Återbrukad lampett av Mari Karlsson, från hemslöjdsbutiken i Landskrona. (Foto Kurbits)

Föreläsningen var välbesökt – tack alla som kom och lyssnade! Verkligen roligt. Och så fick jag tack vare de goda arrangörerna se mig omkring i hemslöjdskretsar, och det är ju också mycket roligt. Här idag visar jag upp ett par bilder från hemslöjdsbutiken Hemslöjden Skåne, som finns i citadellet i Landskrona.

Butikens fantastiska yllebroderier är bara det värt resan och besöket. Dessutom finns här en hel del nytänkande och rolig samtida slöjd. Birgit Linderoths blombuketter i förgrunden exempelvis. (Foto Kurbits)

Två av deras slöjdare fastnade jag extra för, Mari Karlsson och hennes fantastiska återbruk och trådslöjd – fantasifullt och stiligt, eller hur? Och Birgit Linderoths förgängliga slöjd – hon gör en rad vackra kransar och bindningar av blommor som hon behandlar med vax. Självklart ändå skört och som sagt, förgängligt. Men mycket vackert – kanske just därför.Hon gör också de allra raraste av pappersblommor, både kransar och buketter.

Har ni vägarna förbi citadellet i Landskrona är det här ett givet stopp vill jag säga – den uppsjö fantastiska yllebroderier, materialsatser och material – samt den mängd gedigen slöjd som finns i dessa lokaler är imponerande.

Ett exempel på Birgit Linderoths förgängliga slöjd, en torkad vaxad blomstergirland. (Foto Kurbits)

Galet söta trådslöjdsljusstakar. Såklart med liten tvist, lindade i piprensare och med djur - ja, varför inte?! Av Mari Karlsson. (Foto Kurbits)

Jag fick också möjlighet att besöka hemslöjdskonsulenterna i Skåne, som sitter samlade intill Kulturen i Lund. Jag fick bland annat specialvisning av den fantastiska folkkonstutställningen på museet, vilket var oerhört spännande.

Men det återkommer jag till i senare inlägg. Nu laddar jag för en eventuell tripp till möbelmässan i helgen, på återhörande!

Också den här brickan var ett fint skånskt exempel på nygjort av gammalt. Vävda folkliga opphämtaband från de skånska folkdräkterna har här blivit brickor. (Foto Kurbits)

Och avslutningsvis en galet fin madonna med kretskort. Av Mari Karlsson också den. (Foto Kurbits)

Hillevi Pärn och åtta andra sistaårsstudenter från utbildningen Slöjd hantverk och formgivning vid Linköpings universitet ställer ut på möbelmässan just nu. (Foto Slöjd hantverk och formgivning)

Idag öppnar möbelmässan, den pågår fram till söndag och är öppen för allmänheten under helgen.Jag har ett starttips till alla er som ska dit dagarna framöver, det här verkar vara intressant – kolla in montern där sistaårselever vid Slöjd, hantverk och formgivning från Linköping finns.

Jag kommer att göra en rolig avstickare till Lund och Helsingborg den här veckan, så det blir inte så mycket mässa för mig. Tipsa mig gärna om saker att se, då jag hoppas hinna dit under fredag.  Detta är iallafall något jag ska besöka.

Superfina filtar från Rio Rio, som nu alltså lanserar stickat på möbelmässan. (Foto Slöjd hantverk och formgivning)

Det är nio studenter på kanditatprogrammet som visar produkter som är handgjorda från formgivning till tillverkning i lite olika material – textil formgivning, trähantverk, keramik och smide får jag via deras sajt veta.

Jag ser speciellt fram emot att få se Rio Rios nya produkter, jag skrev om deras fantastiska planscher här tidigare.  Nu är de aktuella med stickade plädar för barn, det ser lovande ut! Ha en finfin designvecka alla ni som beger er ut i vimlet.

Kolla in Mac Johanssons galet fina tekanna i stengods! Formen är kittlande och minst sagt överraskande - bravo! (Foto Slöjd hantverk och formgivning)

Mathilda Björklund visade en fantastisk stege på en mässa för ett par år sedan, lite liknande former har hon kvar, men här också spännande färgsatt. Fint! (Foto Slöjd hantverk och formgivning)

Sanna Wennermark lindar silkestråd runt kartongbitar och bygger på så vis upp mönster till dessa väggdekorationer - hur spännande som helst! (Foto Slöjd hantverk och formgivning)

Läs alltså mer om alla nio slöjdare här, det finns mer fint att titta på – här är bara ett litet urval!

Efter mammaledigheter sadlade de delvis om och startade företaget där de både säljer egengjorda grejor och tar in andras. Här var det fart och fläkt och tilltro till kreativt och ambitiöst tänkande – högt till tak, jag gillar det.

