Idag förvandlas Djurgården i Stockholm till Hemslöjdsön. Det är som många av er säkert redan vet (och som jag ju varit inne en del på tidigare) dags för invigning av utställningar både på Liljevalchs och Waldemarsudde idag.
Dessutom har ju redan Nordiska museets satsning på vävning dragit igång. Idag är det också fri entré på till alla tre utställningar – bara en sån sak!

På Waldemarsudde visas utställningen Lilli och Prinsen, och jag var där och förhandstittade igår. Här finns mycket fint och intressant vill jag lova!
Här visas det livslånga samarbetet mellan hemslöjdsrörelsens grundare Lilli Zickerman och Prins Eugen, som både stödde rörelsen och och som var dess ordförande under lång tid.
I år är det alltså 100 år sedan Lilli Zickerman grundade den organiserade hemslöjdsrörelsen (Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund) men Föreningen Svensk Hemslöjd grundade hon redan 1899. Och det är dessa organisationer som tillsammans med Waldemarsudde nu ligger bakom utställningen.

Utställningen är formligen en exposé över svensk textil kulturhistoria, tillika en genomgång av de riktigt stora textilkonstnärerna genom 1900-talet. Hemslöjden hade en stor och viktig roll som samhälls- och kulturfunktion under tidiga delar av århundradet. Att lyfta entreprenören och eldsjälen Lilli Zickerman är ett fint och bra intitiativ, eftersom hennes gärningar inte är så allmänt kända.
Hennes inventering och fotografering av allmogens textila föremål runtom i landet bidrog till att lyfta, bevara och sprida kunskap om vårt kulturarv. Och hennes övertygelse om att ge kvinnor ute i landet hjälp till självhjälp är mist sagt av social och humanitär vikt.



Här finns också samtida exempel, inte bara på fantastiska textila konstnärer som gått i Zickermans bevarade allmogetradition, eller inspirerats av den – Märta Måås Fjetterström, Märta Gahn, Sten Kauppi, Annika Ekdahl – utan också exempel på samtida sociala räddningsaktioner och folkbildningsprojekt.
Brodösen Elsa Agélis projekt Vattenbärerskorna presenteras till exempel – ett broderiprojekt i indiska öknen. Också Livstycket från Tensta i Stockholm finns representerat, liksom kvinnoprojektet Näsduken.



Till detta har man också bjudit in två mellanstadieklasser att brodera fritt och låta sig inspireras av Zickermans bevarade textilier. Rörande och fint arrangerat.
Hela utställningen är fint iscensatt av textilkonstnären Wanja Djanaieff. Utställningen visas hela sommaren, fram till september.

Och ni som undrar – självklart är det Lillis namn vi lånade när vi drog igång den samtida DIY-sajten Zickermans Värld för snart två år sedan. Den lever och mår fortfarande, jag är en av sajtens många skribenter numera.
Jag tror att Lilli skulle ha varit stolt, inte bara över Hemslöjdsön och allt som händer där idag. Utan också över sin alldeles egna sajt.

Min mor Kerstin Helgesson (f 1902-2005) fr Lidköping kände paret Zickerman mycket väl genom sin egen mor men också flera av Tant Maja Zickermans spännande släktingar, Wahlstedt/Bergengren. Någea av dem har jag också träffat men framförallt fått höra berättelser kring . Min äldre bror berättade ganska nyligen dessutom att han som 10-åring träffade farbror Tage som alltid la in snus i tumvecket och sniffade med argumentet
” Man kan ju inte snusa och riskera att snusskräpet kommer fallande i glasyren”
Själv kan jag berätta att jag som liten flicka träffade tant Maja sista gången när hon var nyss fyllda 90 år och bodde på ålderdomshemmet i Tyringe – Minns att jag fick kamma hennes fina vitglittrande hår. Fabror Tage träffade jag dock aldrig. Paret betydde oerhört mycket för min mor i fråga om hus, hem , kärlek till konsten, konstnärskap etc – Hon kallade tex vårt sommarhus efter Zickermans Majgården i Vittsjö.
En annan sak har hon också berättat att det var en annan bror som var fotograf som var med på resorna genom Sverige vid mönsterinventeringen – Lilly skrev ner färgerna och brodern kolorerade bilderna. Om detta hittar jag ingen information ( fotoutrustningen på den tiden var ju både tung och volymiös så jag tycker berättelsen låter trovärdig)