Hemlikt – vad är ett hem?

I torsdags öppnade utställningen Hemlikt på Designgalleriet här i Stockholm. Jag hann dit innan de stängde och förlorade mig en stund i konceptet och de utställda verken. Hemlikt som i relationer mellan hem och skapande, samt de vardagliga rutiner som vi utför utan att reflektera kring dem – “hur skapas känslan av hem och när blir vi egentligen hemma?” är den centrala fråga som utställningsproducenterna Saga Axberg-Svensson och Elin Lundquist ställer sig.

Annie Johanssons "Jag vet en vrå". Intressant verk och skickligt utfört i bomullsklädd sängram med bottenvarp i sysilke. Handkviltat täcke. (Foto Kurbits)

Annie Johanssons “Jag vet en vrå”. Intressant verk och skickligt utfört i bomullsklädd sängram med bottenvarp i sysilke. Handkviltat täcke. (Foto Kurbits)

Mycket intressant. Speciellt i sammanhanget av de mycket fysiskt hemlika sakerna. En säng som egentligen inte är en säng (med underrede i silkestrådar), undersökningar kring begreppet vem och hem – vem bygger vi hemmet för? Och visst behöver vi väl större självförtroende i sättet vi inreder våra hem? (se de briljanta högtalarna av Ane Loser  längst upp!) Samt diskussionen om hemlöshet och frågan om en hemlös kan göra hemslöjd.

Det är en undersökande och bitvis dramatisk utställning. Den som väntar sig vackra föremål kopplat till hemmet är fel ute, det är bortom ytan det händer, även om det verkligen är hantverksskicklighet bakom alla verk. Men det är inte det som befriande nog är i fokus här. Jag uppskattar idén bakom verken ännu högre – vilken lyx!

Egen härd vore guld värd, verk av Hanna Sjöberg ställer frågan om en hemlös kan göra hemslöjd. (Foto Kurbits)

Egen härd vore guld värd, verk av Hanna Sjöberg ställer frågan om en hemlös kan göra hemslöjd. (Foto Kurbits)

Utställningen ska såklart också ses i ljus av den hundraårsjubilerande hemslöjden, en rörelse som ju minst sagt satt normer för det traditionella hemmet. I våra inredningsfixerade tider där tankar och idéer om just hur vi bygger vårt hem kopplat till vår person behövs diskussioner om vardag, tradition, utanförskap och skapandets sociala betydelse.

Upplyftande och uppfriskande att det kan ske utanför hemslöjdens hägn, men ändå i en designfokuserad miljö. Dessutom tycker jag att frågorna är så allmängiltiga att fler delar av samhället kan ha nytta av en diskussion.

Shrine of me.  Vandal+Ivre undersöker hur dyrkan av det personliga hemmet ser ut, med hjälp av fotograferade föremål har de byggt ett mönster och skapat ett altare. (Foto Kurbits)

Shrine of me. Vandal+Ivre undersöker hur dyrkan av det personliga hemmet ser ut, med hjälp av fotograferade föremål har de byggt ett mönster och skapat ett altare. (Foto Kurbits)

För – som Saga Axberg Svensson och Elin Lundquist frågar sig – “Är hem en plats? En privat sfär? En känsla?” – kan vem som helst gå vilse i alltså också bortanför inredningsmagasinens något glättiga yta. Utställningen pågår till 27 oktober, läs mer här.

Lith Lith Lundin Furniture gör möbler med hållbarhets- och närhetstanke. Principen är att använda material inom fem mils radie, ekologiskt och nedbrytbart. Här är en möbel i läder, gran och rödbetssaft exempelvis. Mycket spännande! (Foto Kurbits)

Lith Lith Lundin Furniture gör möbler med hållbarhets- och närhetstanke. Principen är att använda material inom fem mils radie, ekologiskt och nedbrytbart. Här är en möbel i läder, gran och rödbetssaft exempelvis. Mycket spännande! (Foto Lith Lith Lundin)