Rysk virkad kanin från sobaka-bobaka.livejournal.com/

Via en av mina favoritbloggar English Russia (bjuder på fantastiskt märkliga bilder från ett fantastiskt märkligt Ryssland) hamnade jag på en ung ryskas blogg. Jag förstår inte ryska men på något vis är det faktiskt överflödigt. Jag förstår ändå att hon gillar att sticka/virka små djur och att hon ibland får för sig att göra bildberättelser där hennes virkade djur spelar huvudrollen. Varje liten virkad historia ackompanjerad av en låt (som hon generöst bjuder på som nerladdningsbar mp3-fil).

Med tanke på att upphovsrätt inte verkar vara hennes grej tänkte jag ett tag lägga upp hela storyn om kaninfamiljen som flyr översvämningen här på Kurbits. Men ni kan lika gärna besöka källan. Se här >>

Och gillar du den måste du kolla in kossan som flyger fallskärm >> (blir aningens (bara aningens) mer begriplig med Google translate)

Ha en bra helg! På måndag är Frida tillbaka igen!

/Det här var veckans sista gästblogg från Anders på Kurbits. Han skriver till vardags på Bakelit och Bagisbloggen.

Andra artiklar med liknande ämnen:

1. Heart of Lovikka nytt märke med handarbetstradition Heart of Lovikka heter ett nytt modemärke med inspiration...
2. Med stickning som tema på årets bokmässa I samband med bokmässan lanserar nu Hemslöjdens förlag de...
3. Köp garn av Jamie Oliver Jag fick tips av superstickande Helene om att brittiska...

Katastrof! Så här ser en typisk matthandlarannons ut.

Handknutna orientaliska mattor kan vara helt fantastiska. Vackra, men också otroligt slitstarka, och ibland nästan snyggare när de inhandlas begagnade. Matthandlare är också fantastiska. Men många gånger på ett sätt jag inte riktigt uppskattar. Ta till exempel marknadsföringskampanjerna i dagspressen. Varje dag kan man läsa att ”allt ska bort” och att butiker upphör. Idag läste jag en annons i Svd där de till och med satt ut ett sista datum för butiken och raden ”Efter 18 år i branschen upphör nu min butik p.g.a. rygg- och nackskada.” Låter trovärdigt, men är antagligen bara buffel och båg.

Precis som hos de turistinriktade matthandlarna i Turkiet. Miljön i dessa butiker är oftast fantastisk, med mattor överallt, tända ljus, kanske lite rökelse och någon rynkig gubbe, som hämtad från ett yogurtpaket, sittandes med en vattenpipa i ena hörnet. Men när äppelteet plockats fram, vet man att man kommer att serveras en massa snack om evig vänskap, att handla en matta är att köpa en vän för livet, och att det kommer bli väldigt svårt att ta sig därifrån utan att ha gjort ”sitt livs affär”.

Bröllopsmattan - en liten luggsliten sak. Inköpt i Turkiet.

När jag var i Turkiet för snart tio år sedan var jag inne hos tre matthandlare, undvek ett hundratal och hade en mycket märklig tjugo minuter lång konversation med en ung matthandlare på gatan (som efter att ha insett att jag var ”unfuckable”, berättade att han lurade turister varje dag, samt hade för mål att bygga sig ett eget harem med minst tjugo västerländska kvinnor, gärna finskor).

Vid varje matthandlarbesök var det minst en i sällskapet som gjorde affär. Jag föll till föga i en lite udda butik där jag till slut köpt en liten matta för blott 400 spänn. En bröllopsmatta, tillverkad av bruden inför sitt bröllop, berättade handlaren. När jag kom hem upptäckte jag att det där bröllopet nog aldrig blev av. Mattan var nämligen inte färdigknuten och trådar lossnade snabbt.

Sedan dess har jag varit skeptisk och hellre valt syntetmattor från Ikea än överprisatt handknutet. Men så upptäckte jag Carpetvista.se, matthandlaren på nätet, och föll pladask. Här kan man välja och vraka mellan tusentals mattor. Alla fotograferade och möjliga att studera i detalj. Dessutom finns det videofilmer där en mattkännare berättar om olika typer av mattor.

