Häromdagen skrev jag om Isabelle McAllisters tapetkollektion för Mr Perswall, där man använder digitaltrycket på intressant vis. Det är spännande när tekniska landvinningar ger oss nya kunskaper och nya produkter tycker jag. Tapeter som luktar exempelvis. Det fick mig också att tänka på det här, vilket så här i förstone kan verka långsökt. Men häng med.
Jag fick ett mejl från textilformgivaren Katarina Widegren och Frösö Handtryck, där de berättade om den improvisation de hade för dryga månaden sedan (det är jag som är sen i svängarna här) då Earth Hour gick av stapeln. Istället för att lägga ner produktionen under kvällen valde de att gå tillbaka och arbeta helt för hand tillsammans med Katarina Widegren. Utan nätel eller fossila bränslen användes en vagn att köra tryckramen, som textiltryckarna manuellt hanterade längs med tyget. Efter det improviserade textilformgivaren på sitt mönster med färg, rakelspade och pensel, arbetet ackompanjerades av ett visst ljus av solcellslampor.
De tryckte tillsammans 75 meter tyg i fabriken den kvällen, och det blev en specialversion av det mönster som Katarina Widegren och Frösö Handtryck lanserade tidigare i år. Jag gillar framförallt Frösö Handtrycks konstaterande: ”För att vi kan och för att vi vill dela känslan.”
Tilltron till den egna förmågan eller sättet att leverera tilltalar mig. Med gedigen kunskap kan man också lösa det mesta, oavsett om det gäller att få tapeter att lukta eller att producera tyg under annorlunda förhållanden. Katarina Widegrens specialupplaga av Vectorine blev strålande vackert i sin för kvällen unika utformning, så pass att det blev en kollektion i sig, Irrbloss och stjärnfall kallar man den exklusiva upplagan.
I ett mejl häromdagen konstaterade också Isabelle McAllister att hon gillade sin samling luktsuddisar, som ju alltså hamnat på väggen i form av en tapet, så pass att hon funderade på att göra en tavla av dem därhemma. Genom att se till speciallösningar, våga tro på egna idéer och utgå från egna referenser kan man alltså få till väldigt mycket med eget uttryck. Och ofta blir det ju extra spännande så. Detta är två bra exempel tycker jag.
Visst är det något speciellt med människor som vågar tro! Vill passa på att tacka för alla bra tips du lämnar, Frida. Vi åkte på en inspirationstur till Dalarna förra månaden och träffade Djura Bok och Papper, Ylva Skarp, Mia Svalänge och Jobs Handtryck – samtliga tipsade av dig. Behöver jag säga att det var en väldigt lyckat tur 😉
Hej!
Frösö Handtryck trycker allti sina tyger för hand, utan el. Med endast två personer som helt manuellt sköter tryckprocessen, det är det som är handtryck och det man ville visa på med sin Earth hourhappening! 🙂 Skillnaden denna kväll var att man inte använde någon el någonstans, utan tryckte i skenet av en lampa som laddas med solenergi och att Katarina gjorde en ”Special edition” av sitt tyg under Earth hour.
Med vänlig hälsning,
Ingela
Jepp, det är verkligen fascinerande att det går att hålla det på den nivån i produktionen tycker jag. Förstår att det är så och tänker i skenet av mina funderingar här att det är speciellt att man ändå väljer att visa upp det som just en tillgång – vilket det ju alltså är:) Istället för att inte göra det menar jag.
Inspirerande! Alltid spännande när någon tänker annorlunda. Blev riktigt sugen på att själv leta fram den gamla suddis-samlingen 🙂