Möt Spångossen Per Norén som styrs av magkänslan och täljer med hjärtat

Jag kom i kontakt med den alldeles fantastiska täljaren Per Norén i september i fjol, då jag snubblat över hans instagramkonto Spångossen en kort tid innan. Jag skrev en nyhet till tidningen Hemslöjd under hösten med följande beskrivning och ingång:

Han har bara täljt i lite mer än ett år, Spångossen, eller Per Norén som han heter utanför instagram. Det är nästan svårt att förstå när man ser hans uttrycksfulla handlag, men han säger att det blev en väldigt romans mellan honom och träet när han började, och att den verkar hålla i sig. 

-Att tälja har blivit som ett hemmagym för hjärnan och hjärtat, det är spännande att uppleva slöjden och arbeta med den också inombords, sade hand bland annat om sitt då nyligen funna intresse.

Vårt initiala samtal blev så fint och var så givande att vi flertalet gånger efter det återupptagit kontakten. Vi har under året pratat om livet, om politik och klimatkrisen,  om hur tillvaron kan få helt nya vägar och hur slöjdens inneboende kraft kan vara den drivmotor som samhället och vi själva kan behöva för att byta riktning.

Senaste samtalet skedde för någon vecka sedan och  det har sannerligen varit en fröjd att få följa hans tankar under de månader vi haft kontakt. Slöjdens närvaro i Pers liv och sätt att reflektera är direkt och mycket ömsint.

Per bor och verkar i södra Hälsingland, nära Bollnäs. Han säger sig alltid ha haft nära till kniven och med skogen runt knuten kan han själv välja sitt material. För några år sedan slet livet i handbromsen, som Per beskriver det. På grund av en kropp som längre inte orkade så tvingades han omvärdera snudd på allt han visste om. Mötet med naturen och de ömma mjuka värdena blev avgörande. Han har ett fint hälsingemål och han uttrycker sig eftertänksamt, kärnfullt och ofta mycket målande.

Att han hittat rätt utlopp för sin person och sitt kreativa kynne råder det inga tvivel om. Och visst finns det något förunderligt över att hans täljande inte har varit en mångårig gärning utifrån hur långt han kommit i utvecklingen av sitt uttryck på så kort tid. Men entusiasmen och det nykära i att hitta en syssla som får själen att sjunga, ja den lyser igenom i hela hans väsen.

Vad är det för material du helst täljer i?
-Al och björk.

Varför?
-Jag har på senare tid lärt mig att ta livet lite mer som det kommer och nu råkade dessa träd växa så lämpligt runt knuten. Jag är så pass täljgrön att jag inte hunnit bli träkräsen än!

Jag ber Per att utveckla vad materialet betyder för honom, varför han kunnat ta till sig dess uttryck på ett så direkt sätt. De krympburkar och slevar som han formar är så fint anpassade till just materialet tycker jag.
– Jag tycker att själva björken i sig är något av en uppenbarelse, en symbol för ljus och liv, och så gillar jag hur det känns att slöjda i det. Björken är ett komplett slöjdmaterial för mig. Jag blickar glatt fram emot nya träslag men kommer nog alltid i grunden vara en björkpöjk!

Per har under året främst täljt krympburkar och slevar. Det finns så mycket möjlighet till variation menar han, då formerna går att utforska i det oändliga. Han övar form och mönster, avvägningar och proportioner och säger att det är så han kommer framåt.
-En slev är inte bara en slev, jag kan göra den i tusentals varianter. Det är spännande att repetera en form om och om igen, det lär jag mig mycket av. Man stretchar fantasin och övar upp det fina färg och formgehör som ryms inom oss alla.

Har du gått någon utbildning inom detta?
-Jag hade en glad granne som plockade fram en krympburk och visade lite hur man gör den, det var spännande att se och så började jag prova mig fram.

Det låter förstås enkelt när han säger det, och hans alltid ödmjuka inställning till sin egen gärning är en fin egenskap med tanke på hur vackra saker han kan åstadkomma. Men Per är tydlig med att täljandet är och kan vara för alla. Som kravlös avslappning, tålamodsövning eller ett sätt att finna och odla det egna uttrycket.
– När lusten och ron visar vägen fyller det undermedvetna vårat sinne med färg och form! Genom ett kravlöst bejakande av lärandeprocessen färdas drömmen allt lättare mellan tanke och hand. Ett sätt att lära känna sig själv!

Per utvecklar:
-Själva täljningen är ett kanonhjälpmedel för att komma nära sitt egna kreativa uttryck. Det jag gör är egentligen inte speciellt svårt (!) det krävs bara ihärdigt arbete.

I några ordalag senare beskriver han alltså täljningen som “ett hemmagym för hjärnan och hjärtat” och att det hjälper honom att träna den kreativa muskel som han vill hålla i trim.
– Jag plockar bort den yttre jämförande biten av skapandet och fokuserar därmed enbart på att kunna känna in mitt egna formgehör och fullt ut bejaka det och lära mig av det. Det är befriande.

