Förra veckan hade jag nöjet att prata om den sprillans nya boken Stickat från kust och strand med författaren Erika Åberg. Vi höll till på Svensk Hemslöjd i Stockholm och det var en rasande trivsam kväll, med gott om stickinspiration, dels genom att höra Erika berätta om sina resor och tankarna kring boken, dels eftersom vi hade möjligheten att titta på en hel del av de plagg som finns beskrivna i boken.
Stickat från kust till strand är del två i Erikas pågående stickbokstriologi, det är ett fantastiskt fint och ambitiöst projekt. I den här boken tar hon oss med till Gotska Sandön, Wales, Färöarna och Stora Karlsö. Här beskriver hon de ”platser där jag hittat bitar av det som blivit jag”, anslaget i boken är personligt och samtidigt mycket informativt, Erika är en duktig historieberättare och det märks i både ord och bild. Reseskildringar i form av hennes egna bilder samt arkivbilder samsas med det mycket vackra fotot på de formgivna plaggen, fint fångade av Linnea Ronström. Varje kapitel har dessutom en faktaruta med presentation av ön eller platsen, sett ur ett kulturhistoriskt perspektiv, dess flora och fauna samt en kort beskrivning av den textila historien. Efter det följer Erikas egna förhållande till platsen och utifrån vilken hennes formgivning kommit till.
Fem plagg per kapitel finns beskrivna i boken och att det är en fröjd för alla stickare därute, det gick inte att ta miste om när Svensk Hemslöjd var fylld till bredden med stickentusiaster. Det är verkligen vackra plagg, alla olika utifrån dess geografiska tillkomst.
Varje plats har givit inspiration till färg, mönster och materialval och det är en väldigt vacker bredd på de stickade plaggen boken igenom. När vi pratades vid återkom Erika till beskrivningar av hur plaggen kommit till – ofta genom naturens formationer eller färgställningar, en detalj i kustlinjen – så här beskriver hon det exempelvis i boken gällande plaggen i kapitlet Stora Karlsö:
”Mönsterinspirationen kommer av klintarnas raka form, hur kalkstenen bryts naturligt. Färginspirationen kommer från sensommarhavet en augustikväll, skuggan nedanför klinten på Röisu haid och stenarna på Porfyrstranden vid Stiudden”. Väldigt poetiskt och mycket lockande. Mycket av bokens garn har också valts utifrån naturens nyanser och utseende.
Läs Erikas bok! Det är en fin läsupplevelse likaväl som det finns en engagerande och lockande stickupplevelse innanför pärmarna. Vi konstaterade att det ju finns historier som behöver och kan berättas på en rad olika vis, genom garnet och maskorna inte minst. Öarna och de dramatiska platserna kommer att återkomma, jag frågde Erika varför det lockar henne så och hon svarade att det handlar både om avgränsning och att vara omsluten, samt att vara ett med naturen som ju dikterar villkor på ett helt annat sätt än fastlandet. Det låter rimligt och det är också självklart att det passar henne. Så här avslutades samtalet, med ett citat ur boken:
Jag tror att platser och personer formar oss lika mycket, att vår längtan efter att höra till gör något med oss och att vi får höra till många platser och sammanhang under ett liv. Särskilt om vi kan närma oss i nyfikenhet och ödmjukhet. Jag vill forstätta att sticka landskap. Sticka salta vindar, sprakande brasor och vågornas poesi. Närvaro i varje maska, i varje andetag.
Ur förordet till boken Stickat från kust och strand av Erika Åberg
