Lindex har en revolution på gång. ”The knitting Revolution” kallar de sin stickade höstkollektion, som verkligen, jag ger dem det, består av mycket stickat. Och det är ju roligt för det är ju fint. Dessutom har hemsidan en lite svängig tidsaxel kring den stickade modehistorien så det är ju genomarbetat och så. Men själva kampanjens namn…ärligt talat, är det inte lite beige att köpa sig en revolution? Att gå på Lindex och köpa ett stickat plagg och så vips så är man på tåget liksom? Eller? Att om alla köper stickat så blir det…eeh vadå? skillnad, eller? Har jag missat något?
Jag är kass på att sticka, så det handlar egentligen inte om att jag tycker att man borde göra det själv – även om det ju ligger nära till hands att faktiskt ha den åsikten. Nej, jag famlar efter hur det egentligen känns, är det kanske någonting i trakten av att man borde ha en åsikt kring en revolution? Inte bara haka på en rådande trend kanske. Eller att odla någonslags engagemang utanför shoppandet kanske. Ja…jag vet inte jag. Det funkar inte klockrent på mig iallafall. Hur är det för dig?
”The Knitting Revolution” för mig är det här, det här, det här och framförallt kanske det här. Så. Din kurbitch har talat.
Har varken sett hemsida eller annonskampanj, men kepsen som är på bilden är ju virkad. En virkad revolution kanske?
Haha ja kanske. Min man påpekade att Lindex också kör reklamfilmer på temat revolution utifrån kända konstverk och händelser, de finns att se på lindex.se, sanna mina ord…
Väl rutet!