Vackra garner från Happy Color, som efter en lyckad virkkurs fick hänga med mig hem. (Foto Kurbits)

Det kan te sig märkligt, jag kan medge det, att jag häromdagen bekände mig oduglig att sticka och att jag nu raskt tagit mig vidare i garnets och verktygens tjänst. Men så är det med den saken. För igår var jag på virkkurs och lärde mig virka mormorsrutor.

Det var oerhört roligt och jag fick tillbaka den där svindlande härliga känslan – ni vet, när pulsen stiger, kroppen blir varm och huvudet ropar – ”det där kan jag göra!” Jag tror nog inte att jag är ensam om att jaga sådana kickar, och jag tror att det är fler med mig som får anses vara nyfikna blandtestare i livets pyssel.

På Happy Color i Stockholm kan man gå virkkurs och lära sig virka mormorsrutor. (Foto Kurbits)

Lite olika rutor för inspiration. Den ljusare gröna i framkant på bilden är min...(Foto Kurbits)

Det är iallafall min tanke efter att varit i Happy Colors enorma butik i Gamla Stan i Stockholm, ”det finns uppenbarligen fler som jag”. Happy Color har numera två butiker där man säljer allt i garn- och tillbehörsväg, allt smakfullt och färgstarkt exponerat. Det måste helt enkelt gå att sälja allsorts garn och tillbehör till allsorts många fler dessa dagar.

Mitt sällskap formgivare Åsa Kax Ideberg, som till vardags ligger bakom bla Emy Little, var snabb att greppa både virknål och instruktioner. (Foto Kurbits)

Men igår var det alltså dags för virkkurs och vi fick möjlighet att lära oss virka mormorsrutor. Det visade sig att det inte alls var så svårt som jag trodde. Det var första gången jag virkade överhuvudtaget, så att kunna påta ihop tre lite vingliga rutor på en kväll tycker jag känns bra. Jag avslutade dessutom kvällen med att knåpa ihop ytterligare en ruta till den kudde jag tror att jag ska få till här hemma.

Bra instruktioner gjorde att vi kom igång allihop, oavsett tidigare erfarenhet. Jag som inte virkat förr hängde med riktigt bra. (Foto Kurbits)

Allt som allt en mycket rolig och lyckad kväll. Jag tror att kurser kan vara min grej, att lära sig något om bara för en kväll är verkligen inte dumt alls. Någon som har något förslag?

Kolla in Happy Colors kursutbud här, det finns ytterligare virkkurser i december såg jag. Och här finns mer att läsa om Happy Colors filosofi och koncept. Helt i min linje det också, så jag rekommenderar gärna både butik och kursutbud vidare.

Färdiga resultat! Under tre timmar hann vi lära oss grunderna för en ruta, virka tre stycken och sätta ihop dem till ett armband. Fina va? (Foto Kurbits)

Och kvällens sista uppgift - tada! - en provlapp till kudden här hemma, vad tycks? (Foto Kurbits)

Mattan Karin, med inspiration från virkade mormorsrutor, är en nyhet från Kasthall i vår. (Foto Kasthall)

Mattan Karin är en glad nyhet från Kasthall tycker jag. Designer är Gunilla Lagerhem Ullberg, och det är en tryckt matta i ull och lin. Mattans två färgställningar  har tillkommit utifrån en virkad mormorsrutefilt av restgarner från Kasthalls fabrik.

Och mattan har fått sitt namn efter Gunilla Lagerhem Ullbergs mormor. Läs mer om varianter av mormorsrutan  i tidigare inlägg här och här.

Ytterligare två nyheter som faller mig i smaken är mattan Happy, som liknar en trasmatta, eller hur? Den är vävd i ull och lin, design också den Gunilla Lagerhem Ullberg.

Kasthalls nya matta Happy lurar ögat och ser ut som en trasmatta tycker jag. (Foto Kasthall)

Och Embroidery, handtuftad i ull, ritad av Petra Lundblad-Fridén, som har ett mönster som påminner om ett halvfärdigt broderi. Jojo. Att handarbetet inspirerar oss mer än någonsin är väl ingen överdrift, eller hur?

Embroidery, också den en vårnyhet från Kasthall. (Foto Kasthall)

Blev glad över Sköna Hems blogginlägg om Paisleymönster, som jag läste imorse. Det är inne med Paisley lärde jag mig, och det blev extra roligt när jag såg Sköna Hems länk till hur man gör sig en egen liten Paisleydroppe, det är bloggaren Patti Haskins som gör det själv.  Jag länkar gärna vidare till det också. Virkar man tillräckligt många kanske det blir en halsduk eller så. Det kanske blir den nya mormorsrutan, som ju också är och har varit i ropet ett tag.

Franska Sophie Digards mormorsrutesjalar är ett finfint exempel på modernt det går att få till sig med gammal teknik. Hon gör det oerhört smakfullt och fint tycker jag. Hittade också mormorsrutepallen för ett tag sedan, fin inredningsdetalj va? Undrar hur den skulle te sig i virkade Paisleydroppar? Tjusigt säkert.