Det är över tio år sedan som craftivisten Sarah Corbett gav upp sitt som hon upplevde det, slitsamma arbete som kampanjarbetare för välgörenhetsorganisationer som bland annat Oxfam. Hon har under åren vittnat om hur hon kände sig tom och utbränd, och att hennes kampanjarbete inte gav det resultat som hon ville. Craftivismen kom till henne som en bra metod för att ändra strategi, livsval och fokus. Och med det förstås, stygnen, nålen och tråden.
Genom tyst och vänlig aktivism har hon byggt upp en metod att sprida humanistiska och politiska budskap, uttryckta med i hennes fall främst broderi. Metoden har sitt ursprung enligt formeln craft+activism=craftivism, termen är myntad av amerikanska Betsy Greer 2003 och numera spridd och beprövad av aktivister över världen som vill påverka, manifestera och uttrycka sina åsikter genom sina händer.
Numera är Sarah en global aktör inom den rörelse hon varit med och byggt upp, fortfarande lika starkt övertygad om att det går att få till strukturella förändringar i ett samhälle. Jag har följt henne genom åren, vi sågs första gången 2012, då jag var i London och intervjuade henne för min bok Gerillaslöjd, där hennes arbete finns beskrivet.
Och jag har genom åren hört Sarah prata om just det vänliga, eller det stillsamma som hon velat fördjupa sig i. Craftivismen generellt pratar om långsamhetens revolution, eller tysthetens dito, att stygnen, maskorna i sig är det som tar tid och därmed också föder eftertanke. Men att resultatet och budskapet därför också blir kraftfullare eller kärnfullare. Och här vet jag att hon velat landa tydligare, kanske också för att hon ofta återkommer till det hon tidigare upplevde som oförenligt i att vara både aktivist och introvert. Se hennes TEDx-prat på ämnet här.
Men Sarah är inte bara introvert, hon en teoretiker med stort intresse för metodik, och därför började hon när hon var här i Stockholm under ett par månader som inbjuden artist in residence på Handarbetets Vänner 2016 utveckla den metod som hon kom att kalla Gentle protest. Det var hennes första egna utställning och hon ville bygga den utifrån en egen metod, den fick namnet Gentle Protest. Jag var engagerad i hennes utveckling av metoden och involverad i hennes arbete och det är därför en fröjd att se att det nu också resulterat i boken How to be a Craftivist, The art of gentle protest.
Vi skypade innan jul, apropå en intervju jag gjorde till tidningen Hemslöjd, hon är mitt uppe i lanseringsturnen som tar henne runt om i England just nu. Och vi pratade en hel del om boken, här är några utdrag ur det samtalet (och se mer i kommande nummer av Hemslöjd!)
Vilket verktyg tycker du att boken är?
– Jag vill att folk ska använda den som metodikbok. Alla kapitel har ett tydligt tema så jag vill att folk ska läsa boken och sen kunna referera till den och använda de bitar som är rätt för dem.
Hon exemplifierar med kampanjledaren utan hantverkskunskap som kan det hitta tankar och idéer för annorlunda strategier, eller för den som älskar hantverk men som aldrig hållit på med aktivism förut:
– Jag hoppas att du läser den och får tankar utifrån ditt hantverkande och att du blir utmanad att göra något politiskt hantverk, men också att du hittar inspiration för reflektion över hur hantverket kan göra bäst nytta.
Det där är något som Sarah ofta återkommer till – hon är allergisk mot att hantverket ska finnas som metod bara för att. Det finns lägen där annan typ av aktivism är bättre lämpad, menar hon, och det bör vi vara noggranna med.
– Kärnan i varför du använder craftivismen är att förbättra världen och en hel del avvägningar handlar om att ta bort önskan att göra “fint”. Det är en svår balansgång, jag älskar själv hantverk och vill gärna göra för görandets skull, men vill ändå uppmana till att använda den där den gör mest skillnad!
En annan viktig aspekt av boken är att det faktiskt inte är en teoribok, även om den inte innehåller vare sig beskrivningar eller så mycket bilder på verk. Sarah skrattar och berättar om en hel del besvikelse hon mött på sin turné, där läsare förväntat sig mer av en bok med beskrivningar på saker du kan göra själv.
– Men det är ändå en bok om görande, det är en metodikbok, inte en teoribok. Jag ser en väldigt viktig skillnad där, allt är skrivet utifrån sin praktik, att det ska testas och användas praktiskt. Jag har provat detta praktiskt, så ni behöver inte oroa er, jag vet att det funkar!
Själv tycker jag det är befriande. Jag saknar det segmentet av hantverksböcker på svenska (och arbetar oförtrutet vidare på att få tillföra svenska bokfloran med teori- och metodikböcker om hantverk…) och tycker att vi läsare borde vara redo för ett sådant resonemang vid det här laget. Att vi gång på gång endast serveras gör det själv-böcker med beskrivningar på produkter att tillverka är en förlagsteknisk feghet tänker jag helt fräckt. Att man inte vågar lita på marknaden helt enkelt. Jag tror att hantverksläsekretsen i Sverige i allra högsta grad är mogna för att bredda och odla sitt intresse för görande till att omfatta både metodik, teori och praktik. Rätta mig om jag har fel!
Nå. Kort om Sarahs eminenta bok i sin helhet; den är uppdelad i tre olika delar – där Sarah tittar på och beskriver görandet och kraften i processen, i produkten och i det offentliga rummet. Det handlar tydligt om hur du kan använda dig av hantverket för att göra skillnad och att det faktiskt är en verksam metod om du använder den rätt. Mycket handlar just om att varva ner, ta det långsamt och att det är okej att det tar tid – budskapen som växer fram i stygnen mognar och strategierna som gör detsamma under resans gång får mer tyngd och mer effekt resonerar Sarah.
En hel del erfarenheter från hennes tidigare kampanjer finns också med, samt en mängd tips för dig som vill ge dig i kast med metoden att påverka genom dina händer och det tycker jag ger boken extra tyngd, strategiskt arbete med hantverk som metod, kommunikation, marknadsföring om man så vill – fungerar. Det kan vara många olika delar inbakat i processen, men det är tydligt att det faktiskt går att göra skillnad med den här metoden.
How to be a craftivist – the art of gentle protest kan också ses som ett manifest för dem som brinner för och arbetar med att uppvärdera handarbetet som redskap. Glöm inte det, du som brinner för det du gör med dina händer. Följ Sarahs arbete på Craftivist Collective och i andra digitala kanaler under namnet @craftivists.
