Lektion i textilslöjd, Löddby folkskola i Uppland, okänt årtal. Var med i Nordiska museets utställning om skolslöjd, skicka in dina slöjdade saker eller berättelser. (Foto Karl Heinz Hernried, Nordiska museet)

Nordiska museet i Stockholm planerar en utställning om skolslöjden nästa år. Därför efterlyser man nu diverse alster tillverkade i slöjden. Kanske det inte riktigt såg ut så här på skolslöjden för dig heller, men eventuellt har du månne något kvar som du med svett och möda tillverkade under slöjdtimmarna? Skicka in det till Nordiska så kanske det visas upp för omvärlden i utställningen. Så här lyder museets efterlysning;

Vad gjorde du i slöjden? Berätta ditt slöjdminne! Alla som har en grytlapp eller smörkniv från skolslöjden får gärna skicka in den till Nordiska museets utställning! Museet vill även ha berättelser om det som blev fel eller fult, det man avskydde att göra eller det som var roligt och som man blev nöjd med i sy- och träslöjden. Den som har andra slöjdalster kvar, såväl avslutade som oavslutade och misslyckade, är välkommen att skicka in en bild eller beskriva dem i texten. Då kan de eventuellt också visas i utställningen.

Senast 30 september vill de ha dina grejor. Här kan du läsa mer om uppropet och utställningen, samt hur du gör om du vill delta.

Slöjdlektion i Kristinehamn, årtal okänt. (Foto Wiborg, Nordiska museet)

Lektion i träslöjd. Tillverkning av björn i trä enligt ritning. (Foto Karl Heinz Hernried, Nordiska museet)

Gå en kurs i craftivism, DIY och slöjd på Nordiska! Broderiet har studenter på Recycle Designutbildningen vid Eskilstuna folkhögskola gjort - apropå craftivism, jag älskar den här bilden och använder den ofta. Smart, rolig och utmärkt exempel på ämnet. (Foto http://recycle-design.blogspot.com)

Fest och fyrverkerier! Nordiska museet håller studiecirkel i craftivism, DIY och hemslöjd! Fantastiskt! Vill du veta mer om allt spännande som händer på området kan det här vara precis det du behöver.

Här ska det enligt informationen jag fått läsas, stickas och diskuteras. Giganter inom området ska benas upp, texter av superintressanta  Glenn Adamsson, Betsy Greer och Sabrina Gschwandtner står bland annat på programmet i dessa tre träffar, med start 24 november.

Cirkelledare är Maria Perers, intendent på museet och doktorand i designhistoria. Vill du gå anmäler du dig via ABF.

Glassförpackningen ”Big Pack”, formgiven av Carl-Arne Breger 1970. Ingår i Nordiska museets utställning Plast. (Foto Mats Landin ©Nordiska museet)

På Nordiska museet pågår under några fredagar i höst intressanta föreläsningar – för dem som har eftermiddagen ledig. 13-15 går det att bilda sig kring en rad intressanta ämnen.

Den här fredagen är titeln Sopor. ”Hur hanterar vi vårt skräp? Vad gör vi med det utslitna, överblivna och omoderna? Hur tänker vi om slit- och slängsamhället och miljön?” Det har varit centrala frågor för museets antikvariska avdelning som  dokumenterat det vardagliga arbetet med sophantering och återvinning. Undersökningen och dokumentationsarbetet presenteras av Erik Ottoson. Temat sopor är säkerligen aktuellt på grund av museets pågående utställning om plast.

Hösten bjuder bland annat på titlar som ”Män i kostym” (29 oktober),”Den nya världen” (10 december)  och ”Folkhemmets rum” (17 december). Spännande för dig som har möjlighet att komma loss.

Sneakers målade med spritpenna, av Karin Holmberg. Ljuvligt mönster, eller hur? (Foto Karin Holmberg)

Karin Holmberg har jag skrivit om tidigare, hon har bland annat gjort den munkjacka jag nästan helst av allt skulle vilja bära; jag tycker den är helt fantastisk, se den här. Liksom själva idén med den – att gammal tradition möter ny användning. Karin gick ut HV Skola för ett par år sedan, och lät då som examensarbete fördjupa sig i olika folkdräktsbroderier som hon broderade direkt på baskläder från H&M.

