Jag hade nöjet att träffa Amnon Lipkin i början av året, denna innovativa textilkonstnär som har tagit konstformen maskinbroderi till en helt annan nivå. Han satt och sydde på en grön liten Elnamaskin och oj vad det gick undan! Hans fingrar flög över tyg och pressarfot, vinklade hit och dit och ändå i jämn takt med maskinens pedal. Det var häpnadsväckande att se hur snabbt och elegant motiven kom till.
Jag har haft mejlkontakt med Amnon efter det, då hans arbetssätt fascinerade mig. Han bor och verkar i Tel Aviv, även om han har världen som utställnings- och arbetsfält. Vi sågs i Stockholm, och det var hans första gång här. Men strax innan hade han visat sina arbeten på mässor och utställningar i USA och runt om i Europa. Hans arbetssätt väcker uppmärksamhet och det var mycket spännande att höra honom berätta.
Han är ursprungligen ingenjör med erfarenhet både i konstruktion och i teckning, och detta skapade tydligen goda förutsättningar för denna trådkonst. Jag frågade honom om han kunde berätta hur det började för honom:
– Jag läste matematik, och blev sedan dataingenjör. Jag reste runt efter min examen och under den tiden var jag väldigt kreativ, jag skapade och sålde verk. När jag kom tillbaka till Israel tog jag ett arbete på förskola och under den perioden utforskade jag mitt konstnärliga uttryck. En vän gav mig en symaskin och jag började leka med den, på skoj. Jag började sy en massa olika objekt och hittade så småningom till objekt som jag började sälja och efter det blev det mer och mer fokus på skissandet.
I början arbetade Amnon Lipkin med tredimensionella objekt och gärna i färg, men allteftersom hans uttryck mejslades fram försvann färgen säger han.
– Det är något i skissernas sköra uttryck som gör att jag inte tycker att färg fungerar lika bra i det utförandet. Jag är annars mycket förtjust i färg, men här har jag begränsat det till svartvitt. Det lämnar mer plats för materialet och motivet i sig snarare än hur resultatet blir, säger Amnon. Han landar i att det känns mest exakt, det han vill avbilda blir tydligast och enklast uttryckt på det här viset.
Hans sätt att följa tråden genom hela motivet fascinerar mig, det är lite som att spela schack, det gäller att förutse nästa drag och draget därpå. Husen och den urbana miljön lockar honom men det är förstås också ett sätt att göra tecknandet på maskin lite enklare, då dess raka linjer går att hålla fast vid.
Jag är nyfiken på vad som händer i framtiden, även om det ju förstås är en hel del som förändrats just nu. Men något jag tycker är intressant är hans breda spektra av verksamhet. Amnon arbetar med en utsmyckning till ett hotell, en utställning han ska ha tillsammans med sin mamma, ett beställningsarbete och längre i höst fram medverkan på de mässor som då eventuellt blir av främst i New York och Frankfurt.
Jag undrade också hur han upplevde Stockholm och vad han tycker om mottagandet av sitt arbete:
– Tillfredsställelse kommer i olika former och färger, det är verkligen fint att få uppmärksamhet kring sitt arbete förstås. Det känns bra när folk säger att de är berörda av det jag gör och frågar hur jag gör det förstås.
Ytterligare en boost är förstås när folk väljer att köpa mina verk, säger Amnon vidare. Det gör gott för egot säger han. Men nya idéer kommer konstant:
– Jag får så mycket idéer i huvudet och ser att detta kan ta vägen lite varsom helst. Jag gillar många material och hantverket i sig är mycket tillfredsställande oavsett om det gäller nya möbler till mitt hus, eller något jag gör och ställer ut på gatan. Just nu vill jag iallafall utforska detta ytterligare.
Följ Amnon Lipkins arbete via hans sajt >> eller på instagram, @pashut.o
Så flott å se dette. Fasinerende å se hans tegninger. Jeg jobber selv med symaskin , tegner med tråd, derfor var dette ekstra interessant å se. TUSEN TAKK!