Stege med svarvade stag av Mathilda Björklund. (Foto Kurbits)

Utbildningen Slöjd, hantverk och formgivning vid Linköpings universitet tror jag kan ge oss en del begåvade slöjdstjärnor framöver, det såg man inte minst i den monter som årskurs två visade upp på Formex.

Stor stege. Mathilda Björklund. (Foto Kurbits)

Mathilda Björklunds stege fick en fantastisk exponering tack vare fiket som låg en bit bort. Där satt iallafall jag och blev nyfiken på montern och stegen som var det mest iögonfallande på håll.

Och den var också nära intill väldigt intressant, mest på grund av de svarvade stagen. Helt i björk gjord på traditionellt vis, men med lilla tvisten i de sengustavianska formerna hon fått till i svarven. Tjusigt!

Visdomsord av Sofia Bengtson. (Foto Kurbits)

Också Sofia Bengtsons produkter var intressanta – Sofia Bengtson har jag faktiskt skrivit om tidigare, den minnesgoda vet att hon gjort en superspännande urban folkdräkt. Men på mässan visade hon egna tolkningar av bonader, där orden står i centrum. ”Och där emellan tvivlade jag”, ”Det kommer alltid en måndag”, ”Här finns rum för olycka också” exempelvis.

...och däremellan tvivlar jag. Sofia Bengtson. (Foto Kurbits)

Men fler guldkorn fanns att finna – Sofie Larssons smycken inspirerade av sociala media och hur vi kommunicerar i diverse statusuppdateringar exempelvis; gjorda av återvunna hårddiskar är påhängssmyckena lätta och du bär de meddelanden du vill för dagen. ”Trött” ”lycklig” ”föryld”.

Svårt att se orden, men det här är Sofie Larssons påhängssmycken à la Twitter och Facebook. (Foto Kurbits)

Matilda Franssons smarta och eleganta kapsyllykta med utbankade kapsyler gillade jag också. Enkla men ändå väl genomarbetade.

Maria Brobergs små vikaskar, bland annat med folkdräktsinspiration i pappersmönstret, blir som en hel liten stad om man knåpar ihop materialsatsen rätt. Fin idé och fina resultat.

Matilda Fransson bankar varje kapsyl för hand, ganska tungt arbete gissar jag. (Foto Kurbits)

Maria Broberg lär ut hur du viker din egen ask. (Foto Kurbits)

Vilken vecka! Minglet på Bukowskis var minst sagt välbesökt, och fler än jag häpnade säkert över den vänstersväng med kurva tidningen tagit, både som sagt till sitt yttre och innehållsmässigt. Numera är det Form med innehållet design, hantverk, inredning, käder, konst och slöjd. Varmt och ombonat precis som Leksandsfilkten på omslaget. Inte en endaste industridesigner eller arkitekt så långt ögat når. Ingen keramik eller formgivningsdebatt.

Måhända att det kommer andra vinklar längre fram, men i detta 132-sidiga dalanummer är det slöjden som är den stora stjärnan. Handens kunskap, traditionerna, traditionerna med tvist…nytänkandet, återbruket. Ja de där gamla Kurbitsämnena helt enkelt! Folkdräkt - check! Leksandsfilten - check! Åsa Westlund – check! träskor – check! kubits – check! Elina Holmgren – check! Emy Little – check! Jaja, ni fattar. Och snyggt som bara den är det. Form har lockat till sig formgivaren Pompe Hedengren, ett smart drag. Jepp, han som låg bakom  tidningen Vi:s samtida uttryck.

Enklaste sättet att läsa nya Form är nog att bli medlem, det är en medlemstidning. Men gissningsvis går den nog också att köpa på en eller annan Pressbyrå nära dig. Kolla in den, speciellt det här numret är till för oss slöjdfans. Garanterat intressant och rolig läsning utlovas! Jag är speceillt glad över att läsa om Morakniven, konstnären Peter Johansson, Wanja Djanaieffs kommande utställning på Sundborn och om Emy Little.