Hon är nu aktuell bland annat i Nordiska museets stora satsning i utställningen Modemakt som öppnar 26 februari.

.

Axelväska från H&M i Karin Holmbergs tappning. Dekorerad med kläde, knappar, band och lingarn. (Foto Karin Holmberg)

Jag har fått lite förhandsbilder på vad Karin kommer att visa; hon liksom andra designers är inbjudna för att ge sin syn på folkdräkter, mode och kläder på varsin provdocka utifrån olika teman. Munkjackan kommer att visas, och till det arbetar Karin också på en kompletterande outfit i folkloreanda, något som ju är just hennes specialitet. Hennes docka bär vita sneakers målade med röd spritpenna. Och som accessoar hör såklart den coola väskan, köpt på H&M. Hon säger själv så här;

Jag tänkte också att det kunde vara schyst med en väska till… kanske var det storhetsvansinnet som slog till, men alla de stora modehusen lanserar ju både sko- och väskkollektioner. Dessutom är ju traditionella påsväskor helt otroliga och inspirerande, så jag gjorde nåt utifrån det, fast på en färdig axelremsväska från HM. Applikationerna är i kläde, annars har jag bara använt vanligt lingarn, knappar och band.

Karin kommer att delta i Modemakts trendavdelning, där man alltså bjudit in en rad kreatörer utifrån olika teman, så här ser listan ut: På temat Medveten medverkar Camilla Norrback, Anja Hynynen och Tredje Hand. Temat Funktionell: Karin Lindahl, J.Lindeberg, Jannine Han & Daniel Riley, Androgyn, Cheap Monday, Nakkna och Hope. Och så temat Folkore, där vi alltså ser Karin Holmberg, Klara Sjons Nilsson och Emma Lundgren.

Intressant samling, eller hur? Alla har en provdocka till sitt förfogande och kommer att visa upp en outfit utifrån sitt eget skapande och tema. Läs mer om Modemakt här.

Julklappspapper tryckt av Johnsons Pappersindustri, Helsingborg. Årtal okänt. (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

Det lackar mot jul i allt högre fart. Kanske en utställning om julklappspapper inte ligger högst upp i högen just nu – men det borde det kan jag tycka! Iallafall för dem som inte snö till trots fått ordning på julstämningen. På Nordiska museet ställer man ut delar av sin samling av julklappspapper, från 1930-tal till 1990. Hur fint som helst!

Julklappspapper från 1962. (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

Och så mycket kunskap man kan få  till sig! Inte visste jag att det speciella julklappspapperet sägs vara en norsk idé som introducerades i Sverige 1922 av Beda Hallberg, majblommans skapare. Inte heller att hon administrerade försäljningen av norska julpappersark för att samla in pengar till barn med tuberkulos.

Från 1924 såldes svensktillverkat papper på rullar – men mönstrat papper i ark började redan tillverkas i slutet av 1800-talet. Julmotivet som säsongsmotiv trycktes dock i femmetersrullar just från 1924. Tidigt var det konstnärer som ritade julklappspapperet, medan dagens papper ofta istället formges av textildesigners. Motiven följer då samma trender som tapeter, tyger och kläder.

Julklappspapper, årtalet okänt. (Foto Peter Segemark, Nordiska museet)

Utställningen visas till och med 17 januari i en av museets fönsterplatser i stora hallen. En julfika i kaféet, en eller annan julklapp i shoppen, och så lite julstämning i utställningshallen – kanske det lockar någon till helgen?

Bitvis gissar jag att samtalet på onsdag kommer att handla om just proggens relation till slöjden, och än mer kanske dess relation till slöjdrörelsen. Jag tror exempelvis att det finns något av proggen kvar i slöjden idag – frågorna och idealen är liknande, medierna och medlen är nya. Idag organiserar man sig på nätet; där finns grupperna och kollektiven av idag.

