxat ut hemma hos oss. Unikt och personligt skulle jag vilja kalla det, oförmögenhet till kompromiss skulle kanske en del andra säga.
Kanske är det därför jag ofta hamnar i sådana här bilder när jag surfar efter inspiration. Där det vävda syns så tydligt, trådarna, väven, de stillsamma färgerna och – ränderna. För det fattar ju jag också, att en småbarnsfamilj inte på något vis kan ha det stillsamt, rofyllt och…randigt bara sådär. Men det är skönt att drömma.
Hos företaget Nyblom Kollén hittar jag dessa vackra och stämningsfulla bilder. Bilderna är från deras höst och vinterkatalog, men här har jag som synes gått loss på deras mer höstiga skördetidsvarianter. Fina produkter när det lackar mot jul finns också. Men dit är det ju långt kvar…kolla in deras sajt för mer information och inspiration!
Kärleken är nog nedärvd via modersmjölken och påföljande barndom-ungdom…
Åjaaa! Så är det absolut! Det har du helt rätt i, var kommer din kärlek för ränder ifrån tro? 🙂