Länge funderade vi på denna Lori-matta, men till slut valde vi den här >>
En enfärgad 2,5 centimeter tjock Gabbeh-matta som vi tyckte passade bättre in i vårt vardagsrum. På lördagen lade vi beställningen och på tisdagen levererade UPS mattan. Dagen efter fick vi ett mejl där Carpetvista undrade om vi var nöjda med mattan. Visst! Grym matta, grym webbutik och inte ett enda besök i mattaffär.

Carpetvista – jag lovar dig evig vänskap…

Gabbehmattan. Så här ser den ut. Vår dotter Vanna vill gärna vara med som referensobjekt.

/Denna vecka gästbloggar Anders på Kurbits. Han skriver till vardags på Bakelit och Bagisbloggen.

Andra artiklar med liknande ämnen:

1. De fula fynden finns på Regretsy Jag och säkert många med mig talar gärna varmt...
2. Hus och Hem listar världens bästa inredningsbloggar Ojoj vilken grej, kolla här! Tidningen Hus och Hem...

Hackad spegel - även kallad bröllopspegeln. Jag köpte en billig spegel med ohyvlad plankram på Ikea. Gjorde collage i photoshop och skrev ut remsor på en svartvit laserskrivare. Sen häftade jag fast remsorna med häftpistol. (foto: Kurbits)

Vad jag förstår pratas det mycket om material i slöjdvärlden. Oldschoolslöjdarna vill gärna framhäva de klassiska naturliga materialen. Ni vet, näver, trä, järn, skinn, ull, lin… typ det mesta som går att hitta representerat i en välsorterad hembygdsgård. Det finns till och med de  ultraortodoxa, de som spottar på allt nytt och modernt och som aldrig i livet skulle kunna tänka sig att trä en nylontråd genom ett nålsöga. En kategori slöjdare som aldrig i livet skulle vilja sätta sin fot på exempelvis Konstfacks julmarknad, utan hellre går runt i skogen och letar efter vrilar för nästa stora skålprojekt.

Inget ont i det, men personligen tycker jag det är intressantare med kreatörer som är öppna för nya intryck. Kreatörer/hantverkare/slöjdare som vågar blanda material och hittar möjligheterna i det mesta. Till denna kategori hör ”Ikeahackern”.

Många känner säkert redan till den, bloggen Ikeahacker, som sedan maj 2006 samlar på kreativa människors kreativa användning av ikeamöbler. Den postmoderne slöjdaren tar något fabrikstillverkat, massproducerat, som finns i hem världen över och gör det till något eget. Kanske genom att måla om det, bygga ihop det med en annan möbel,  tälja (går väl sådär i spånskivor), borra nya hål, byta beslag med mera.

Husapoteket: Plåtskåpet Ätran är billigt (259 kr) men lite trist. En schablon tillverkades (Frida skar ut) och det i kombo med en burk röd sprayfärg blev skåpet lite mer personligt. (foto: Kurbits)

Frida brukar ofta driva tesen att det handgjorda är på väg tillbaka eftersom folk är ute efter det personliga uttrycket, att det massproducerade blir för anonymt. I vårt tidevarv vill vi alla känna oss speciella. Och här kommer Ikeahackern in. Ikea är billigt och ofta väldigt prisvärt, men visst är det trist att ens hem ser likadant ut som grannens? Lägg ut ett par hundralappar på färg, eller varför inte klä möbeln i gamla serietidningar, uppklistrade med tapetklister, med en finish av klarlack. Bilderna här ovan och till höger är exempel på två  enkla hacks jag själv gjort. Här nedan har jag valt ut några favoriter från Ikeahacker. Besök gärna den sajten för mer av denna vara.

Floating Billys - min absoluta favorit. Både enkel och genial. Häng upp dina billybokhyllor på väggen och de blir plötsligt hur coola som helst.

Knivställ... kanske inte snyggt men o så praktiskt. Och så genialiskt enkelt. Fram med cirkelsågen och såga ett jack för dina knivar, förutsatt att knivseggen inte kör fast i något.

Soffbord med modelljärnväg... okej, jag är väldigt svag för nördar, och modelljärnvägsnördar är fantastiska. Det här borde är ett måste. I alla fall för Stighelmer!

