Det har varit fullt upp med annat i slöjd- och hantverksbranschen för mig på sistone – och i gatukonstbranschen! – så jag har inte hunnit med att uppdatera som jag har velat. Jag har inte heller hunnit med att ta mig till Josefin Gäfverts pågående utställning på HV Galleri i Stockholm, den heter Försöka bli och pågår till 11 november, vi har lite drygt 1.5 veckor på oss alltså!
Missa inte Josefin Gäfverts spännande konstnärskap, jag hade förmånen att få lyssna och prata med henne i vårt Form&frukostsamtal förra året och det är spännande hur hon rör sig i både den hantverkliga praktiken och samtidigt har en egen och mycket tydlig konstnärlig samtalston med sina besökare/betraktare.
Josefin Gäfvert väver mattor. Hon har i sitt senaste projekt, Ingen matt visit, undersökt hur mattor i olika stockholmares hem skulle se ut. Och hon har alltså vävt dem. Så här skriver hon om sitt projekt, så ni ska bli riktigt nyfikna på att vilja veta mer:
2016 tog jag min examen från Konstfack. Mitt examensarbete ”En matta som liknar mig” visade på hur jag som väverska alltid finns närvarande i mina vävar. I mitt senaste projekt ”Ingen matt visit” så har jag undersökt vad som händer om jag anpassar mig och väver mattor utifrån några stockholmares hem. Jag har vävt mattor som istället för att likna mig, försöker likna någon annan. Den annars lantliga handvävda textilen har jag velat förflytta till våran tid och våra hem. En strävan efter att skapa fler hållbara relationer mellan människor och objekt.
Frågor som hur intresset för handvävning kan ökas, dels för att skapa förståelse för folk hur det hela går till, dels för att det ekonomiskt ska uppvärderas mer, vad händer med den konstnärliga utvecklingen när ingen kan försörja sig på att väva? Och som hur vävningen också behöver förändras och eventuellt anpassas till vår tids behov, är områden som Josefin Gäfvert är intresserad av.
Hon använder vävningen som en sorts kommunikation och det gillar jag. Hon sa bland annat till mig vid något tillfälle att vävningen behöver få andra frågor – jag förstår hur hon menar! Att alltid prata om hantverket generellt utifrån hur 1) svårt det är eller 2) hur lång tid det tar eller 3) hur olönsamt det är = det har ju tagit så lång tid leder inte till nytänkande eller till de där stora skutten som utvecklingen ofta kräver för att vi liksom ska hacka in på ett nytt spår, hitta en ny vana eller få en större förståelse eller sammanhang. Jag ville bara säga det.
Och med det sagt, jo det är klart att vi också får prata teknik och hantverksskicklighet/hantverkskunnande, men ibland kanske vi måste utmana oss att ställa ytterligare frågor tänker jag, dra tanken lite till, formulera mer samhällsrelevanta, politiska, livsomställande eller provocerande frågor. Som Josefin Gäfvert till exempel gör i sina mattor.
Så. Här är några av de bilder som tagits fram till den pågående utställningen på HV Galleri. Där finns mattorna, och dit ska vi gå tycker jag. Till och med 11 november alltså.