2008 heter Europas kulturhuvudstäder Liverpool och Stavanger. och det är som del av Stavangers firande som A World of Folk äger rum. Utställningen säger sig vilja hitta förklaringen till hur norsk och nordisk kreativitet mer och mer på sistone återanvänt och letat sig tillbaka till ett folkligt språk och uttryck. Detta menar Li Edelkoort kommer att förändra slöjdbegreppet i stort och innebära en nytolkning av morgondagens design. Stora ord! Mäktiga ord! Det är vad jag gillar med Li Edelkoort, hon hymlar inte utan pratar med stora viktiga bokstäver i allt hon gör. Hon tar sig själv, sina idéer och  sina trender på allvar, och det är respekt.

Nu är hon alltså intresserad av att se poler och möten inom folkkonsten och den nordiska hantverksvärlden, vilket förstås är roligt och välkommet. Tidigare har hon rest världen över med sin tes om att formspråk mellan polerna nord-syd i princip är lika – en träslev, en korg eller en textil gjord i Skandinavien ser likadan ut som den som är gjord i Afrika. Vi har ett gemensamt form-dna som möts i nord och syd, menar Li Edelkoort.

I utställningen A World of Folk i Norge kommer istället olika discipliner som design och slöjd, leksaker och textilier, stickat och broderat, grafisk illustration och keramik att mötas enligt det fina utställningsmaterialet. Utställningen kommer också att fokusera på invandrade norska formgivare, som med annan internationell bakgrund blandar sitt kulturella språk med det nordiska.

Förutom dessa vansinnigt stiliga bilder (ett Edelkoortskt grepp, att ställa två objekt från olika håll mot varandra. Vinner på sin renhet och tydlighet) lämnar jag dagens inlägg med ett tokfläskigt citat, som kanske ger lite mer kött på benen och förklarar vad jag menar med fenomenet kring trendgurun. Nu nog, kolla in hemsidan med utställningskoncept och missa för guds skull inte pdf:en! (här!>>)

Although wired to technology, people today also wish to be unplugged and live an alternative existence apart from electronics and hard rock, freed from nutritionless fast food and fashion idol inspirations. They elect for a more acoustic lifestyle, believing in a better future with organic food and slow cooking, rain water, solar energy, bio-fuel, manually-powered tools, folk music and contemporary rural design. The revival of folklore and local flavour has echoed a fresh design aesthetic intent of taking over all others, in a wish to disconnect with the past and reinvent the future purely along contemporary ideas.

Jaja vad är min poäng? Det här – nu till hösten har Formexmässan tema Celebrating traditions (okej, det svenska språket räckte inte till för att sätta tema, men ja, jag köper det på grund av innehållet). Så här skriver man i sitt utskick:

Vi erkänner. Vi är lika skyldiga som alla andra. Vi har stirrat oss blinda på utlandet: vad gör de, hur gör de det, hur minimalistiskt svart kan det bli? Men nu vänder vi oss inåt istället; vi längtar efter ting med historia och personlighet. Det som är handgjort är unikt och gediget, och den omsorg som lagts på det gör inte bara tinget mer hållbart utan också att vår känsla för det växer. Den senaste tiden har vårt hantverksarv fått ta mer plats. Smalt nischade hantverksbutiker frodas och många av våra unga formgivare har gått tillbaka i historien för att gräva där de står, så att säga. ‘Handgjort’ och ‘nordiskt’ är ledord 2008.

Va? Va? Jag har sagt det förr och jag säger det igen, slöjden är het! Nu har också etablissemanget fattat och det är glädjande att slöjden nu under hösten säkert kommer att nå ut till de stora massorna, eller åtminstone till de stora förståsigpåarna med medialt inflytande.

För om man får tro Formex programförklaring för mässan i augusti så är det just folkdräkten, kulturarvet, hantverkstekniker som knyppling, vävning och broderi som står i centrum. ”När nyskapande utländska formgivare också inspireras av de färger, mönster och symboler som går igen i både vår och deras folklore, så måste det betyda att vi är något på spåren.”

Aaah det är så ljuvt att kunna säga det! Här kommer det: Vad var det jag sa?