Jag fick ett sånt intressant mejl från Sofia Bengtson, som går kandidatprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning vid Linköpings universitet. Hon berättade apropå veckans inlägg och diskussion om STFs Folkdräkt 2.0 att hon i höstas skapat sin egen folkdräkt utifrån en skoluppgift med tema tradition och nyskapande.
I Sofias fall fick folkdräkten flytta in i staden. Med inspiration från att hon själv länge själv velat äga en dräkt men inte kände att hon hade någon tradition att falla tillbaka på skapade hon sig en egen. Så här skriver hon om själva utförandet:
Jag behöll folkdräktens klassiska dräktskick med förkläde, sjalett/sjal och kjol, men gjorde mönster och broderier inspirerade av stadslivet, och då främst min egen hemstad Linköping. (…) Resultatet blev tre delar till en ”citydräkt”; en sjal med Linköpings bussnät broderat över sig, ett förkläde med Linköpings skyline vertikalt liggande, samt en kjol med en broderad bård längst ner med rondeller som går i varann. Jag har bara använt mig av naturmaterialen lin och ylle.
Se fler bilder och läs mer om Sofia Bengtsons skolprojekt här, jätteintressant sätt att tänka kring dräkten tycker jag. Och visst är det här ett gott bevis på att vi visst skulle kunna ha dräkt, vi samtidsmänniskor? Precis min tanke också. Jag tror det skulle kunna bli kul jag.
Vilket jobb! Den var verkligen fin.