Salladsskålshögtalarna... en annan kategori nördar är högtalarbyggarna. Att bygga fina högtalare av salladsskålar för Ikea är minst sagt kreativt.

Klädhängarlampan. Att hacka lampor är kul. Har själv en idé på att göra en golvlampa av en jordglob. Den här lösningen var riktigt rolig. Snygg. Och billig. Synd bara att de inte kunde låta bli att hänga upp en del krimskrams. Räckte gott med lamporna.

Länkar till de olika hacken:
Floating Billys, knivställ, tågbordet, salladsskålshögtalarna

/Denna vecka gästbloggar Anders på Kurbits. Han skriver till vardags på Bakelit och Bagisbloggen.

Jenny Berglunds tatuering (foto: Stina Rapp, Dalarnas tidningar)

Medan min fru Frida vrider sig i plågor (njursten är inte att leka med) tänkte jag tillfälligt axla Kurbitsmanteln och de närmaste dagarna bjuda på lite tankar kring modern hemslöjd. Frida tyckte jag skulle inleda med att bjuda på en liten presentation. Så här är den väldigt kort: Gift med Frida, föräldraledig sedan augusti från mitt jobb på pryltidningen M3. Har bloggat/skrivit nätdagbok sedan 1999 på Bakelit.com, och driver sedan någon månad tillbaka Bagisbloggen.se, om Stockholmsförorten Bagarmossen.

Helt ny i dessa kurbitssammanhang är jag inte. I somras skrev jag bland annat ett inlägg kallat ”Är kurbits nya tribal?” som faktiskt är ett av de mest kommenterade inläggen i denna bloggs historia…

Orsaken är knappast skribenten utan ämnet. Söker du på Google på orden ”kurbits tatuering” hamnar www.kurbits.nu på tredje plats i träfflistan. Och det verkar vara en hel del som söker. Precis som jag spanade och spånade i mitt tidigare inlägg verkar tatuerad på kurbits vara på g, även om de flesta som gör det verkar ha en koppling till Dalarna. Ta till exempel Jenny Berglund med ursprung i Torsång (se bilden ovan).

Eriks kurbits (foto: Erik)

I en artikel i Dalarnas tidningar berättar hon om hur hon lät tatuera en stor kurbits över en gammal tatuering föreställande en ängel. Och inspirationen hittade hon från en dalahästtatuering och ett kurbitsmålat skåp på en bank i Leksand. Ytterligare ett exempel är kurbitsläsaren Erik, som bjöd på en bild på sin tatuering i en kommentar till föregående inlägg. Tatueringen har han låtit göra till minne av sin mormor som faktiskt ritade den. Fint gjort!

Gör gärna som Erik, skicka in bilder på Kurbitstatueringar hit. Vem vet kanske det kan bli en ny blogg en dag?

Till alla er därute som funderar på att tatuera något med lite tradition och tanke. Här följer lite inspiration till motiv:

Ålderstrappan - en framtida klassiker? Eller? Kanske inte så kul att ha den intatuerad på ryggen när man ligger för döden?

Albertus Pictor... det finns mycket att plocka från den medeltida kyrkomålaren. Här Livets hjul (en variant av livstrappan), ett annat coolt val är bilden när riddaren spelar schack med döden).

Visst vore det fint att göra ryggtavlan till en korstygnstavla. Det är ju väldigt populärt att tatuera text. Varför inte göra det i korsstygnsstil (exempel hämtat från fuldesign.se)

Så här såg kurbitssajten ut förut...

Som alla ni som inte följer denna blogg via RSS-läsare tydligt ser har Kurbits-bloggen genomgått en rejäl redesign. Den förra formen var fin, men den kändes en smula begränsad och instängd med dess tunga mörkröda inramning. I grunden för den nya formen ligger Ravi Varmas alldeles utmärkta Wordpress-tema Primepress. En form som kurbitsifierats med hjälp av nytt sidhuvud, ny sidfot, och en del andra ändringar i stilmallarna.

Kurbits har också fått ett par nya funktioner som det vore kul om ni använde.

1. Betygsätt inläggen
Tycker ni att Frida eller någon gästskribent har skrivit något extraordinärt? Ge inlägget fem stjärnor. Är ni besvikna? Ge en stjärna.
Stjärnorna hittar du under varje inlägg. Välj antal stjärnor och klicka. Och din röst är räknad!

