Flickranvändaren The Dainty Squid har en symaskin på bröstet. Och ja, den sitter så högt upp att den nog alltid syns... no mercy! (Foto The Dainty Squid/Flickr)

Nå – hur skulle det vara med en symaskin på bröstet? Eller kanske ett måttband i lågor om armen? Jag fick ett så inspirerande tips från Heléne (tack!) om att det verkligen finns människor som väljer att ta sitt handarbetande till en högre nivå. Eller vad säger ni? Mycket attityd och känsla – kraften i den handarbetade revolutionen osar och pyr från dessa kroppar.

Det går så klart att förändra världen med bara händerna, men kanske finner en del extra kraft i att ha budskapet på kroppen, vad vet jag. Jag har sökt lite på Flickr, kolla bland annat in den här gruppen!

Catchy one-liner skriver att denna tatuering påminner henne om dem hon förlorat. (Foto Flickr/catchy one-liner)

Shannon Archuletas nål och tråd till vänster, måttbandstatuering på okänd till höger. (Foto Flickr/Shannon Archuleta och www.tattoomomma.com)

Det här var så galet och upplyftande och skrämmande på en gång att jag tror jag måste förkovra mig djupare i ämnet. Nu är det förvisso min man som främst tagit det här med tatueringar på allvar här på Kurbits (här är ett av topp fem mest lästa Kurbitsinlägget) – men detta gör att jag också är samma ämne på spåren.

Dessa tatueringar kommer från Flickranvändarna The Dainty Squid, Shannon Archuleta, Catchy one-liner och Jhonnybeeappleeseed. Kolla också in inlägget om crafttattoos på Tatoomomma. Det finns en uppsjö kreativa tatueringar på ämnet där ute – kanske till och med du har någon på kroppen? Jag är nyfiken!

Jhonnybeeappleeseeds tatuering till vänster och Catchy one-liners till höger. (Foto Flickr/Jhonnybeeappleeseed och Catchy one-liner)

Jenny Berglunds tatuering (foto: Stina Rapp, Dalarnas tidningar)

Medan min fru Frida vrider sig i plågor (njursten är inte att leka med) tänkte jag tillfälligt axla Kurbitsmanteln och de närmaste dagarna bjuda på lite tankar kring modern hemslöjd. Frida tyckte jag skulle inleda med att bjuda på en liten presentation. Så här är den väldigt kort: Gift med Frida, föräldraledig sedan augusti från mitt jobb på pryltidningen M3. Har bloggat/skrivit nätdagbok sedan 1999 på Bakelit.com, och driver sedan någon månad tillbaka Bagisbloggen.se, om Stockholmsförorten Bagarmossen.

Helt ny i dessa kurbitssammanhang är jag inte. I somras skrev jag bland annat ett inlägg kallat ”Är kurbits nya tribal?” som faktiskt är ett av de mest kommenterade inläggen i denna bloggs historia…

Orsaken är knappast skribenten utan ämnet. Söker du på Google på orden ”kurbits tatuering” hamnar www.kurbits.nu på tredje plats i träfflistan. Och det verkar vara en hel del som söker. Precis som jag spanade och spånade i mitt tidigare inlägg verkar tatuerad på kurbits vara på g, även om de flesta som gör det verkar ha en koppling till Dalarna. Ta till exempel Jenny Berglund med ursprung i Torsång (se bilden ovan).

Eriks kurbits (foto: Erik)

I en artikel i Dalarnas tidningar berättar hon om hur hon lät tatuera en stor kurbits över en gammal tatuering föreställande en ängel. Och inspirationen hittade hon från en dalahästtatuering och ett kurbitsmålat skåp på en bank i Leksand. Ytterligare ett exempel är kurbitsläsaren Erik, som bjöd på en bild på sin tatuering i en kommentar till föregående inlägg. Tatueringen har han låtit göra till minne av sin mormor som faktiskt ritade den. Fint gjort!

Gör gärna som Erik, skicka in bilder på Kurbitstatueringar hit. Vem vet kanske det kan bli en ny blogg en dag?

Till alla er därute som funderar på att tatuera något med lite tradition och tanke. Här följer lite inspiration till motiv:

Ålderstrappan - en framtida klassiker? Eller? Kanske inte så kul att ha den intatuerad på ryggen när man ligger för döden?

Albertus Pictor... det finns mycket att plocka från den medeltida kyrkomålaren. Här Livets hjul (en variant av livstrappan), ett annat coolt val är bilden när riddaren spelar schack med döden).

Visst vore det fint att göra ryggtavlan till en korstygnstavla. Det är ju väldigt populärt att tatuera text. Varför inte göra det i korsstygnsstil (exempel hämtat från fuldesign.se)

Häromdagen spanade jag in en tatuerad ryggtavla på Flatenbadet.

-Titta Frida, han har en kurbitstatuering! Kanske kurbits har blivit nya tribal?

När vi senare träffade killen på väg upp mot hopptornet insåg vi att hans tatuering tyvärr inte hade så himla mycket gemensamt med gammalt dalamåleri. Snarare påminde den om Albertus Pictors medeltida kyrkmålningar (dödskallar) i kombination med rosor och akantusblad.

Men tanken levde kvar, och ju mer jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag om att kurbits borde vara det svenska tatueringsspråket. Sveriges svar på de maoriska tribal-tatueringarna som blivit så himla populära världen över. Och visst finns det folk som tatuerar kurbits. En google-sökning ger till exempel träffar i tatueringsforumet Gaddad.se och Tattoo.se. Dessutom hittar jag en bloggartikel i Dagens Industri-relaterade bloggen Diego där de redan för två år sedan hävdade att:

2006 års kurbits sitter på kroppen.

I artikeln hänvisar de till en intervju med Marcus Lindgren, en illustratör från Dalarna som tagit fram ett förenklat, svartvitt kurbitsmotiv kallat ”lilies” som med fördel tatueras i exempelvis svanken.

Diego:

Kanske passar mönstret som förstatatuering – kurbitsmålningens ursprungstanke var ju att fylla tomrummet.

Inspirerad av M3 (där jag jobbar när jag inte har semester), uppmanar jag nu Kurbits-bloggens läsare att tatuera in Kurbitsloggans kurbits-motiv på valfri kroppsdel.

Vinnaren får en livstids prenumeration på Kurbits rss-flöde samt en heldag med Fridas träskor.

Uppdatering: Missa inte inlägg nummer två om kurbitstatueringar >>