Förra veckan skrev jag om pussel som inte matchade och om sprayad spetsgraffiti, ämnen som båda blev väldigt uppskattade av er. Det är roligt, då jag tycker att det finns en kreativ zon här i den offentliga miljön, DIY-världen och konstvärlden som är så himla spännande. Föremål som inte riktigt visar sig vara vad man tror i förstone, föremål på en oväntad plats, udda material som tolkas med ny innerbörd. I min bok som jag ju arbetat med under hösten kallar jag fenomenet för gerillaslöjd.
Det finns ofta en frihet av eget skapande, tilltro till den egna kreativa förmågan och en mycket hög handaskicklighet och konstnärlighet. Det går naturligtvis att kalla det för konst, installationer eller gatukonst. Men ibland funkar också gerillaslöjden bra som begrepp då den oväntade olagliga aspekten också räknas in. Samt tangerar det folkliga.
Den nya folkkonsten skulle man kanske kunna kalla den? Den som finns på gatan och i sitt utförande är allmängiltig och representativ för den breda massan – folkets konst?
Nu tror jag inte riktigt att holländska Suzan Drummen räknar sig som något annat än konstnär eller installationskonstnär med sina glimmande glittrande glas- och plastbitar i fantastiska mönster och kombinationer.
Det är dock traditionella mönstersamlingar hon skapar och utsmyckningarna får också en något tillfällig karaktär i och med placeringen på golvet eller backen. Kolla också in den fantastiska husfasaden! Här finns mer av Susan Drummens verk, samt mer information om henne.
Gå också in och gilla hennes sida på facebook! Här finns den!