Egentryckta kuddar från Andersson&Lejon Design. (Foto Kurbits)

Andersson&Lejon drivs från Barsebäck, där de båda bor och tillverkar sina produkter, bland annat stiliga lyktor,  kuddar och lapptäcken. De trycker tyg själva, och ger dem baksidor av återvunna bonader och broderier från loppisar. Restbitarna från tygtryckningen blir de fina lapptäcken av.

Stolar i glada färger - strax till höger ur bild finns en cerise - och ett av Andersson&Lejon Designs lapptäcken. (Foto Kurbits)

Från Asien låter de tillverka de färgstarka stolarna, liksom korgar och förvaring. Och varifrån dessa supersmarta organiska krukor kommer ifrån vet jag inte, men jag skulle vilja tro att det är Tyskland, då de är långt framme i utveckling av nedbrytbara material. Men det är verkligen bara en gissning.

Krukorna – i de så oerhört tilltalande färgerna – är hundra procent nedbrytbara, de återför näring till jorden efter 3-6 månader om krukan grävs ner. Krukan har en hållbarhet på cirka två år inomhus, tre år ute. När den börjar krackelera är det dags att plantera om. Så fiffigt!

Färgglatt! Så här fint vill man ju absolut ha det på planteringsbänken i vår! Dessutom praktiskt och helt organiskt - perfekt! Krukorna finns hos Andersson&Lejon. (Foto Kurbits)

Kolla in hela utbudet här, företaget är i startgroparna, förmodligen kommer det att märkas mer av Andersson&Lejon i framtiden.

Uppdatering: Det här inlägget blev en av veckans favoritinlägg hos Allt i Hemmet i fredags, roligt! Läs mer om vad de skriver och om deras veckoskörd här!

Korgar och förvaring hos Andersson&Lejon Design. (Foto Kurbits)

Kuddar med eget tryck på framsidan, samt en återbrukad baksida i form av bonad. Smart! Andersson&Lejon Design. (Foto Kurbits)

Från Brusewitz Design kommer fina kuddar i lapptäckesteknik, med återanvända lakan, broderier och monogram. (Foto Lina Wirgård)

De båda har bakgrund i textil och materialletande,  företaget Brusewitz Design har funnits sedan 2002 och har återbruk och hantverk som ledstjärna;

Tillsammans brinner vi för det kvinnliga hantverket. Vi vill lyfta fram ting som tillverkats av kvinnohänder i generationer med fantastiska resultat och kvaliteter som är svåra att hitta i nytillverkade produkter.

Kuddarna tillverkas i lapptäckesteknik, där resor och gamla linneskåp står för materialet.  Återanvända lakan, monogram, broderier och örngott blir en linje produkter, liksom sarongtextilier från Asien, som utgör en annan typ av kuddar. Alla kuddar är sydda i Sverige.

Inredningen består främst av brickor och lampor, fina saker det med. Liksom kollektionen med smycken. Systrarna Brusewitz hittar udda material och mixar det fint, både i det textila och med sina pärlor, kolla in lamporna lite extra – också här använder man sig av second hand-material, spännande grepp tycker jag. Se mer om alla produkter här.

Sarongkuddar från Asien, också dem med olika mönster och lapptäckesmatchningar. (Foto Brusewitz Design)

Se mer om systrarna Brusewitz, deras flärdfulla farmor och deras övriga textila hjältinnor här. 

Brickor och brickbord finns också i Brusewitz Designs kollektion. (Foto Brusewitz Design)

Liksom vackra lampor och smycken. Spännande mix av material i båda. (Foto Lina Wirgård)

Fina färger på Brusewitz Designs produktion! Också här en bricka. (Foto Brusewitz Design)

Den kommer till er så här sista dagen på januari, vi får väl ändå säga att vi kickat igång det här året nu? Men här är den alltså – topp fem, årets trendigaste tekniker och material i lite osorterad ordning.

Broderat telefonskal, av Jesscia Dalman som driver bloggen Avigan (http://avigan.blogg.se). (Foto Jessica Dalman)

1. Fritt broderi. Vi tar upp broderinålen till fler och fler projekt. I år gärna på oväntade material; mobiltelefonfodral, t-shirtar, egensydda föremål och kläder, med mönster allt från en barnteckning till något med mer konstnärliga ambitioner.

Vi bygger om därhemma utifrån egen fantasi, eget behov och egen stil. (Foto Ikea Hacker)

2. Hackingsnickeri. Här handlar det inte om att vi bygger om köket, snarare är vi i år intresserade av att använda befintligt massproducerat material och göra något eget av det. Ikeahacking har varit en subkultur länge, och nu visar fler och fler intresse för att snickra unika möbler därhemma. Med hjälp av hackingsnickeri modifierar vi möbler efter eget behov, utifrån egen smak och stil. Exempelvis så här.