Det handlar om att  tillåta sig att följa inspirationen och låta den växa fram helt förutsättningslöst och samtidigt mota bort  kritiska tankar om att det man gör inte är tillräckligt bra eller inte säger Per.
– När man övar upp detta färdas man både snabbare och längre, lusten och skaparglädje tar fart, säger han och fortsätter: Ju mer objektiv och vänlig jag kan vara mot mig själv i en sådan process, desto rakare går vägen mellan a och b. Jag stannar inte av processen hela tiden för att piska mig.

Vad händer i dig när du slöjdar? Kan du beskriva vilka processer som sätts igång?
– Först kan en ljus och glad impuls falla ner, när jag får se något jag har hemma, en blick som faller på något, en ljusstrimma som kommer in i ett fönster, en blomma, en hälsingegård. Jag ser ett sammanhang. Intrycken kokas i fantasin ner till blott ett hum av en form.

Nästa steg beskriver Per:
– Ja men då stakar jag iväg i min fantasibåt, istället för att överrumplas av alla tänkbara beslut tar jag ett formval i taget och låter magkänslan visa vägen. Dimman lättar och ur drömmen träder en liten allmogegranat (en krympburk).

Per skrattar och fortsätter:
– Med tiden som vän, och blott en känsla att utgå ifrån så kan lusten ibland bara räcka till beslutet huruvida det är en kort eller lång burk. Slöjd som helandeprocess välkomnar enkla och självklara beslut. Ju mindre krampartat och kravlöst och ju mer beslutsvan och närmre man känner sin smak desto fler beslut kan man med enkelhet ta! Vips bubblar burkar och slevar upp en efter en! Det är väldigt lätt att låsa fast sig genom att överbelasta skaparmuskeln med för mycket krav och självkritiskt jämförande med andra. Ha tålamod bara och öva på det, ett snitt i taget!

Resonemanget är fantastiskt att följa, då det ju sätter ord på den kreativa process som jag tror många känner igen sig i. Hopp och förtvivlan, storhetsvansinne och det ynkligaste av tvivel. Pers omsorg om sin hälsa och vetskap att han inte kan ställa höga krav på sig själv gör att han medvetet låter sin process gå långsamt.
– Att låta alstret växa fram i handen, medan tålamodets stilla ro slår in mot strand, det stärker både kropp och själ. Här har jag ett hjärtats kretslopp! Mötet med trädet i naturen, resurstillvaratagandet, inspirationen, lusten, ron, lärandet, mötet med likasinnade. Runt, runt går denna lyckans karusell.

Jag fick som sagt upp ögonen för Per Norén via instagram, där hans konto Spångossen växer allt mer. Vi är många som njuter av att se hans bilder men också ta del av hans värld, så som den ser ut i täljandet, även i skapandet i stort. Kontot har blivit en värdefull del i hans slöjdande menar han, där får han möta och låta sig inspireras av andra likasinnade och kanske själv inspirera andra att våga tälja. Det har blivit en kanal ut för honom och han har också tydliga idéer om hur vi ska uppleva hans text och bilder.
– Jag önskar att mitt konto kan smitta lite av den lust och värme som jag känner inför trädet naturen och kniven. Här räcker alla till som de är!   

Vid det här laget har Per haft ett antal utställningar, men när vi först pratades vid var det en som han då tagit sats och genomfört, något som var både stort och värdefullt för honom. Då på Kulturhuset i Bollnäs, Smögan. Det blev en installation som kom att betyda mycket för honom.
– Jag tycker ofta det rör sig inom en sluten ram när slöjd ska presenteras, ofta viskande, muml ande och med mycket allvar. För mig får det gärna smälla och döna!

På samma sätt väljer Per att fota sina täljda arbeten.
– Det får tas i ordentligt och gärna spraka lite! Jag vill hylla trädet och slöjden. Det vidunderliga är inbjuden till kalaset, du också! Nuet håller andan! Tälja på Disco-vis!

Per utvecklar. Slöjd kan vara så himla blingigt! Och punkigt, och hiphop! Allt kan det bli menar han.
– Slöjden har en viktig plats i nutiden, men för att folk ska förstå och få upp ögonen behöver vi smälla lite i kastrullen.

Ett av de viktigaste sakerna med slöjden och täljandet avslutar Per med, precis innan vi lägger på:

Håll drömmarna nära. Titta till dem då och då! När vardagen känns grå måla världen med den oändlighet av färger som ryms inom dig. Med tålmodig ro och lust i våra ben far vi fram i ljusets hastighet!

Vi pratar igen, denna gång en kall januarikväll 2019:

Hej Per, vad har hänt sedan sist?
– Jag har skaffat ett snickarbod på hjul! Nu vill jag ut och träffa andra slöjdare – det är ju fantastiskt att mötas i sociala medier och där är det och har varit en fin plats att möta många på. Men jag är sugen på riktiga möten nu.

