Många har nog koll på att näver är ett av mina absoluta favoritmaterial. Jag är lockad av det av en rad olika anledningar och kanske inte endast främst ur ett görarperspektiv (så är det ju sällan med mig överlag, jag går igång på teori och sammanhang). Det är med näver som med mycket annat som sitter i ryggraden eller iallafall känns bekant – Carl Larsson, träskor, dalahästar, midsommarafton, hembygdsgård. Vi vet vad det är, vi har någonslags relation till det och även ofta – en åsikt om det hela. Det känns ju ofta också som något från förr i tiden. Samtidigt som det ju finns i skogen, runt knuten och därmed finns till för oss att göra massa saker med här och nu.
Nya intressen och personliga användningsområden ger nya föremål, det tycker jag är spännande. Kanske vi inte lägre vill ha en flätad nävervas, en bordslampa eller ett kakfat i näver för våra sju sorters kakor (eller så vill vi det…) – men vi kanske istället vill ha en burk att förvara vårt kaffe i? Eller att odla svamp i?
Materialet näver passar sig så oerhört väl i dessa sammanhang också, och det är väl därför det fortfarande 2019 finns ett skimmer över eller iallafall ett intresse för materialet. Så pass att det precis kommit ut en helt ny bok om materialet. Näver – fläta, tampa, vika av Emma Dahlqvist rymmer både gott om både tradition och nytänkande, med en stor portion kunskap om nävret och dess egenskaper.
Emma Dahlqvist är textildesigner och konstnär och hon har ägnat ett antal år nu åt att forska på materialet kring näver. Inte bara i själva nävret i sig, utan också sätt att få materialets egenskaper att bli något annat. Vad händer om man exempelvis tittar på näver som textil? Jag har följt hennes arbete med nyfikenhet, då sättet hon experimenterat med de textila egenskaperna, använt sig av laserskärare och origamivikning också gjutit nytt blod i det traditionella näverslöjdandet. Själv säger hon så här om sin ingång i just materialet, hämtat från hennes bok:
Min kärlek för material går hand i hand med mitt yrke som designer, när jag arbetar med form är materialet nästan alltid utgångspunkten i processen. Jag intresserar mig för hur jag på bästa sätt kan omvandla och förädla ett material – vare sig det är ett handspunnet ullgarn eller en gammal avdankad polyesterblus. Målet är att genom design fylla de behov som vi har idag.
Jag tycker att det är en spännande ingång, och det var också något som hon visade så tydligt i sitt examensarbete från Textilhögskolan för ett antal år sedan nu, samt vilket hon visat i en rad utställningssammanhang sedan dess. Väl funnet hette hennes projekt It’s now or näver, se här!
Denna nyfikenhet till materialitet i sig är en så rolig och fin röd tråd i boken om näver. Det är en vacker och pedagogisk bok som på ett informativt sätt tar sig an allt från hur det går till att plocka näver (fråga alltid en skogsägare! Använd en riktigt vass kniv!) till en genomgång av de olika sorters björk som finns samt hur dess olika näver uppför sig.
Men här finns förstås också en mängd projekt, 20 stycken. De traditionella näverslöjdsteknikerna tampning och flätning visas här i en massa praktiska objekt som du kan göra hemma. Men också mer unika objekt som mer går i linje med Emmas konstnärskap finns med – hennes speciella näverorigiami, där hon viker och veckar materialet har blivit till ett antal smycken i projekt.
Objekten som finns beskrivna att göra i boken är alla anpassade till samtiden; ett ipadfodral, en liten väska, en skallra, en termos, en vikt korg. Emma Dahlqvists produktdesign är i sig stilren och lyhörd inför materialet och det är genom sin trovärdighet som formgivare och samtidsivrare av näverslöjden som det inte på något sätt känns som att produkterna hör hemma någon annanstans än i ett aktivt levande hem.
Det är en balansgång kring just detta traditionstygnda material, och när Emma i bokens första del (flätning) och i bokens första objekt, Liten snedflätad korg säger att ”detta är ett bra projekt att börja med om du aldrig flätat i näver förut”, ja då tror jag verkligen på henne, trots att just de korgarna ju är precis som tagna från valfri gillestuga eller hembygdsgård från 1988.
Och även om man inte är som jag och älskar snedflätade näverkorgar på hembygdsgårdar är det med författarens röst kantad med kunskap och med respekt för materialet som jag med lätthet ser att var och varannan nybliven nävernörd nu kommer att älska att ta sig an detta grundmönster, för att sedan gå vidare till svårare projekt i boken. Det är en av bokens styrkor också, författarens egna fascination inför nävrets egenskaper och möjligheter lyser igenom.
Hon är personlig och delar generöst med sig inte bara av sin egen design utan också sättet hon själv går igång på den. Den tredimensionella struktur som hennes origamivikta halsband och örhängen ger är ett extra lustfyllt projekt, liksom hennes grepp om den gamla 70-talsnäverlampan. Bokens uppdelningar i de traditionella teknikerna kring flätning (där remsor av nävret fästs ihop och byggs upp till former) tampning (med traditionell användning för att göra burkar där stycken av nävret fästs samman) samt vikning (för att skapa mönster och form) är alltså generösa i förklaring och information men inte bara hur de är uppbygda, utan också hur de historiskt använts, och det gillar jag.
Det är också i mycket en resonerande bok, där författaren genom sitt sätt att diskutera praktiska och konkreta lösningar på hur användningen av nävret ska ske ofta också kommer in på mer övergripande resonemang – själva frågan om varför vi ska använda materialet exempelvis:
Det mångsidiga naturmaterialet näver har använts i tusentals år men är även idag ett högaktuellt och hållbart material för samtida hantverk och design. Att näver numera är ett outnyttjat restmaterial från skogs- och träindustrin gör det inte mindre relevant.
För mig känns även det som ett bra avstamp för ett hantverk som fler kanske kan bli intresserade av. Vi vill göra mer med händerna idag, vi vill skaffa oss större kunskaper och vi vill producera (och därmed också äga) fler unika föremål. Här är ett smörgåsbord av just detta – gjort av ett restmaterial! Kanske vi i allt högre utsträckning behöver bekanta oss med en skogsägare framöver, tänker jag?
Det avslutande kapitlet heter Framtiden och innehåller kanske ett av de viktigaste budskapen kring vad den traditionella slöjden – här med nävret i fokus – har att erbjuda ett samhälle i stort. När det kommer till omställning och nya sätt att leva behöver vi se över restprodukter som ju nävret exempelvis är och organisera oss på andra sätt än idag för att få en hållbarare riktning.
Boken Näver kan i viss mån verka avskräckande för dig som inte har tillgång till själva materialet, eller känner dig mentalt långt ifrån en skog. Men jag rekommenderar ändå att läsa den, då det finns mycket kunskap och många tankar som är relevanta för hur vi kan se på hantverket i stort och hur vi skulle kunna ordna det för oss på ett annat sätt. Detta är ett lustfyllt första steg, och vem vet – plötsligt har du ordnat det för dig så att du står där med mattkniven i högsta hugg, redo att skörda dig ett första flaknäver en vacker vårdag? Jag har redan börjat planera för detta.
*******
I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe. Det innebär att om du är intresserad av att köpa den här boken kan du med fördel göra det via den här länken. Då uppmärksammas detta hos Bokus och då är du med och stöttar min verksamhet här på bloggen. Det gör att jag kan fortsätta skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Jag väljer precis som tidigare själv de böcker jag vill skriva om och innehållet i mina texter är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.
******