Papper i alla utföranden och former gör oss extra kreativa under 2012. Här ett smakprov från danska Rie Elise Larsen. (Foto Rie Elise Larsen)

3. Origami. Papper är en av årets heta trender generellt, och visst vill vi pyssla med ännu mer med papper i år! Vi blandar material, gör eget papper, utforskar materialet och vågar prova på.

Virkningstrenden växer - liksom storleken på materialet - numera virkar vi gärna i trasor på lösvikt, som här i butiken Happy Color i Stockholm. Det går fort och är förhållandevis billigt.(Foto Happy Color)

4. Virkning.  De senaste årens användande av trikåtrasor har gjort att virkningen generellt blivit allt mer i ropet. Som restprodukter från klädindustrin är materialet billigt, och framförallt går det fort att virka i materialet. Inte heller måste vi virka till prydnad; numera virkar vi snabbt ihop en ny matta till sovrummet, en disktrasa, eller en ny brödkorg i ett huj.

Hela armen full är devisen 2012. Vi gör gärna våra smycken själva, vi blandar mer material än tidigare - inspirationen kommer från järnaffären liksom från vårt befintliga smyckeskrin. Bloggen Honestly WTF har beskrivningar vi så gärna googlar efter. (Foto Honestly WTF)

5. Smycken. Att göra sina egna smycken har varit populärt länge, men i år exploderar blandningen av material och tekniker – vi flätar skinnarmband och blandar med kedjor och muttrar, och vi letar gärna på nätet efter inspiration, exempelvis så här. Vi dammar också av gamla tekniker; 70-talets vurm för makramé har kommit i ropet igen inom smyckestillverkningen. Makraméarmand med och utan pärlor har varit populärt ett tag, tekniken kommer att få ett uppsving i år.

Hon har arbetat hos en indigomästare och lärt sig mycket om hur man färgar indigo. Jag skriver mycket, eftersom jag har förstått att det nästan inte går att lära sig allt om indigo, det kanske tar ett liv eller så.

Textilformgivare och arkitekt Magdalena Perers framför sin textil Yozora, natthimmel. (Foto Kurbits)

Magdalena Perers berättade att hon fick gå bredvid och ta del av de dagliga sysslorna med själva baden, vara med och övervaka själva färgandet. Med själva blandandet av färgen?  frågade jag.

Ånej, det är en färgmästares fulla ansvar, det tillhör inte en indigomästares roll. Såklart.

De vackra digitaltrycken i kollektionen My Japanese Garden har här blivit fina kuddar. Av Magdalena Perers. (Foto Kurbits)

Det är något så fascinerande med dessa kunskaper tycker jag. Och att de respekteras och efterlevs och – fungerar! För titta på bilder från Magdalenas blogg, fantastiska färgbad, tygvepor och en fungerande produktion.

Däremot var det säkert både bökigt och intressant för Magdalenas Sensei att hon tog reda på slarvet och det där slänget. Och gjorde sina textilier av dem istället för det ”vackra”. Hon berättar att hennes textilier är digitaltryck av hjälptygerna – de bitar som sys eller kläms fast utanpå den egentliga  tygbiten under färgningen.

Tyget Yozora, natthimmel, är ”ett lapptäcke av eldflugor, stjärnor och indigoblått himlavalv” enligt Magdalena. Kollektionen heter My Japanese Garden och består också av de vackra textilierna med växtlighet; blommor och blad i spännande mönster.

Magdalena Perers hela kollektion, bilden är lånad från hennes blogg. (Foto Magdalena Perers)

Kolla alltså in Magdalenas blogg för mer inspiration, här finns mycket spännande att läsa om Japan och hennes erfarenheter med sin Sensei,  sjätte generationens indigomästare.

Uppdatering: Nå, fler än Magdalena själv kanske lade märke till att jag stavat hennes efternamn fel tidigare. Nu är det korrigerat. Jag fick veta att Perers inte alls är spanskklingande som jag trodde – och stavade därefter, utan istället är ett dalanamn. Jojo. Dessutom skriver Magdalena så här om färgframställningen och hur de arbetade, hon, färgmästaren och hennes Sensei:

Själva framställningen av bladen till färgen, ”sukumo”, är resultatet av flera månaders arbete med skörd, torkning och jäsning av bladen i olika omgångar som färgmästaren gör. Därefter tog min Sensei vid och blandade färgbadet av de torkade blade,n som tillsammans med vatten fick jäsa under en vecka med hjälp av risflingor, sake, pottaska med mera,  till en puttrande, varm och unken sörja. En process som skulle fascinera vilken surdegsbagare eller ölbryggare som helst.

