Det må vara i grevens tid, men ytterligare ett par dagar återstår av den pågående utställningen med Bea Szenfelds spännande pappersvärld på Vandalorum, center för konst och design, i Värnamo. Hennes pappersskulpturer väcker beundran och engagemang varhelst de visas, och hon har varit mycket i ropet i en rad spännande sammanhang på sistone. Helt för hand arbetar Bea noggrant, metodiskt, kreativt och energikrävande.
Tillsammans med sina medarbetare i ateljén skapar hon magi byggt på tålamod och en idé om att allt handgjort har ett liv som inte går att återskapa maskinellt.
På Vandalorum visar hon främst sina arbeten i vitt papper och det fram till söndag. Då firas det å andra sidan med finissage – och med en lunchföreläsning och ett spännande samtal mellan Bea själv och Handarbetets Vänners vd, Lotta Ahlvar. De pratar enligt programmet om banbrytande möten mellan samtidskonst, hantverk och textil.
Jag hade förmånen att träffa Bea i höstas, då hon precis varit i Värnamo och invigt utställningen, jag intervjuade henne till en artikel och hon berättade att hon var väldigt nöjd både med utställningen och platsen. Det var oerhört rolig, intressant och givande att prata med henne, att höra henne berätta om sin arbetsmetod. Jag skrev bland annat så här efter vårt möte:
Hennes entusiasm över det handgjorda sättet att arbeta, vad materialet tillför och vad papperet har för utvecklingsmöjligheter är enorm och smittande. Det känns som att hon har hittat sin nisch. Samtidigt är hon förvånansvärt ensam, hon har arbetat länge och det är få som tagit efter henne. Hon menar att det har med hennes drivkraft kring hantverket att göra. Ingen orkar ta efter: ”Jag använder mig av enkla tekniker och material. Jag gör väldigt enkla saker, samtidigt som projekten är avancerade, inga rundlar ser likadana ut, inga vikningar är desamma. Det gör det svårt att kopiera. Det går inte att göra på annat sätt än för hand, och det finns ingen som vill göra det förutom jag tänker jag”.
Japp, det är något magiskt över det handgjorda tänker jag. Det var också tydligt i Beas mycket uppskattade verk som ingick i höstens stora succé Utopian Bodies på Liljevalchs, ett av de slående verken ser ut så här;
På Vandalorum är det främst fokus på det vita papperet, i all sin enkelhet i nyans må vara, men oerhört skickligt vikt, böjt, skuret, limmat och klippt. Och mångdubblerat upprepat. Ofta är hennes verk gjorda för att bäras eller vara i rörelse. Bea Szenfeld har ju ett gediget förflutet i modebranschen med tidigare egna kollektioner, något som märks i hennes sätt att göra verken skulpturala, men ändå som sagt, bärbara.
Kolla in resten av hennes utställning på Vandalorum här. Och mer om Bea Szenfeld finns här, mer info om hennes kollektioner, hennes tidigare arbeten och hur hon är representerad. Och har du möjlighet finns hon alltså på plats för föreläsning och samtal i utställningen i Värnamo på söndag, se mer här!
