Det är endast ett par dagar kvar av Project Precious Trash, Johanna Törnqvists utställning som finns på Handarbetets Vänner i Stockholm, fram till lördag 17 september pågår den. Och jag skulle verkligen vilja rekommendera ett besök! Bilderna av Johannas arbete har figurerat i digitala kanaler – med rätta! – under ganska lång tid, hennes projekt har dels varit tidskrävande, dels väckt uppmärksamhet även innan utställningsformen blev färdig. Men nu har utställningen blivit av och dessutom hunnit till sin andra stopp på turnén, premiären var ju på Nääs Konsthantverk i våras.
Men åter – min poäng är ändå att även om bilderna av de klänningar som Johanna skapat skymtat förbi är det först när man står där framför dem som vidden av arbetet sjunker in. Johanna Törnqvist är en mycket skicklig skräddare, hon har förutom den konsthantverksmässiga erfarenheten och intressanta slöjdmässiga formspråket också stor kunskap som modeskapare. Alltså är de plagg som hon ställer ut oerhört vackert skapade, detaljerna är perfekta, utförandet eller passformen likaså. Bara det att själva materialet ju faktiskt är…skräp.
Vadå? Tänker du – men du vet, det där orangefärgade nätet som du köper apelsiner i? Det gula för citroner? Eller det där gröna som avocadon kommer i? Kolla in den här klänningen. Johanna Törnqvists projekt består i att hon bett människor samla sitt skräp – här är en familj som under bestämd tid fått samla det de anser att de konsumerar mycket av – frukt och grönt i nät. Johanna har sedan samlat in skräpet och förvandlat det till kläder. Fullt bärbara kläder, det vittnar både medföljande foton och film om.
Tilltaget sätter mycket fokus på just konsumtionsmönster och ibland också svårigheten att förhålla sig till sitt skräp; hur återvinner man exempelvis nylonstrumpyxor? Det frågar sig Jenny som ingår i projektet och som bidragit med sina kasserade strumbyxor just. Hon och de som bidragit med material till Johanna har fångats fint i filmen som också ingår i projektet, gjord av Tomas Björkdal. Även det foto som skildrar både processen och de medverkande bidrar till effekten av utställningen. Bilderna är tagna av Fredrik Sederholm.
Här får de medverkande resonera om sin konsumtion och sina vanor och mönster. Att köpa samma chipspåse vecka in och vecka ut ger onekligen många chipspåsar till exempel. Projektet synliggör på ett konkret och mycket vackert sätt vårt sätt att samla, handla, konsumera utan att reflektera. Det är lågmält och jag tror exakt därför, så drabbande. Insiktsfullt och mycket viktigt. Vi har ändliga resurser, det är plågsamt att tänka på, det är nödvändigt att agera på – men hur börjar vi? Kanske genom att se, uppleva, reflektera och diskutera genom något oväntat – på ett oväntat ställe och på ett oväntat sätt.
Johanna Törnqvist själv har även haft workshops i samband med utställningsperioden här, och som jag förstår det av HV:s sajt lär det vara en ytterligare, nu på lördag innan utställningen plockas ner. Gå och se eller gå och var med om du har möjlighet. Det är också en upplevelse att ingå i workshopdelen oavsett, eftersom det där blir så påtagligt vad det är Johanna arbetar med – restgarner, småsnuttar av dukar, band, plast, och det allra mesta – skräp. Plastförpackningar, plastpåsar, foliebitar, påsar.
Utställningen vandrar vidare, 24 september öppnar den på Form/Design Center i Malmö, ta er dit och se den ni som kan!