Magdalena Perers textilier, bilden är lånad från hennes blogg. (Foto Magdalena Perers)

Lapptäcksmönstret i sina indigoskiftningar är verkligen så rasande grant! Eldflugornas vita är ett vackert komplement. (Foto Kurbits)

Ann Söderlund och Isabelle McAllister har tillsammans med Christina Breeze Le Guellaff gjort en bok för alla kalaspysslare därute. (Foto Kurbits)

De båda har gjort ett kit med dekorationer för barnkalaset för Ica Maxi, och fanns därför med både i sortiment och under pressdagen. Med sig hade de också den här boken, ”Alla balla kalas, 200 kalastips för alla partypysslare”. En rolig bok som tipsar om sätt att få snurr på ett fantasifullt barnkalas.

Alla idéer i boken gör du själv med mer eller mindre enkla steg och förberedelser. Tanken är dock inte att det ska ta alltför mycket tid, enligt bokens skapare, här är det själva kalaset som står i centrum. Boken finns ute från och med mitten av mars.

Jaa, vilken bra idé! Isabelle har sytt en duk av disktrasor. Perfekt för kladdiga gäster...(Foto Kurbits)

Ica Maxi har en drös egna formgivare som i år verkligen satsar på mönster och färg! Roligt! Här är några fina textilier.

Duken Patchwork, Ica Maxi. (Foto Ica Maxi)

Duken Jungle i rosa. (Foto Ica Maxi)

Och i blått. Duken Jungle alltså. (Foto Ica Maxi)

Fint tyg som hängde på en stege hos en av Ica Maxis radhusfamiljer. (Foto Kurbits)

Boken Alla balla kalas, ute i mitten av mars. (Foto Kurbits)

Ann Söderlunds och Isabelle McAllisters radhus med servetträd, handduksmoln, citronhumlor och bestick-fasad.(Foto Kurbits)

Dalahästar, röda stugor, svensk natur och fyrar - handdukar från Viltra Designstudio. (Foto Viltra Designstudio)

Viltras mönstervärld går i stillsamma och behagliga färgskalor tycker jag. Dalahästarna och de röda stugorna blir här lite egna med hjälp av stramare nyanser och stillsammare mönster.

Allmogens träkåkar blir grafiska mönster i Viltras värld. (Foto Viltra Designstudio)

Handdukar, brickor och disktrasor ingår i Viltra Designstudios produktion. (Foto Vitra Designstudio)

Handdukar från Viltras grafiska värld med inspiration från det svenska kulturarvet. (Foto Vitra Designstudio)

Precis som förra säsongen har Bantie samarbetat med duktiga Emma von Brömssen, skillnaden nu är att man satsar på offentlig miljö. Samtliga tyger är därför i flamskyddad kvalitet och finns i olika kvaliteter – voile och lite kraftigare bomull.

Hela vårkollektionen går i stillsammare kulörter och mönster som synes. Alla gjorda av Emma von Brömssen. (Foto Bantie)

De mycket mildare mönstren och kulörerna blev en utmaning, berättade Emma von Brömssen på förra veckans pressvisning. Dessa mönster blev mer skissartade och slumpmässigt styrda än tidigare arbeten, men det var också vad som krävdes för att inte gå in och arbeta med samma livfulla mönstervärld som tidigare, sa Emma.

Vattenfärger som runnit kontrollerat har varit grunden i arbetet med både Fia och Bamboo, och jag gillar att den känslan fått bli så skarp.Sen är ju färgerna ovanligt nedtonade – kanske lite för mycket för min smak. Men som sagt, för sitt tillfälle och sin plats har jag full förståelse för varför textilierna ser ut som de gör.

Bloom, Emma von Brömssen, Bantie. (Foto Bantie)

Tanken är som ni säkert förstår att Fia, Bloom och Bamboo ska kunna förekomma i ett diskret konferensrum, en hotellobby eller någon annan offentlig miljö utan att dominera för mycket. Wilhelmina Wiese från Bantie såg det som utmaningen med kollektionen, att bibehålla Banties mönstervärld, men gå ner i uttryck och skärpa och ändå inte bli tråkiga eller enfärgade.

Både Bantie och Emma von Brömssen är ambitiösa, jag gillar verkligen deras samarbete och arbeten på varsitt håll, jag har skrivit en del på ämnet tidigare. Vad tycker ni? Har man lyckats i sin ambition?

Hela Banties kollektion, mycket fint här! (Foto Bantie)

Mönstret Bamboo, från vårens kollektion. (Foto Bantie)

Mönstret Fia från Bantie, gjort av formgivare Emma von Brömssen är i sin milda mönstring och nyans tänkt att passa i det offentliga rummet. (Foto Bantie)

Det bygger alltså på att du gör det hela själv, antingen utifrån eget huvud och deras olika material. Eller utifrån beskrivningar som de tillhandahåller, just nu bjuder de på en beskrivning av den klassiska Graceväskan, roligt!