Den är efterlängtad, boken om Wanja Djanaieff. Mönsterformgivaren, konstnären, scenografen, professorn, designchefen, igångsättaren med sitt långa och breda yrkesliv. För tre år sedan fick jag och Erika fick det stora nöjet att göra ett Görbartavsnitt med Wanja – lyssna här! – och vilket roligt och innerligt möte det var! Vi förstod då att berättelsen om Wanjas kreativa var väl värd att berätta på många olika sätt.
Nu finns det en bok som handlar om Wanjas karriär, liv och uttryck med mönster och form. Boken heter just Boken om Wanja – ett färgstarkt designliv, den är skriven av Kerstin Wickman och utgiven på Carlsson förlag. Tidigt fanns tanken att den också skulle höra ihop med en utställning som visar Wanjas verk, och visst är det ju också så att Marabouparken i Sundbyberg där Wanja växte upp nu också har slagit upp portarna för utställningen. Jag har tyvärr inte varit där ännu, men ser fram emot ett besök längre fram.
Boken är ett praktverk, indelad i perioder och i viss mån kronologi där vi får möta mönsterformgivaren, designchefen och egenföretagaren i olika kapitel, Wanjas roller är många och här samsas också pedagogen och utställningsmakaren, hemslöjdsinnovatören liksom fler.
För även om berättelsen rör ett konstnärsliv är tiden – 1960-talet och framåt – synonymt också med en mycket spännande textil- och mönsterdesignhistoria, vilket ju hör till Kerstin Wickmans kompetens- och verksamhetsområde som journalist, författare och professor em. i design- och konsthantverkshistoria. Kerstin var också redaktör för tidskriften Form under många år så min gissning är att dessa två hade mycket att prata om vid denna boks tillblivelse.
Det är ett naturligt grepp och jag kan höra Wanjas röst genom inte bara epokerna, utan också tack vare Kerstins noggranna intervjuer och stilfulla berättande. Kerstin och Wanja har känt varandra länge – första mötet skedde på en presskonferens 1971 då Wanja precis tagit över som designchef på NK och Kerstin var där för att skriva i tidningen Form – och boken känns ömsint och personlig i all sin saklighet.
Boken är också rikt bildsatt och tack vare den typiskt bilddrivna formen av stilsäkra Lotta Kühlhorn är mönstren fint exponerade. Boken har tydligt signum av Lotta med texten satt i rejäl tvåspalt, med stor typografi i både brödtext och rubriker. Det är effektfullt men bitvis lite svårläst då bildmaterialet är så massivt att man får bläddra stort för att hitta tillbaka till texten igen.
Men det är ett digert yrkesliv som ska porträtteras också i bild, och det är slående hur många av de mönster som boken innehåller som känns välbekanta, klassiker, tidlösa och mycket moderna. Det är ju också något som karaktäriserar Wanjas konstnärskap, hennes förmåga att alltid kännas relevant, oavsett i vilka sammanhang eller i vilka material hon väljer att uttrycka sig i.
Jag hade exempelvis glädjen att intervjua Wanja för en rad år sedan till tidningen Hemslöjd, där vi pratade mycket om den folkkonsten över världen men med fokus på den svenska hemslöjden och hennes ingångar. Här var få detaljer henne främmande rörande just material och motiv exempelvis.
Bilden av Wanja är ofta att hon är stark, uttrycksfull och inte minst glad, alla delar stämmer förstås – men är får den bilden en djupare klang med presentationen av hennes hela yrkesliv. Bilden av en hårt arbetande familjeförsörjare, en entusiastisk konstnärssjäl och en mycket vass entreprenör varvas i Boken om Wanja med kunskap och fakta om tiden på ett synnerligen intressant sätt. Överlag är det en läsvärd och fin bok som med värme beskriver ett färgstarkt konstnärsliv med mycket fakta och kunskap väl lotsat av Kerstin Wickman. Hennes ord får avsluta här:
En bok om Wanja Djanaieff är inte bara en bok om en person med en som det verkar outsinlig kreativitet. Det är också en berättelse om vad som hände inom den svenska textilindustrin under 1960- och det tidiga 1970-talet, om hur klädmodet förändrades, hur handeln tog kommandot i designutvecklingen och om nya idéer kring varusortiment på 1970-talet, o hur SJ och andra företag använde sig av profilskapande formgivning kring 1980. om formgivares talanger som företagare, om förnyelsen av Hemslöjden från 1980-talet och framöver, om kulturarvets betydelse för modern design och om hur erfarenheter från ett område kan befrukta andra sammanhang.
Och detta tänker jag extra på när jag läser boken, eftersom det blev så tydligt när vi hade Wanja med oss i Görbartstudion där för ett par år sedan – vilken outsinlig källa till erfarenhet, kunskap och klokskap hon är! En inspirerande förebild är bara förnamnet. Här kan du alltså lyssna på henne >>
Men jag rekommenderar också att läsa boken – och förstås, se utställningen på Marabouparken! Den heter Wanja och hennes tjugotvå favoritfärger och håller öppet ända fram till december.
***
I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.