Så har 2020 så sakteliga dragit igång, denna vecka med rivstart för egen del. Tack alla ni som valt att svara på Kurbitsenkäten, som handlar om hur ni ser på bloggen, så mycket smarta uppslag, tankar och idéer ni kommit med, och så värdefullt ni delat med er av information, tack åter. Vill du delta går det fortfarande bra, här finns undersökningen >>
Veckan har bestått av intryck. Måndagmorgonen gick i trendens tecken, då Stora Trenddagen 2020 ägde rum, trendexperten Stefan Nilssons årliga dragning av vad vi har att vänta av året som kommer. Här fanns mycket att glädjas över, överlag är det ju ett dramatiskt skifte vi är mitt inne i, där i vet att jordens resurser är ändliga och att vi akut behöver inte bara ändra våra vanor, vi behöver också ställa om och tänka nytt. Ett av de mer dramatiska konstaterandena från Stefan handlar just om att vi shoppat klart nu. Vi vill inte längre handla, vi behöver inte fler saker.
Vad ska vi göra istället? Umgås, uppleva saker tillsammans och göra saker ihop är det trevliga svaret. Och vad är bättre än att exempelvis utöva hantverk ihop? Det handgjorda skapandet är som gjort för all sorts sysselsättning som inte innebär shopping ju!
Visa det här inlägget på Instagram
Denna insikt är förstås drabbande när det kommer till en återförsäljarmässa som Formex. För där handlar det ju nästintill endast och bara om sälj. Även om man från ledningshåll förstås vinnlägger sig om att skapa kontaktytor, mellanrum där vi kan lära oss saker, utforska och experimentera med nytt innehåll. Det finns ett imponerande mässprogram från scenen, workshops och ytor där det går att skapa själv som är bra. Formex framtoning handlar mycket om att vara en mötesplats och det tror jag fortfarande är superviktigt, att vi får samlas, mötas och pratas vid. Men faktum kvarstår ju, är det en till ljusstake, bricka, servettring eller vas vi behöver?
Visa det här inlägget på Instagram
Det är samtidigt oerhört engagerande att träffa utövare som brinner för sin produkt, sitt hantverk och sin egen kreativa tillverkningsprocess, det är svårt att inte bli nyfiken på, vilja förstå drivkrafterna och även sympatisera med de hängivna som väljer att visa upp sina arbeten. Dessa utövare ligger mig varmast om hjärtat, då den handgjorda processen har något väldigt mänskligt och spännande över sig. Här och kanske ungefär som vanligt är det därför fokus på dessa utövare som blir aktuellt.
Jag dras till det som folk gör själva eller det som görs i liten skala och det brukar vara därför vara i utställningarna, i young designers-avdelningen och i det handgjorda som jag fastnar. Här är ett axplock, både i de instagraminlägg jag gjorde från mässan, se ovan, och här nedan.
Jag besökte Slöjd, hantverk och formgivningsstudenterna vid Linköpings universitet, som både hade egna verk utställda och bjöd på möjligheten att tvinna tidningspapper till papperssnören för den som ville. Utbildningen var en av de enda på mässan, vilket var något förvånande, samtidigt som de också stod i anslutning till avdelningen Young Designers, där nyetablerade företag samsades med alldeles nyutexaminerade utövare.
Anna Wadles citruspress blev en fin överraskning, funktionen till den vackra formen blev ett spännande tillskott. Överlag fanns det mycket bra keramik på mässan, Paradisverkstadens överdådiga monter (också bild i inläggets topp) är härlig att se, liksom Kajsa Cramers arbete. Men även de för mig tidigare okända Ljungbyljung keramik, med en riktigt fin monter.
Från nyetablissemang till de riktigt etablerade, i samma hall fanns också Marabouparken med den alltid så färgstarka Wanja Djanaieff, här lanserades både Wanjas nytillverkade filt för Klippan och slogs ett slag för den retrospektiva utställning som kommer att öppna på konsthallen i Sundbyberg i vår. Wanjas produktion har varit oerhört omfattande och att hennes arbete nu visas upp i samlat grepp är både viktigt och rätt. I samband med utställningen kommer också en bok om Wanjas liv och verksamhet, skriven av Kerstin Wickman.
Avslutningsvis blåser ju förändringens vindar över hela handelsbranschen, vilket alltså ju märks på Formex likväl som i samhället i stort. Som Stefan Nilsson påpekade i måndags finns ju siffror på att 24% av Stockholms butiker kommer att slå igen de närmsta fem åren, vad lämnar det oss och vad gör det med vårt sätt att konsumera? Kommer vi att flytta över allt till nätet, eller blir det helt enkelt andra intressen som tar över? På Formex har man bjudit in den franska trendbyrån Carlin, för att tackla eller åtminstone ge sin syn på vårt ändrade köpbeteende. Byrån har skapat entréutställningen och gjort det i form av utställningen man kallar Retail Hub.
Detta gestaltas som en yta där vi förväntas shoppa förvisso, men också umgås, arbeta och inte minst mötas.
Formex pågår fram till imorgon fredag, det nya årtiondets stora miljö- och samhällsomställningar kommer att innebära stora utmaningar för inte bara handeln, utan också för oss konsumenter. Detta märks på en återförsäljarmässa som fokuserar på hållbarhet, handel och trender i tema och information, men som i gångarna fortfarande erbjuder allsorts pryttel. Hur mycket behöver vi i framtiden? Och vad är det vi kommer att konsumera? Själv vill jag hoppas att svaren är mindre och handgjort. Att vi får tiden och möjligheten att lära oss göra själv eller uppskatta det som är egenproducerat eller småskaligt tillverkat. Detta finns också på Formex, och det är vad jag rapporterat om i detta inlägg. 