2. Läs mer
Klickar du på en artikel hittar du ytterligare information under artikeln. Med hjälp av det fantastiska Wordpresstilläget ”Yet Another Related Posts Plugin” finns det numera som oftast länkar till tre andra inlägg med liknande innehåll.

3. Dela med dig
Är du väldigt sugen på att dela med dig av ett inlägg på exempelvis Twitter eller Facebook? Med hjälp av insticksprogrammet Sociable finns det numera direktlänkar under varje inlägg.

4. Diskutera mera!
Senaste versionen av bloggverktyget Wordpress har stöd för trådade kommentarer. Nu kan ni alltså inte bara kommentera inlägg, ni kan även kommentera varandras kommentarer. Plötsligt blev Kurbits ett forum…

5. Prenumerera
Prenumerera på Kurbits i en rss-läsare som exempelvis Google Reader, har man kunnat göra sedan starten. Numera kan du också genom Feedburners försorg få nya Kurbitsinlägg neddimpandes i din mejlbox. Klicka bara på ”Mejlprenumeration” däruppe i sajtens högra hörn och följ anvisningarna.

Fler finesser på g…
Helt färdig är ännu inte designen. Vi kommer bland annat hotta upp högerspalten med lite mer spännande innehåll. Men den funktionen får ni se först när Frida levererat material. Håll tummarna för att det blir snart!

Det var allt från Kurbits designavdelning

Hojta gärna om sajten ser konstig ut eller om ni har annan feedback. Jag har tyvärr inte haft tid att testa den på alla plattformar.

/Anders (www.bakelit.com)

Andra artiklar med liknande ämnen:

1. Nytt från Lycka Form Nytt från Lycka Form! Leksandsfilten har varit en stor...
2. Ny stil i höst? Alltså det här med sommar och sånt. Jag började...

Dessutom alla träskofans därute… klart att Timbuktu stampar takten med ett par illröda.

Andra artiklar med liknande ämnen:

1. Folkdräkt från Nygårds Anna? Apropå folkdräkter gott folk! Det är ett ämne i...

Till Formex hade de tagit med sig det uppdrag de tidigare fått från en advokatbyrå – att leverera extravaganta kontorsstolar, titta på dessa! Med inspiration från Commedia dell arte och dess karaktärer gjorde House of K tio kontorsstolar. Broderade med korsstygn och plattsöm, utsmyckade för  sina olika karaktärer är ingen den andra lik.

Förutom textila utsmyckningar tar sig också House of K an inredningar och scenografier. Både Klara Granath och Karin Ribers är utbildade vid HV skola i formgivning, vävning, konstsömnad och vävning.  De säger själva att de använder och vill använda sina hantverkskunskaper inom den gedigna textila traditionen men ”arbetar utforskande och förnyande för att ge de gamla teknikerna ett uttryck som både kan överraska och provocera.”

Sättet de presenterade sitt arbete på mässan var imponerande, självklart och lockande.  Jag är övertygad om att dessa två företagare kommer att gå långt. Formex satsning på Young Designers innebar att mässan i samråd med Trendgruppen bjöd in ett antal formgivare som står för ny intressant design. House of K var en av  dessa utvalda, övriga var Sebastian Kjersén, Fuldesign, Erika Lövqvist, Lisa Bengtsson, Action Total, Fabrikat,  Swedish Ninja, Ahnlund – Karlén, Malin Lundmark, LL Lindblom Lindström samt Van Deurs.

Andra artiklar med liknande ämnen:

1. Kurbits möter: Mrs Murphy I Young Designers-montern (nya unga formgivare i urval) på...
2. Gott Nytt År! – Kurbits nyårskrönika 2009 Dags att räkna ihop Kurbitsåret 2009 så här dagen...

Kitsch enligt Nationalencyklopedin:

benämning på t.ex. konst, konsthantverk och litteratur producerad på billigt sätt, utan konstnärligt engagemang, men som kopierar och överdriver former från dyrare verk.