Slöjdkollektivet till vänster och affisch från Nordiska Museets proggutställning till höger.(Foto Slöjdkollektivet och ©Okänd, 1973)

Men idag pratar man om mikrodemonstrationer och gerillaverksamhet istället för demonstrationer som på 70-talet, vi är projektorienterade, inte föreningsaktiva på samma sätt. Att gå med i en förening för att göra skillnad tar för lång tid, idag väljer vi istället att manifestera något i sakfrågor. Gärna via nätets sociala medier eller som undergroundverksamhet. En ny våg av engagemang finns  i handens arbete. Främst är det kanske stickningen som än så länge  har antagit samma roll som exempelvis graffitin haft, att ta det offentliga rummet i besittning och föra fram ett budskap.  Både hantverket och det kollektiva har uppvärderats. Folk går inte på kurs i stickning längre, istället träffas man på caféer och har träffar med sticktema. Uppdateringar och inspiration får man på nätet. Handarbetet blir ett sätt att visa sin identitet och sina åsikter. Och att manifestera ett utanförskap, precis som graffitin.

Slöjdkollektivet utgår från att världen har gått under och skissar ett scenario där endast de slöjdkunniga kommer att resa sig för att börja om. Kanske inte fullt lika drastiska är kollektiv som Porkshop och Kurbitsistan, men nästan. Lokalt arv, hållbarhet och politiskt engagemang förenar dem två.  Slöjdmanifesto för queerstickingens talan ur ett starkt uttalat feministiskt perspektiv, och Kravallslöjd uppmanar slöjdare att göra skillnad. Knitted Landscape tar med stickornas hjälp naturen i besittning.

Guerilla Gardening och offentligt flaggmanifesterande i hundbajs (en snyggare titel på den företeelsen borde verkligen uppfinnas!)  – att skriva små flaggor med budskap och stoppa dem i högarna på gatan. Där guerilla gardening kanske snarare handlar om att försköna omgivningen – trots att man inte får – är flaggmanifestörerna mer ute efter att väcka opinion med sitt budskap. Kopplingen till gröna vågenideal är säkerligen starkare inom guerilla gardeninggardet. Den tidigare konsumtionshetsen har dessutom börjat falna, många väljer att rikta sitt engagemang mot andra värden.

Knitta är föregångarna inom garngraffitin. (Foto Knitta Please)

Går det att tala om en kollektiv rörelse? Ja, det tycker jag. Den är såklart mycket mer präglad av vår tid, och därför så oändligt mycket mer varierad i sin utformning. Jag tror att det är ett mänskligt behov att verka i grupp, och engagemanget kring gruppen ser annorluna ut idag.  Att arbeta med händerna ger en stor tillfredsställelse, lusten att skapa själv är stor och allt fler väljer att uttrycka sig på det sättet – då mer och mer tillsammans på nätet. Nätet är det nya kollektiva och fyller en jätteviktig funktion.  Man stickar något, lägger upp det på bloggen, får frågor och uppdaterar, man får också kontakt med likasinnade. De som ägnar sig åt stickgraffiti träffas och stickar tillsammans sedan går de ut och syr  fast sina verk på stan. Den som inte kan vara med kan läsa om det på någon blogg dagen efter. På så sätt fyller nätet en viktig gemenskapsfunktion. Detsamma gäller såklart för alla typer av hantverkskollektiv.  För många är det en stark politisk kraft att göra sin röst hörd. Allt fler pratar idag om att handens arbete kan skapa revolution.  Kollektivet lever genom nätet, genom politisk övertygelse. Feministen och aktivisten Lisa Anne Auerbach får avslutningsvis föra talan;

Maska för maska kan vi förändra världen; revolutionen är nära och stickor är det enda vapnet du behöver. Konsumera mindre, skapa mer, stickning är politik, börja omedelbart.

Vi kanske syns på Nordiska museet på onsdag?

Bloggen Radical Cross Stich's symbol till vänster, affischen Halva himlen är vår till höger. (Foto/illustration http://radicalcrossstitch.com och ©Cecilia Löfström, 1976)

Galosch av Maria Lundqvist och Frida Seth från Beckmans modelinje. Min förhoppning är att denna intressanta kreation går att se under lördagens visning av ekologiska accessoarer på Nordiska museet. (Foto www.beckmans.se)

I helgen är det medveten modehelg på Nordiska museet i Stockholm. I och med den pågående utställningen Fair Fashion ägnas nu lördag och söndag åt modevisningar, workshops och föreläsningar om ekologiska kläder. Hur kan man arbeta för ett medvetet mode diskuteras, Mathilda Tham från Beckmans, Lotta Ahlvar från Moderådet och modeskaparna Camilla Norrback och Karin Stemmar från DEM Collective deltar exempelvis under helgen.

