
Igår öppnade den något omtalade Konstslöjdsalongen på Arkitekturmuseet i Stockholm. Utställningen är ett samarbete mellan Arkitekturmuseet och Formmuseets vänner, där de tidigare nog mer upplåter lokalerna; idén och konceptet kommer från Röhsska museet i Göteborg, som genomfört två salonger tidigare. Jag är kluven till uppdraget här i Stockholm.
Samtidigt som det såklart är intressant och bra att utställningsytorna för konsthantverket blir fler och fler är det trist att inte inte göra mer av begreppet just konstslöjd när man har chansen på en ny arena för form och design; konstslöjd är enligt arrangörerna ”ett vitt begrepp som rymmer flera olika hantverkstekniker, uttryckssätt och material – konceptuellt eller formfast, svarvat eller maskintillverkat”. Allvarligt, vad får inte plats i den definitionen?

Intressant är också att man konsekvent väljer att prata om konsthantverk, formgivare och design. Jag är inte så kinkig om ordpeteri, men nog undrar jag var slöjden och det specifika i konstslöjden tog vägen i diskussionen? Jurymedlemmen Kerstin Wickman har skrivit en bra text om konstslöjdsbegreppet som belyser den historiska prägeln av ordet, och visst har hon rätt i att begreppen håller på att flyta samman idag. Men hon menar kanske också att det inte är av ondo, att det är upp till varje hand att bestämma. Det kan väl förvisso stämma för den enskilde slöjdaren, men som utställningsinstans eller opinionsbildare tycker jag det är dumt.

Här finns ju fantastiska möjligheter att definiera slöjden som vi vill ha den i vår tid! Utvecklingsmöjligheterna är oändliga.Vårt sätt att förhålla oss till traditionen, samtiden, teorin och praktiken, materialkunskapen och inspirationen går ju att ompröva genom att forma ett begrepp med nytt innehåll. Fram för mer nytänkande inom slöjden säger jag, vad säger du? Ämnet ligger mig varmt om hjärtat, och har diskuterats hejvilt bland annat med skribenten Malin Vessby genom åren; läs hennes artikel i ämnet i senaste numret av Hemslöjden! Där formulerar hon sig klokt kring detta.
Med detta sagt är det ändå intressant att 454 personer skickat in verk, och att juryn – som består av Peppe Bergström från Formmuseets vänner, Kerstin Wickman, professor i design, Andrew Duncanson från Galleri Modernity och Lotta Lewenhaupt från Elle Interiör – valt ut att visa verk av 99 konstslöjdare. Glas, keramik, metall, textil, trä och blandteknik visas för att manifestera bredden och mångfalden i området.
Konstslöjdsalongen är öppen och visas till och med 21 november. Gå och se utställningen och bilda dig en egen uppfattning, det tänker jag göra, jag som inte heller sett verken. I det här skedet är det främst formerna kring själva salongen som gör mig konfunderad.

Hear, hear, Frida! Jag håller med dig!