Längst ner i Young Designers monteryta på Formex hittade jag Haidar Mahdi, denna keramiker, vars verk gjorde mig så oerhört upprymd. Kanske var det allt puderrosa, ordnat och pastelligt på mässan (det är mycket av den varan i inredningen generellt nu, mycket dekorativt och fint, men mycket samma) som gjorde att hans keramik stack ut.
Kanske var det också all funktionell och fiffig design som mässan ju i övrigt gärna består av som gjorde att hans galet fantastifulla skulpturer med pärlemor i glasyren poppade ut lite extra. Skulptur för sitt absoluta egna nöjes skull liksom. Och roligt var det att se.
Haidar berättade att det var första gången han var med på Formex, han har haft ett par utställningar sedan han gick ut Konsthögskolan förra året. Han har också utbildat sig på Capellagården och på Konstfack. Han är tekniskt driven och han gör tekniskt krävande verk, kolla in detaljerna, formerna och de mycket varierande glasyrerna, aah alla färger! Maximal användning av en intressant färgskala tycker jag.
Han arbetar i stengodslera och berättar att han bygger upp motiven på känsla, utifrån en idé, tanke eller form som han har i huvudet. Skulpterar upp dem. Föremålen är trots sitt massiva intryck ihåliga. Och faktiskt har de ju också en funktion – som kakfat eller ljusstakar om man vill.
Det känns som ett steg i helt rätt riktning just nu tycker jag. Ord som storytelling och affektionsvärde, sätt att skildra det egna hemmet genom humor och personlighet kanske inte ens är en trend längre, det handlar kanske snarare om en livsstil som fångar oss allt mer. Maximalism med funktion, en egen idé och ett eget uttryck. Det här skulle jag vilja ha därhemma. Mässans alla brickor, kuddar och underlägg i all ära – mer sånt här åt folket säger jag!