En rad modevisningar kommer också att äga rum – bland annat av Johanna Hofring, DEM Collective och Righteous Fashion. Studenter i årskurs 1 på Beckmans modelinje och formlinje visar ekologiska accessoarer. Under helgen går det också att handla vintage- och ekomode på plats.

För hela helgens program, se Nordiska museets hemsida.

]]> http://www.kurbits.nu/2009/04/03/medveten-modehelg-pa-nordiska-museet/feed/ 2 http://www.kurbits.nu/2008/09/06/idag-ar-det-hemslojdens-dag/ http://www.kurbits.nu/2008/09/06/idag-ar-det-hemslojdens-dag/#comments Sat, 06 Sep 2008 07:18:35 +0000 frida http://www.kurbits.nu/?p=446 Fira Hemslöjdens dag! Det gör säkert andra på en plats nära dig. Årets tema är täljning och vävning, jag lovar att du säkert kan hitta något att prova på, Hemslöjdens dag firas över hela landet. Se program här>>

I Stockholm … Läs mer >>

Fira Hemslöjdens dag! Det gör säkert andra på en plats nära dig. Årets tema är täljning och vävning, jag lovar att du säkert kan hitta något att prova på, Hemslöjdens dag firas över hela landet. Se program här>>

I Stockholm firas Hemslöjdens dag på Nordiska museet, där det bland annat går att prova på att väva i vävstol och göra japanska snoddar.

I samband med Sommarslöjdsutställningen Figurer i trä anordnas föredrag och filmvisning. Lite mer kunskap om Gunnar Bissefällarn Svensson går exemeplvis att få i och med filmen Reliefer, det tycker jag verkar spännande. Författaren Olle Nessle som nyligen gav ut boken Okända mästare pratar om folkliga skulptörer. God slöjddag!

]]>

Därför blev det ingen utnämning av den tidigare årliga slöjdarstipendiaten, men nog var årets slöjdare, Magnus Aldenby en schysst och rejäl avslutning också på den traditionen (stipendiet kommer säkert delas ut också framöver men i vilken form vete katten).

Jag läste på lite om självaste stipendiaten och blev imponerad av vad jag läste och lärde mig. Slöjdaren är autodidakt, bor på en bondgård en bit från Gysinge tillsammans med sju katter. Han talar dessutom en variant av sandvikendiakekt som anses vara unik, allt enligt Olle Nessles artikel i senaste Hemslöjden. Intressant! Person efter don kändes det lite som.

Han säger sig hitta inspiration i traditionella föremål – skäktträn, linfästen, selbågar och bandgrindar (ja, jag sökte på alla andra grejor för att hitta förklaringar utan lycka…hugade kan kanske förklara?). Men se, ändå (eller kanske just därför?) gör han sådana här märkliga grejor! Motivlackade gamla amerikanska bilar är dessutom något han gillar, visst märks det?

Ytterligare hur många duktiga träsnidare som helst är med på Sommarslöjd, bland annat gillade jag stenhårt eleverna från Backebyskolan i Nacka och deras ögonblicksbilder i trä – hur mycket liv och rörelse som helst i deras fina figurer. Utställningen är dessutom välgjord och fint disponerad, med mycket förklaringar, snygg belysning och dramatiska berättelser i trä. Gå och se!

Sommarslöjd är ett samarbete mellan Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, SHR och Nordiska museet, varje år delas SHR:s slöjdarstipendium ut, och det sätter nästkommande års tema på utställningen på Nordiska. Stipendiaten får förutom äran och en slant, möjlighet att bli guidad genom museets samlingar för att under året skapa verk som ska visas i Sommarslöjd.

2007 års stipendiat heter Magnus Aldenby och han gör fantastiskt fina träfigurer á la raggare och glesbygdsromantik. Läs nya numret av Hemslöjden så fattar ni vad jag menar!

Väl värt ett besök – gå dit du med! Vernissage torsdag 12 juni, utställningen pågår till 28 september.