Ni har ju sett dem på teve och lite överallt – de fantastisk charmiga Arne och Carlos, norrmännen som stickar det mesta med bravur. Nu högaktuella med boken Julkulor, då den som vill ha något extraordinärt och vackert att hänga i granen verkligen ju bör börja nu. Med en grundbeskrivning kan du göra alla de 55 kulorna i boken, Arne och Carlos står för dess idé och mönster.
Jag fick boken skickad till mig för ett bra tag sedan, det var precis som att man från förlaget visste om min enorma vurm för julen, liksom min kamp för det handgjorda. Självklart vill jag skriva om boken, svarade jag på frågan. Och nu har jag läst boken, det gick fort eftersom den innehåller en hel del roliga intressanta minnen och berättelser. Upplägget följer de förberedelser som adventstiden innebär. Och så har jag tittat på bilderna – det är verkligen något jag rekommenderar att göra om och om igen, det är en fin upplevelsebok i och med det välgenomarbetade bildmaterialet. Författarna bjuder inte bara på beskrivningar utan också på sig själva – sina egna traditioner och tankar kring julen som verkligen är läsvärda.
Och…så har jag försökt att sticka en kula. Jag tänkte att det vore roligt att visa upp här, hur fint det kan bli. Liksom vara lite så där hands on och visa på halten av mitt julnörderiskap. Men låt mig säga så här – drömmen om årets gran i stickat gick om intet ganska fort. Men…att jag inte riktigt har accepterat att drömmen om en kula ska vara så svår att få till – än.
Men okej. Det ska villigt erkännas att jag har stickat följande saker i mitt liv: 1) en mössa i slöjden i 6:an. 2) en halsduk till min man 3) tre stycken lampskärmar. Och då kanske man inte kan förvänta sig att nummer fyra på den listan ska vara 55 julkulor à la Arne och Carlos, jag vet. Men ändå. Tanken på det! Drömmen!
För alla er som kan sticka där ute är ju inte det här något som helst problem, men jag tänkte ändå vara ärliga med er (andra?) och erkänna mitt tillkortakommande, eftersom det faktiskt kan finnas en och annan därute som kanske är som jag. Och som då kanske (precis som jag) blir lite besviken. Därför vill jag säga så här – jag hyser nästan inte några tvivel om att också du och jag kan sticka en julkula, men – ha tålamod!
Var varse att det är en hel del småpill och väldigt många stickor att hålla koll på. Ta med i beräkningen att det både är ökning och minskning av maskor samt mönsterstickning att behärska på en väldigt liten yta. Leta reda på någon som kan sticka som ett rinnande vatten så ska det nog gå bra. Och sist men inte minst – satsa på julen 2012! Tro alltså inte som jag att du ska få årets gran helt klädd i garnkulor.
Däremot kan du – som jag numera efter den här avbönen – lägga ner stickorna (jadå, alla fem) lugnt luta dig tillbaka, bläddra dig igenom boken, läsa och njuta av alla bilder och historier. Det blir en hel del julstämning av det också, jag lovar! Det är en fantastisk bok.
Helt fantastiska! Nästan så jag får lust att hamna i julstämning!
Mycket underhållande läsning 🙂 Kanske man kan sätta barnen på att göra garnbollar att hänga i granen i stället… För garn i gran känns väldans mysigt.
Bra tips där, jag känner mig lite låg på just själva stickningen, men håller med om att garn i gran känns rätt på något sätt:)
Ja man börjar ju alltid för sent med julpysslet såklart, så julen 2012 låter väl bra. Alternativt göra typ en som hänger på hedersplats nånannanstans än i granen? Vad gäller stickkunskaperna tycker jag att A&C hade ett bra tips: börja med att sticka en enfärgad kula. Du får du kläm på själva tekniken. Sen kan man dekorera kulan på valfritt sätt (brodera, sy på detaljer, limma…). Eller bara sticka med ett snyggt garn från början.
Ge inte upp drömmen!
Tack för peppet Karin, jag tror kanske att det får bli en helt vit kula av den jag håller på med just nu. Svettigt och dant har jag nu kommit till varv tio och själva mönstret har inte börjat än. Kanske läge att skippa det:)
Så…i sinom tid kanske också jag når fram. Jag fortsätter hoppas iallafall, hehe.
Guud så rolig bok! Bara omslaget gör en ju helt lycklig! Har stickat en del tröjor och mössor i min ungdom, men tror inte att jag kan sticka längre… Men sugen blir man. Kanske skulle boken passa till min svägerska. Skulle bli en bra julklapp. Fast å andra sidan vill man kanske ha boken FÖRE jul? Hmmm.
Som uppvärmning kanske en randig kula kunde vara nåt? Lite roligare än en enfärgad, men lite enklare än mönsterstickning. Eller också enfärgade kulor med broderi – kunde ju bli hur snyggt som helst!
Bra tänkt! Jag tror att jag kanske ska våga mig på ytterligare en enfärgad eller kanske en randig (halsduken till min man var randig, så det grejar jag:) – utöver den helvita jag svettas med just nu. Tack för pepp!
Det var några år sedan jag strumpstickade och det var förvånansvärt knepigt att köra igång igen. Du beskriver svårigheterna på pricken. Nu är ju boken så inspirerande att jag kämpade på ändå och lyckades till slut få ihop en enfärgad julkula som jag med lite korsstygn förvandlade till en Lovikka-kula.
Åh vad skönt att höra att någon känner igen problematiken:) Och vilken pepp att du grejade det! Jag har som sagt inte givit upp än, och lite broderi på en enfärgad kula låter ju hur fint som helst! Heja!
Har en fantastisk 75-årig svägerska i Australien. Hon sattesig i sinnet att sticka en boll omdagen närhonfick tag i mönstret på nätet. Ursprungligen engelska men talar flytandesvenska, ochenlrapport från min brorär hon pågod väg. Många bollar i granen