Det här projektet har jag sett fram emot att få visa upp för er en tid. Jag fick ett så fint material från Stina Westerlund, som är doktorand i pedagogiskt arbete med inriktning mot textilslöjd vid Umeå universitet. Hon berättade om dessa två pallar gjorda av barn och ungdomar, tillkomna i Umeå i två olika sammanhang. Den ena av trettio 14-15-åringar i en konfirmandgrupp på läger, och den andra är gjord av åttio textilslöjdselever i årskurs tre och fyra i olika textilslöjdsgrupper på skolor i Umeå.
Titta på alla detaljer! Och vilka fina arbeten dessa barn och ungdomar gjort! Oerhört inspirerande. Stina berättar att pallarna är gjorda av gamla stramaljbroderier, halva korsstygn i ull på förtryckt väv, som filtats lätt, klippts isär och sytts ihop med nygjorda mindre broderier.
Pallen gjord av konfirmanderna har sin utgångspunkt i temat bön. Där har ungdomarna broderat ord utifrån intervjuer om vad bön betyder för människor i deras närhet. Stinas eget samlande ingick också i detta, hon skriver:
”Det var något i samladet av broderierna och mina vändor på loppisar och returbutiker som satte igång mig. Så härligt material, så spännande färger, så mycket arbete om än i delvis ”hopplösa” ramar och med tvingande förtryckta motiv, som ändå haft en stor betydelse för någon som gjort dem.” Tavlornas signaturer och namn väckte vördnad inför dess görare berättar hon ”Från Hanna 11 år till mormor och morfar”. Jag förstår precis vad hon menar! Det är en fin resa att gå i second handbutiker och köpa broderier.
Pallarna är influerade av traditionellt textilt återbruk, lapptäcket, och till detta har framförallt i konfirmandernas pall det infogats ord och tankar. I sitt sammanhang passar det ju utmärkt att som Stina skriver, ”knyta handens långsamma arbete till tankar och reflektioner kring något som man ska bilda sig en egen personlig uppfattning om”.
Det första pallprojektet med konfirmanderna gav Stina mersmak, och när hon såg att det fanns intresse från textillärare i grundskolan att göra något liknande drog de igång ytterligare ett projekt med en pall.
Skolelevernas pall har tema glädje. Där har de försökt att fånga vad som gör dem glada i broderade bilder, och på så sätt beskriva vad glädje är. Arbetet blev en träning i att försöka symbolisera något. ”Halva korsstygn på stramalj kan tyckas enkla men är tekniskt komplicerade för yngre barn när syftet är att precist försöka gestalta något. Att inte brodera hela motiv, hela min hamster, utan försöka symbolisera och förenkla var en utmaning för dem”, skriver Stina.
Ja ni förstår ju! Vilket genomtänkt och roligt projekt. Ett av de främsta personliga målen berättar Stina var att visa på att stramaljerna, som vi idag inte värderar i någon större utsträckning, kan ges nytt värde i ny tappning, och på handens arbete som ett värde i sig. Och hur det kan knytas till idéer och tankar.
Den stora pallen, gjord av skolbarnen, beräknas innehålla 370 000 stygn. Tid, omsorg och kärlek nedlagt av barnen, precis som de stramaljbroderier som nästan inte kostar något i second handbutiker.
Just nu finns barnens pall att se på skolbiblioteket på Carlshöjd i Umeå, gå dit om ni har vägarna förbi! Vill ni veta mer om projektet, eller komma i kontakt med Stina som formulerat och genomfört detta på ett så oerhört intressant och engagerat vis – kontakta mig så sammanför jag er.
Stina Westerlund är alltså doktorand i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet, men är också lärarutbildare vid Umeå universitet, och har främst utbildat slöjdlärare.
Det här är nog det absolut bästa broderi jag sett vad gäller samarbete, återbruk, tema, nyskapande och produkt. Helt fantastiskt!
Heja Stina, alla barn, ungdomar och andra som broderat och på annat sätt bidragit till pallarna!
Vad roligt att höra Britta, det är ju extra rätt när det kommer från dig! Jag håller med dig, det är ett strålande projekt med många lager av bra kunskap och engagemang.
Och tack Frida för att du skriver om projektet och visar bilderna så att andra kan ta del av det!