Jag är kass på att sticka, så det handlar egentligen inte om att jag tycker att man borde göra det själv – även om det ju ligger nära till hands att faktiskt ha den åsikten. Nej, jag famlar efter hur det egentligen känns, är det kanske någonting i trakten av att man borde ha en åsikt kring en revolution? Inte bara haka på en rådande trend kanske. Eller att odla någonslags engagemang utanför shoppandet kanske. Ja…jag vet inte jag. Det funkar inte klockrent på mig iallafall. Hur är det för dig?

”The Knitting Revolution” för mig är det här, det här, det här och framförallt kanske det här. Så. Din kurbitch har talat.

Två korta Kurbitsrelaterade spaningar hann jag dock med mellan försäljnings- och representations-
varven. I den nya V-hallen stod Birgitta Forslund och Åsa Dahlgren i mässans coolaste monter. De båda ligger bakom den fantastiska boken Stickat och virkat  – vintage på svenska som på ett humoristiskt och klartänkt sätt visar hur nostalgi kan samsas med kaxig form. Birgitta Forslund har formgivit och stickat fram modeller inspirerade av modemagasin från 40-, 50-, och 60-tal. Retrokänsla är bara förnamnet. Men med hjälp av de strålande bilderna, tagna av fotografen Åsa Dahlgren får boken också en humoristisk ton och egen stil. Ute nu, kolla in den, köp den, sticka! Läs mer i kommande Hemslöjden om duon och boken.

Och så gick det liksom inte att låta detta passera… Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter med parollen ”vågar du också upptäcka tidskriftspärlorna?” hade förstås…jepp, pärlplattebyggda loggor och namnskyltar.

120 000 pärlor hade det enligt uppgift från montern gått åt. Konstverket till höger i bild är inlånat av Pärlplatteklubben i Göteborg. Fantastiskt fint.

Här har jag samlat ett axplock av slöjdade föremål, historiska och nygjorda. Håll till godo! Klicka på bilderna för att se bildspel!

- Jag hade svårt att identifiera mig med stickcaféerna, jag är för rastlös och för talanglös att sitta och sticka en fin babyfilt. Garngraffiti behöver varken tid eller talang, idén bakom Knitta är att vi gör våra »tags« ute som tillfälliga utsmyckningar med garn i färg och form. Det är den offentliga gerillaverksamheten som är viktigt för oss, berättade Magda, Knittas grundare för mig i en intervju till Hemslöjden förra året.

Och oj vad Knitta har fått sällskap på gatorna! Deras initiativ har sporrat revolutionära stickentusiaster över hela världen – och i Sverige. I Stockholm kallar sig graffitistickarna för Stickkontakt. För ett par veckor sedan såg jag dem på teve, då de klädde in en tevestudio under mycket hemlighetsmakeri. Imorgon lördag går det att träffa dem på Stadsmuseet här i Stockholm, där de håller i en stickworkshop. Hur häftigt som helst.

Kanske är det dags att jag äntligen tar tag i och nu pryder den där fula busskuren jag går förbi varje dag? Eller kanske bilantennerna på parkeringsplatsen ska få sig en liten vimpel…Eller så överlåter jag taggandet till proffsen.