Fler förfrågningar om att sälja alster har kommit Pers väg, samt ytterligare ett antal erbjudanden om uppdrag, intervjuer och utställningar. Jag är inte det minsta förvånad, då den inkluderande täljaren som så generöst bjuder både på sitt hantverkskunnande och sin inspiration väcker förundran. Pers instagramkonto Spångossen har växt, liksom hans egna önskningar om mer interaktion med hantverkscommunityt. För en tid sedan avslutades utställningen Björk i Surahammar, där han tillsammans med en rad träutövare visade sina alster.

Hur passar utställningsformen dig numera?
– Det värmer fint att det finns ett intresse för att ställa ut mina alster, det är något nytt och spännande. Inte alltid så enkelt. I mitt instagramflöde arbetar jag gärna in naturen, jag låter det täljda klinga ihop med bilder av skog och blommor. Vid en utställning är det andra förutsättningar. Då ska det täljda tinget och åskådaren dela nuet ihop.

Men slöjd är inte en materialsport säger Per, alla kan börja med en bit trä i handen menar han:
– Att med hakan högt och obrydd klara av ett slintande felhugg med kniven, att sedan förlåta sitt misstag, ta lärdom och glatt skutta vidare. Det är en viktig del i täljandet. Vänja sig vid misstag och ta dem med ro!

Vi har pratat om det förut, din starka tilltro till att alla kan som du ofta återkommer till, det är en fin övertygelse tycker jag.
– Konsumtionssamhället har det inbyggt i sig att vi som konsumenter för det mesta vandrar runt med efterkälkeskänsla. Alltid är det någon som ligger före, för att sedan bli omkörd av någon annan. Ny pryl, ny stil, nuet kikar förbi för att sedan förpassas till historien. Våra ”möjligheter” att uttrycka oss går via trendens nyckfulla fana. Se hur den fladdrar. Det jag tyckte var vackert idag ligger på soptippen i morgon. Vilka är vi, när räcker vi till?!

Detta är en fråga som engagerar Per mycket, vi tar upp tråden igen när vi hörs ett par månader senare:
– Vi har så mycket vackert inom oss, alla färger och former i djupet av oss själva som bara längtar efter att vägen. Trädet är ett vitt ark, lyssna länge och väl snart hör du dem. Färg och form i långa rader möter dig i fantasin. Det tidlöst vackra finns i oss alla, vi räcker till! Ha tålamod snart suger du på din egenkokta ögonkaramell! Trender vad är det?

Vari finns dina drivkrafter?
– Att arbeta för att skapa en mer fredlig och kärleksfull existens. Så det finns ork över i människor till att ta tillvara på en jord som tjuter efter hjälp. Något av det finaste jag som jag vet är när en människa finner sitt egenvärde!

Per fortsätter exalterat:
– Vi behöver bygga ett nytt eller nya system som inkluderar fler på ett nya sätt. Idag går folk och känner sig som idioter, som stressade, jagosäkra, konsumenter kommer folk inte förmå att hjälpa till med samhällsbygget. Det måste det ändras på! Slöjden blir som en liten stjärna på himlen!

Här hörs en lång högljudd utandning i telefonen och på sitt mycket karaktäristiska sätt säger Per “och där bryter vi för reklam” som att han nu pratat för flummigt igen eller för utsvävande och därmed behöver korrigera sig. Han skrattar och är mycket nära till att driva med sig själv. Men det är fint att få prata med någon som är så uppfylld av vad hantverket ger, som för egen del är så medveten om hur stor skillnad täljningen i det här fallet, gör.

Hur ser du på framtiden?
– Jag vill bli frisk. Och sen åka och möta och dokumentera möten med fantastiska hantverkare.

Vi möts igen över telefonen en varm juniförmiddag där målet är att knyta ihop den här texten och tankarna kring Pers hantverk,  en inte helt enkel uppgift eftersom utövandet är en så allomfattande del av Pers tillvaro just nu och samtalet spretar på det ljuvligaste vis. Jag frågar ändå avslutningsvis honom om hans mål med täljandet:
– Mitt mål är inte att folk ska göra snygga krympburkar, jag vill att folk ska tillåta sig vara hela sig själva och att de ska kunna få upptäcka sig själva genom sitt eget skapande. Alla ska få vara precis som de är.

Jag är så glad över att jag fått ta del av Pers utövande under detta år,  där hans funderingar och upptäckter kring sitt eget och andras görande varit värdefullt och oerhört intressant att se. En slöjdstjärna i starkt lysande sken och med så mycket guld i händerna. Följ Per Noréns väg du med! Inspireras inte bara av hans förhållningssätt till slöjden och täljandet, utan också av de alster han gör.  På instagram heter han alltså Spångossen (okej @spangossen för att vara mer exakt), där hela hans färgsprakande värld finns att njuta av.

Och har du tur finns han på vägarna nära dig inom en framtid. Eller som medverkande på en eller annan utställning – exempelvis här under hela sommaren!