Jag skriver ”usel kitsch” eftersom det finns kitsch som jag faktiskt uppskattar. Ofta handlar det då om medveten kitsch. Saker som är medvetet kitschiga. Att gå runt på en hantverksmässa och kolla in stånd där folk med lödkolv skrivit in ordspråk på egenhändigt hyvlade, sandpapprade och lackade träskivor är inte kul om man vet att personen faktiskt menar allvar. Och dessutom menat det de senaste 30 åren.

Många saker inom slöjdtraditionen har blivit kitsch genom ständiga allt mindre engagerade upprepningar. Någon kom på en snilleblixt på 1800-talet och sen har den ursprungligen fina och genomarbetade idén upprepats så många gånger och med så lite engagemang att det tillslut bara blir bläää. Även det traditionella måste utvecklas, ges ny särart och framförallt bemötas med respekt från den som möter traditionen. Problemet med många hantverkarna som ställer ut sina saker i hembygdsgårdar och IOGT-NTO-lokaler runtom i Sverige är att de bara upprepar något som någon annan lärt sig, utan att lägga till det där lilla extra.

Vad har då allt detta med dalahästen att göra? Det är ju faktiskt inte direkt dalahästar man hittar på hantverksmarknaderna. Dalahästen görs ju numera i slöjdfabrik på löpande band och säljs dyrt i souvenirbutiker på flygplatser och hotell.

Dalahästen är megakitsch. Kitsch i en helt annan division, ja en helt annan liga. Här pratar vi ett stycke snidad häst med anor från 1600-talet som förvandlats från färgglad, charmig leksak till en symbol för Sverige. Och som symbol finns den reproducerad i löjligt många sammanhang. Ta till exempel Sverige-vurmande Ikea. Vad sägs om gelé-dalahästar eller varför inte ett paket dalahästar i choklad med punsch eller polkagrisfyllning. Vi köpte ett paket och kunde konstatera att de inte var någon vidare reklam för Sverige. Spär man ut kakaon alltför mycket blir kakaon trist. Spär man ut engagemanget i det man skapar blir det kitsch. Och är verkligen kitsch en bra symbol för Sverige…?

-Titta Frida, han har en kurbitstatuering! Kanske kurbits har blivit nya tribal?

När vi senare träffade killen på väg upp mot hopptornet insåg vi att hans tatuering tyvärr inte hade så himla mycket gemensamt med gammalt dalamåleri. Snarare påminde den om Albertus Pictors medeltida kyrkmålningar (dödskallar) i kombination med rosor och akantusblad.

Men tanken levde kvar, och ju mer jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag om att kurbits borde vara det svenska tatueringsspråket. Sveriges svar på de maoriska tribal-tatueringarna som blivit så himla populära världen över. Och visst finns det folk som tatuerar kurbits. En google-sökning ger till exempel träffar i tatueringsforumet Gaddad.se och Tattoo.se. Dessutom hittar jag en bloggartikel i Dagens Industri-relaterade bloggen Diego där de redan för två år sedan hävdade att:

2006 års kurbits sitter på kroppen.

I artikeln hänvisar de till en intervju med Marcus Lindgren, en illustratör från Dalarna som tagit fram ett förenklat, svartvitt kurbitsmotiv kallat ”lilies” som med fördel tatueras i exempelvis svanken.

Diego:

Kanske passar mönstret som förstatatuering – kurbitsmålningens ursprungstanke var ju att fylla tomrummet.

Inspirerad av M3 (där jag jobbar när jag inte har semester), uppmanar jag nu Kurbits-bloggens läsare att tatuera in Kurbitsloggans kurbits-motiv på valfri kroppsdel.

Vinnaren får en livstids prenumeration på Kurbits rss-flöde samt en heldag med Fridas träskor.

Uppdatering: Missa inte inlägg nummer två om kurbitstatueringar >>

Andra artiklar med liknande ämnen:

1. Kurbitskrönika: är slöjden den nya proggen? På onsdag 30 september kommer jag att delta i...

Därför är det inte konstigt att retronördar plockar fram gamla skärmdumpar från spel från datorspelens barndom.
Se bland annat denna fantastiska väska med motivet Pitfall. Fantastiskt!

Den går att köpa hos Etsy för 150 dollar… man blir allt bra sugen!
Se där… mitt första gästinlägg på Kurbits. Vem vet det kanske blir fler

/Anders