Dramatiskt i trä på årets sommarslöjd

Med pampig ljudmatta av Ale Möller på näverlur invigdes i torsdags den sista upplagan av Sommarslöjd, med tema figurer i trä, på Nordiska museet i Stockholm. Samarbetet mellan Nordiska och Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, SHR har pågått i femton år, och enligt SHR:s ordförande Anne Ludvigsson är det nu dags att gå vidare mot nya utmaningar för slöjden. Showroom på Julita gård nämndes exempelvis, vilket förstås vore spännande att se mer av…men utställningsformen Sommarslöjd är nu till ända med årets satsning.

Därför blev det ingen utnämning av den tidigare årliga slöjdarstipendiaten, men nog var årets slöjdare, Magnus Aldenby en schysst och rejäl avslutning också på den traditionen (stipendiet kommer säkert delas ut också framöver men i vilken form vete katten).

Jag läste på lite om självaste stipendiaten och blev imponerad av vad jag läste och lärde mig. Slöjdaren är autodidakt, bor på en bondgård en bit från Gysinge tillsammans med sju katter. Han talar dessutom en variant av sandvikendiakekt som anses vara unik, allt enligt Olle Nessles artikel i senaste Hemslöjden. Intressant! Person efter don kändes det lite som.

Han säger sig hitta inspiration i traditionella föremål – skäktträn, linfästen, selbågar och bandgrindar (ja, jag sökte på alla andra grejor för att hitta förklaringar utan lycka…hugade kan kanske förklara?). Men se, ändå (eller kanske just därför?) gör han sådana här märkliga grejor! Motivlackade gamla amerikanska bilar är dessutom något han gillar, visst märks det?

Ytterligare hur många duktiga träsnidare som helst är med på Sommarslöjd, bland annat gillade jag stenhårt eleverna från Backebyskolan i Nacka och deras ögonblicksbilder i trä – hur mycket liv och rörelse som helst i deras fina figurer. Utställningen är dessutom välgjord och fint disponerad, med mycket förklaringar, snygg belysning och dramatiska berättelser i trä. Gå och se!