Shapes of Fashion – otyglat mode på Textilmuseet

För ett par veckor sedan besökte jag Textilmuseet i Borås – samma dag som den här eminenta utställningen öppnade! Jag hade inte möjlighet att vara med vid vernissage tyvärr, men fick ändå se en hel del klart – även om det fejades och fixades in i det sista kunde jag se att det blev en praktfull utställning. Shapes of Fashion – Nordic Artwear är dess hela titel och det är en nyproducerad utställning som handlar om mode på gränsen till konst och hantverk, mode som kultur och uttrycksform förstås.

Entrén till utställningen Shapes of Fashion, just nu på Textilmuseet i Borås. (Foto Kurbits)

Entrén till utställningen Shapes of Fashion, just nu på Textilmuseet i Borås. (Foto Kurbits)

Den är curerad av trendanalytikern och framtidsforskaren Cay Bond och inte mindre än tolv toppskickliga klädkonstnärer från Norden deltar; Elina Määttänen, Bea Szenfeld, Pia Wallin, Sandra Backlund, Tonje Plur, Anne Sofie Madsen, Wihlja, Nikoline Liv Andersen, Martin Bergström, Henrik Vibskov, Augusta Chavarria Persson och Astrid Olsson&Lee Cotter.

Bea Szenfeld är en av de medverkande, med sina fantastiska pappersskulpturer. (Foto Kurbits)

Bea Szenfeld är en av de medverkande, med sina fantastiska pappersskulpturer. (Foto Kurbits)

Utställningen har som syfte att fördjupa och diskutera begreppen mode, kläder, konst och skulptur och därmed också röra sig i gränsland mellan mode, konst och hantverk. Jag blev inbjuden att medverka i utställningskatalogen, och fick skriva om det utsökta hantverket som ju är en gemensam nämnare hos alla dessa medverkande – jag fick uppgiften att skriva om hantverkets vikt och roll i ett modesammanhang och här nedan följer ett utdrag ur den texten. Shapes of Fashion är en  stor och imponerade satsning med stora ambitioner så gå och se den om du har möjlighet! Den visas fram till 26 mars 2017.

Henrik Vibskovs arbeten, ofta med dubbla budskap och innerbörder, här genom att plagget snurrar och rör sig. (Foto Kurbits)

Henrik Vibskovs arbeten, ofta med dubbla budskap och innerbörder, här genom att plagget snurrar och rör sig. (Foto Kurbits)

Arbetar man som jag med att skriva om slöjd och hantverk kommer ofta ifrågasättande om hantverkets och slöjdens betydelse. “Vad är det, varför behöver vi kunna det, finns det inte bättre sätt att använda tiden?” Behov att göra det mer samtida, behov att ta tillvara och inte förnya, ifrågasättande av slöjd som ämne. Frågeställningarna är många och motsägelsefulla.

Sandra Backlunds galet vackra och skickliga handstickning i spännande utförande. (Foto Kurbits)

Sandra Backlunds galet vackra och skickliga handstickning i spännande utförande. (Foto Kurbits)

Generellt brukar jag alltid hävda hantverkets vikt och lov. Alltid landa i att vi genom våra händer utvecklar mänskligheten, konsten, kulturen och samhället. Det mest grundläggande – att göra själv – stärker oss som individer och gör oss till bättre samhällsmedborgare. Det föder ett kreativt självförtroende, det ger en tillfredsställelse och inte minst en insikt. En förståelse för hur svårt det också kan vara att bemästra hantverket bra.

Gör själv och du ser hur svårt det är att få till två stygn lika långa. Gör själv och du ser hur komplicerat det är med tygets fall, veckningen eller tillskärandet. Gör själv och du ser hur avancerat maskorna måste lyftas för att få till en stickning som formar sig perfekt efter kroppen utan att glappa. Och gör själv och du ser hur omöjligt det är att klippa två pappersformer exakt likadana. Det gäller på hobbynivå men går också mycket snabbt att applicera på utövare som bemästrar sitt hantverk som yrkesutövning.

Carolina Rönnberg med sitt alias Wilhja, material- och hantverksförfarande som imponerar! (Foto Kurbits)

Carolina Rönnberg med sitt alias Wilhja, material- och hantverksförfarande som imponerar! (Foto Kurbits)

De medverkande i utställningen Shapes of Fashion – Nordic Artwear har alla en mycket hög professionalism med erfarenhet, konstnärlighet, en hantverksmässig och konstnärlig drivkraft och inte minst de berömda 10 000 timmarna av övning bakom sitt hantverk och sitt utövande. (Så bli inte alltför besviken på själva resultatet om du provar, det skulle jag å andra sidan säga är okej, våga ge dig i kast och se var just du landar!) Men ett av bland det viktigaste när vi provar på är en insikt om hantverkets komplexitet. Förståelsen för vad som är vad, och framförallt hur konstnärlig kreativitet kan röra sig fritt i spännande gränsland.

I det mellanrum av bärbart och skulpturalt som dessa tolv utövare verkar i blir modet ofta till ett uttryck format av det konstnärliga snarare än det bärbara, tolkat nästan bokstavligt till skulpturer i Tonje Plurs fall, eller i Anne Sofie Madsens high tech-känsla. Och ofta är det just hantverket som gör den skillnaden. Det får en viktig roll som bärare av inte bara själva materialet, utan också av idén. Henrik Vibskovs arbeten i installationsform är ett tydligt exempel, men alla de medverkande i utställningen rör sig uttrycksfullt och experimenterande i detta område. Med hjälp av sina traditionella tekniker och material kan uttrycken, historierna, samtiden, politiken skildras – jag skulle vilja säga att modet blir konst genom hantverkets försorg, med kroppen som plattform givandes oändliga möjligheter.

Augusta Chavarria Persson med sina spännande kombinationer av material och tekniker. (Foto Kurbits)

Augusta Chavarria Persson med sina spännande kombinationer av material och tekniker. (Foto Kurbits)

För med användandet av kroppen – inte för att göra dig snyggare, smalare, kurvigare, längre, mer accentuerad – kan hantverkets ingång också låta uttrycket skifta fokus och anta andra utmaningar. Materialitet till exempel; ett plagg kan mycket väl bestå av material vi inte alls känner som brukligt klädmaterial – galon, papper, plast, gummi – Pia Walléns klassiska ullfilt – för att nämna något som Shapes of Fashion bjuder på i materialväg. Många av utövarna har dessutom tydliga idéer om vad det är materialet gör för dem; “Jag manipulerar mina material att bli något annat. Något nytt eller något som passar mitt uttryck, det som jag är på jakt efter i mitt huvud” så som en designer tidigare har uttryckt det.

Texten i sin helhet finns i katalogen till utställningen, där också texter som belyser mode och konst finns med, skrivna av Philip Warkander och Sara Kristoffersson. Utställningen finns som sagt att se fram till i mars 2017.

Astrid Olsson och Lee Cotter med sina suggestiva plagg. (Foto Kurbits)

Astrid Olsson och Lee Cotter med sina suggestiva plagg. (Foto Kurbits)

Bea Szenfelds papper igen. Gå och se utställningen - fram till mars 2017 finns den på plats i Borås. (Foto Kurbits)

Bea Szenfelds papper igen. Gå och se utställningen – fram till mars 2017 finns den på plats i Borås. (Foto Kurbits)

Bilden i inläggets topp kommer härifrån och föreställer verk av Nikoline Liv Andersen, foto Signe Vilstrup.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...