Vackra garner från Happy Color, som efter en lyckad virkkurs fick hänga med mig hem. (Foto Kurbits)

Det kan te sig märkligt, jag kan medge det, att jag häromdagen bekände mig oduglig att sticka och att jag nu raskt tagit mig vidare i garnets och verktygens tjänst. Men så är det med den saken. För igår var jag på virkkurs och lärde mig virka mormorsrutor.

Det var oerhört roligt och jag fick tillbaka den där svindlande härliga känslan – ni vet, när pulsen stiger, kroppen blir varm och huvudet ropar – ”det där kan jag göra!” Jag tror nog inte att jag är ensam om att jaga sådana kickar, och jag tror att det är fler med mig som får anses vara nyfikna blandtestare i livets pyssel.

På Happy Color i Stockholm kan man gå virkkurs och lära sig virka mormorsrutor. (Foto Kurbits)

Lite olika rutor för inspiration. Den ljusare gröna i framkant på bilden är min...(Foto Kurbits)

Det är iallafall min tanke efter att varit i Happy Colors enorma butik i Gamla Stan i Stockholm, ”det finns uppenbarligen fler som jag”. Happy Color har numera två butiker där man säljer allt i garn- och tillbehörsväg, allt smakfullt och färgstarkt exponerat. Det måste helt enkelt gå att sälja allsorts garn och tillbehör till allsorts många fler dessa dagar.

Mitt sällskap formgivare Åsa Kax Ideberg, som till vardags ligger bakom bla Emy Little, var snabb att greppa både virknål och instruktioner. (Foto Kurbits)

Men igår var det alltså dags för virkkurs och vi fick möjlighet att lära oss virka mormorsrutor. Det visade sig att det inte alls var så svårt som jag trodde. Det var första gången jag virkade överhuvudtaget, så att kunna påta ihop tre lite vingliga rutor på en kväll tycker jag känns bra. Jag avslutade dessutom kvällen med att knåpa ihop ytterligare en ruta till den kudde jag tror att jag ska få till här hemma.

Bra instruktioner gjorde att vi kom igång allihop, oavsett tidigare erfarenhet. Jag som inte virkat förr hängde med riktigt bra. (Foto Kurbits)

Allt som allt en mycket rolig och lyckad kväll. Jag tror att kurser kan vara min grej, att lära sig något om bara för en kväll är verkligen inte dumt alls. Någon som har något förslag?

Kolla in Happy Colors kursutbud här, det finns ytterligare virkkurser i december såg jag. Och här finns mer att läsa om Happy Colors filosofi och koncept. Helt i min linje det också, så jag rekommenderar gärna både butik och kursutbud vidare.

Färdiga resultat! Under tre timmar hann vi lära oss grunderna för en ruta, virka tre stycken och sätta ihop dem till ett armband. Fina va? (Foto Kurbits)

Och kvällens sista uppgift - tada! - en provlapp till kudden här hemma, vad tycks? (Foto Kurbits)

Virka din egen OS-mössa! (Foto Anna Helmerson / Scanpix)

På Kulturen i Lund pågår just nu en virktävling i samband med museets pågående utställning om folkkonst och om att se på folkkonsten på ett nytt sätt. Nu sätter Kulturen skaparglädjen i centrum och har alltså utlyst en tävling i kreativ virkning. Känner du dig manad? Läs mer här.

Det råder ju annars en febril aktivitet kring just virkning och OS just nu – har ägnat en stund åt att googla OS-mössan, den som svenska OS-truppen bär. Jag ser att det är Eva Christensson, formgivare på Stadium som ligger bakom den. Enligt rapporter har det blivit så populärt att virka en själv att garnet tagit slut, och på Tradera slåss köparna om att lägga bud.

Tillhör du en av dem som gjort en själv? I DN i veckan fanns beskrivningen. Fram med virknål nummer åtta och det där värmande yllegarnet, och kör på. Ett tips från min chef, Kerstin Andersson-Åhlin, som pratade OS-mössa i radion härom morgonen, är att inte glömma fleecebandet vid öronen: det håller mössan i schack och är dessutom värmande.

Rysk virkad kanin från sobaka-bobaka.livejournal.com/

Via en av mina favoritbloggar English Russia (bjuder på fantastiskt märkliga bilder från ett fantastiskt märkligt Ryssland) hamnade jag på en ung ryskas blogg. Jag förstår inte ryska men på något vis är det faktiskt överflödigt. Jag förstår ändå att hon gillar att sticka/virka små djur och att hon ibland får för sig att göra bildberättelser där hennes virkade djur spelar huvudrollen. Varje liten virkad historia ackompanjerad av en låt (som hon generöst bjuder på som nerladdningsbar mp3-fil).

Med tanke på att upphovsrätt inte verkar vara hennes grej tänkte jag ett tag lägga upp hela storyn om kaninfamiljen som flyr översvämningen här på Kurbits. Men ni kan lika gärna besöka källan. Se här >>

Och gillar du den måste du kolla in kossan som flyger fallskärm >> (blir aningens (bara aningens) mer begriplig med Google translate)

Ha en bra helg! På måndag är Frida tillbaka igen!

/Det här var veckans sista gästblogg från Anders på Kurbits. Han skriver till vardags på Bakelit och Bagisbloggen.

Hemsidan lämnar kanske lite övrigt att önska, speciellt eftersom min holländska inte är vad den borde vara, det framgår kanske att det är en kvinnlig formgivare som gör dem, och att den så fyndigt så heter woodwoolstool. Men det finns roliga och inspirerande bilder på de mönstrade sitsarna och på färdiga pallar. Tipset kom från the style files, en synnerligen rolig blogg att läsa.

Boken Virka muddar! från Hemslöjdens förlag har funnits ute ett tag nu, men den är verkligen så fin att den är värd att tipsa om ändå. Maria Gullberg har formgivit och virkat muddar för hela slanten, och hon hävdar att det faktiskt – som nybörjare – går att få till en mudd eller två på egen hand. Jag kanske ska prova. Redan i helgen?

Om inte muddarna fyller behovet, gör som Hello Craftlovers Inger, virka dina tapeter. Jag har följt hennes arbete med att liksom översätta sitt tapetmönster till virkning ett tag, och det blir bara bättre och bättre. Det här är en duktig virkare vill jag lova! Keep up the good work Inger, säger jag, läs hennes blogg! Och till er andra…det finns bra med beskrivningar i Virka muddar!-boken, liksom för att komma igång…