Spännande kväll om ull med Görbart på Nordiska museet

Med lite tekniska problem förra veckan kunde jag inte posta detta som planerat, det här var dock ett så roligt och intressant sammanhang, att jag gärna berättar om det ändå: En kväll om ull, på Nordiska museet.

Alla våra gäster på ett bräde - från vänster bredvid mig; Vega Määttä Siltberg från Jutro Kollektiv, Ingrid Danielsson från Solkustens Ullspinneri, Erika, och längst ut Ulla-Karin Warberg intendent på Nordiska. (Foto Linnéa Öhman)

Alla våra gäster på ett bräde – från vänster bredvid mig; Vega Määttä Siltberg från Jutro Kollektiv, Ingrid Danielsson från Solkustens Spinnverkstad, Erika, och längst ut Ulla-Karin Warberg intendent på Nordiska. (Foto Linnéa Öhman)

Förra veckan hade vi bakom Görbart, jag och Erika Åberg, möjlighet att gästa Nordiska museets stickkafé. Vi blev inbjudna att arrangera ett av museets kafékvällar och fick därför möjlighet att bjuda in gäster och stå för både tema och program. Vilken bra kväll det blev! Tack alla ni som kom och var med oss, och tack också till våra eminenta gäster! Med oss på temat En kväll om ull hade vi Ingrid Danielsson från Solkustens Spinnverkstad och Vega Määttä Siltberg från Jutro Kollektiv. Senare i del två fick vi också med oss museets fantastiskt kunniga intendent Ulla-Karin Warberg.

En av Ulla-Karin Warbergs karameller på temat ull - en åkdyna från Dalby socken, Torna härad i Skåne. Förmedlad till Nordiska museet av Jakob Kulle 1873. Denna dyrgrip finns att se i museets Folkkonstutställning, tips tips! (Foto Nordiska museet)

En av Ulla-Karin Warbergs karameller på temat ull – en åkdyna från Dalby socken, Torna härad i Skåne. Förmedlad till Nordiska museet av Jakob Kulle 1873. Denna dyrgrip finns att se i museets Folkkonstutställning, tips tips! (Foto Nina Heins, Nordiska museet)

Vi fick prata om möjligheterna som materialet ull innebär och erbjuder, svårigheterna med att få tag i exakt det en önskar i materialväg, och vad möjligheterna till en större användning och tillvaratagande av materialet kan innebära. Fler konstnärliga uttryck exempelvis, mindre slöseri av naturmaterial.

Vega Määttä Siltberg introducerade oss för Jutro Kollektiv och deras gemensamma nämnare i ullen; fyra utövare, fyra olika sorters objekt för det svenska hemmet – i ull. Kvartetten är nystartad i sitt samarbete och experimenterandet med ull var gruppens första.

Här berättar Vega Määttä Siltberg om Jutro Kollektiv, som i sin första gemensamma utställning använt sig av ull i sina olika konstnärliga utövningar. Samma material, fyra helt olika uttryuck. (Foto Linnéa Öhman)

Här berättar Vega Määttä Siltberg om Jutro Kollektiv, som i sin första gemensamma utställning använt sig av ull i sina olika konstnärliga utövningar. Samma material, fyra helt olika uttryck. (Foto Linnéa Öhman)

Ingrid Danielsson berättade att de tog över Solkustens Spinnverkstad 2011 och att de då också flyttade verksamheten till dess nuvarande plats i Norrtälje. Spinneriet köper in svensk ull men har också egna får och klipper och spinner själva ullen till garn. Största delen av deras verksamhet resulterar i de fina garner de säljer, de färgar inte sina garner, utan nyanserna kommer helt och hållet från de olika fårraser de avlar fram.

Vi fick också lära oss att bruna får är hett eftertraktade, om det är så att du är sugen på att skaffa får för ullens skull – Solkustens bruna garner har rykande åtgång!

"Det roligaste är nog att få göra allt från grunden, från får till färdigt garn", säger Solkustens ägare Ingrid Danielsson. (Foto Linnéa Ögman)

”Det roligaste är nog att få göra allt från grunden, från får till färdigt garn, ull är ett fantastiskt material att arbeta med”, säger Solkustens ägare Ingrid Danielsson som här berättar om sin verksamhet. (Foto Linnéa Ögman)

Ulla-Karin Warberg försåg oss med en mängd intressanta fakta om ullhanteringen ur ett museiperspektiv (samlingarna mår bra, chansen för skadedjur är minimal och ullen vårdas med hjälp av bästa hållbara tekniker) – hon berättade också att samlingarna innehåller i runda slängar 15 000 föremål som innehåller ull.

Över 1 500 par vantar fick vi lära oss, 500 mössor, 1 300 tröjor. Men också 280 sländor och 235 spinnrockar. Vi lät Ulla-Karin välja ut föremål ur samlingarna till våra gäster, samt visa sina egna favoriter ur arkiven. Och som en bonus fick vi som var intresserade följa med Ulla-Karin upp i Folkkonstutställningen, där vi kunde se en hel del av de föremål vi pratat om under kvällen live! Typiskt bra grej med museum.

Täcke i röllakan med romb- och stjärnmönster av ovanligare sort. Varp av oblekt tvinnat lingarn 38 trådar på 10 cm står att läsa om detta täcke ur Nordiska museets samlingar. Här framtaget till Vega Määttä Siltberg av Ulla-Karin Warberg. Täcket kommer från Örkeneds socken i . Svanshult och hamnade på museet 1886. (Foto Elisabeth Eriksson/Nordiska museet)

”Täcke i röllakan med romb- och stjärnmönster av ovanligare sort. Varp av oblekt tvinnat lingarn 38 trådar på 10 cm” står att läsa om detta täcke ur Nordiska museets samlingar. Här framtaget till Vega Määttä Siltberg av Ulla-Karin Warberg. Täcket kommer från Örkeneds socken i Svanshult och hamnade på museet 1886. (Foto Elisabeth Eriksson/Nordiska museet)

Även jag och Erika hade valt ut favoriter ur samlingarna, med fokus på ull – kolla in min favorit här. Och här finns Erikas. 

Ni har väl inte missat Digitalt Museum som källa till glädje och inspiration vad gäller (nästan allt!) möjlighet att se vackra föremål? Vi pratade en del om det också, Nordiska museet har en stor mängd upplagt där (här är deras startsida på Digitalt museum), och arbetar hela tiden för att fylla på det digitala arkivet.

En riktigt spännande och fullmatad kväll om ull alltså, tack till våra gäster som så generöst delade med sig av sin kunskap och sina tankar om detta material. Vi är tillbaka igen 14 november, då intar Görbart Nordiska museets stickkafékväll igen. Och då med tema färg! Väl mött då!