Återbrukad lampett av Mari Karlsson, från hemslöjdsbutiken i Landskrona. (Foto Kurbits)

Föreläsningen var välbesökt – tack alla som kom och lyssnade! Verkligen roligt. Och så fick jag tack vare de goda arrangörerna se mig omkring i hemslöjdskretsar, och det är ju också mycket roligt. Här idag visar jag upp ett par bilder från hemslöjdsbutiken Hemslöjden Skåne, som finns i citadellet i Landskrona.

Butikens fantastiska yllebroderier är bara det värt resan och besöket. Dessutom finns här en hel del nytänkande och rolig samtida slöjd. Birgit Linderoths blombuketter i förgrunden exempelvis. (Foto Kurbits)

Två av deras slöjdare fastnade jag extra för, Mari Karlsson och hennes fantastiska återbruk och trådslöjd – fantasifullt och stiligt, eller hur? Och Birgit Linderoths förgängliga slöjd – hon gör en rad vackra kransar och bindningar av blommor som hon behandlar med vax. Självklart ändå skört och som sagt, förgängligt. Men mycket vackert – kanske just därför.Hon gör också de allra raraste av pappersblommor, både kransar och buketter.

Har ni vägarna förbi citadellet i Landskrona är det här ett givet stopp vill jag säga – den uppsjö fantastiska yllebroderier, materialsatser och material – samt den mängd gedigen slöjd som finns i dessa lokaler är imponerande.

Ett exempel på Birgit Linderoths förgängliga slöjd, en torkad vaxad blomstergirland. (Foto Kurbits)

Galet söta trådslöjdsljusstakar. Såklart med liten tvist, lindade i piprensare och med djur - ja, varför inte?! Av Mari Karlsson. (Foto Kurbits)

Jag fick också möjlighet att besöka hemslöjdskonsulenterna i Skåne, som sitter samlade intill Kulturen i Lund. Jag fick bland annat specialvisning av den fantastiska folkkonstutställningen på museet, vilket var oerhört spännande.

Men det återkommer jag till i senare inlägg. Nu laddar jag för en eventuell tripp till möbelmässan i helgen, på återhörande!

Också den här brickan var ett fint skånskt exempel på nygjort av gammalt. Vävda folkliga opphämtaband från de skånska folkdräkterna har här blivit brickor. (Foto Kurbits)

Och avslutningsvis en galet fin madonna med kretskort. Av Mari Karlsson också den. (Foto Kurbits)

Den kommer till er så här sista dagen på januari, vi får väl ändå säga att vi kickat igång det här året nu? Men här är den alltså – topp fem, årets trendigaste tekniker och material i lite osorterad ordning.

Broderat telefonskal, av Jesscia Dalman som driver bloggen Avigan (http://avigan.blogg.se). (Foto Jessica Dalman)

1. Fritt broderi. Vi tar upp broderinålen till fler och fler projekt. I år gärna på oväntade material; mobiltelefonfodral, t-shirtar, egensydda föremål och kläder, med mönster allt från en barnteckning till något med mer konstnärliga ambitioner.

Vi bygger om därhemma utifrån egen fantasi, eget behov och egen stil. (Foto Ikea Hacker)

2. Hackingsnickeri. Här handlar det inte om att vi bygger om köket, snarare är vi i år intresserade av att använda befintligt massproducerat material och göra något eget av det. Ikeahacking har varit en subkultur länge, och nu visar fler och fler intresse för att snickra unika möbler därhemma. Med hjälp av hackingsnickeri modifierar vi möbler efter eget behov, utifrån egen smak och stil. Exempelvis så här.

Papper i alla utföranden och former gör oss extra kreativa under 2012. Här ett smakprov från danska Rie Elise Larsen. (Foto Rie Elise Larsen)

3. Origami. Papper är en av årets heta trender generellt, och visst vill vi pyssla med ännu mer med papper i år! Vi blandar material, gör eget papper, utforskar materialet och vågar prova på.

Virkningstrenden växer - liksom storleken på materialet - numera virkar vi gärna i trasor på lösvikt, som här i butiken Happy Color i Stockholm. Det går fort och är förhållandevis billigt.(Foto Happy Color)

4. Virkning.  De senaste årens användande av trikåtrasor har gjort att virkningen generellt blivit allt mer i ropet. Som restprodukter från klädindustrin är materialet billigt, och framförallt går det fort att virka i materialet. Inte heller måste vi virka till prydnad; numera virkar vi snabbt ihop en ny matta till sovrummet, en disktrasa, eller en ny brödkorg i ett huj.

Hela armen full är devisen 2012. Vi gör gärna våra smycken själva, vi blandar mer material än tidigare - inspirationen kommer från järnaffären liksom från vårt befintliga smyckeskrin. Bloggen Honestly WTF har beskrivningar vi så gärna googlar efter. (Foto Honestly WTF)

5. Smycken. Att göra sina egna smycken har varit populärt länge, men i år exploderar blandningen av material och tekniker – vi flätar skinnarmband och blandar med kedjor och muttrar, och vi letar gärna på nätet efter inspiration, exempelvis så här. Vi dammar också av gamla tekniker; 70-talets vurm för makramé har kommit i ropet igen inom smyckestillverkningen. Makraméarmand med och utan pärlor har varit populärt ett tag, tekniken kommer att få ett uppsving i år.

Fem punkter har jag på min lista i år. Fem inriktningar, händelser och intryck som jag tycker präglat Kurbits ämnesområden och blivit tydliga när det nu är dags att se tillbaka på året som gått.

Kolfat av Jonas Hasselrot. (Foto Slow Craft)

1) Slow craft. I år har vi tagit det riktigt stora steget mot välbefinnande genom handens arbete. Vi vet med oss att vi mår bra av att jobba mindre, ta det lugnare, göra en sak i taget och varva ner. Retreats, sätt att koppa ur, koppla av, gå in i oss själva medelst allsorts meditation är vardagsmat numera. Handarbetet har fått en nästintill folkhälsogivande uppgift under året. Att låta händerna gå medans världen försvinner en stund utanför är inte bara meditativt, det är hälsouppbyggande.

Därför uppskattar vi – om möjligt än mer – hantverkets genuina långsamma skicklighet. Sätt att göra, traderad kunskap som inte går att googla är hårdvaluta och föremål gjorda med extrem handaskicklighet står högt i kurs. Butiken Slow Craft visar genom sina unika och handgjorda produkter vägen.

I verkstan. (Foto Rose Callahan /www.rosecallahan.com)

Också Joshua Vogel är ett bra exempel på just kraften i slow craft. Även om vi inte kan göra hantverket själva vill vi gärna uppdatera oss med och läsa på hur man teoretiskt gör, vilken typ av material som skulle krävas eller vilken metod som används. Om vi inte handlar förstås. Joshua Vogels verkstadsbilder blev oerhört populära på Kurbits under året och jag förstår verkligen varför.

Mot slutet av året kom också boken Slöjden börjar i skogen från Hemslöjdens förlag. Ett utmärkt exempel på hur begreppen slow craft och traderad kunskap hänger ihop fint. Den här boken tar dig med på en skogstur där materialet och bearbetningen står i fokus. Det är långsamt, det är tidskrävande och det är sannerligen inget man gör i en kovändning. Men just därför ligger ämnet  - liksom den utmärkta boken – så rätt i tiden.

På Happy Color i Stockholm kan man gå virkkurs och lära sig virka mormorsrutor. (Foto Kurbits)

2) Inspiration galore! Parallellt med just insupandet av riktig kunskap och värdesättandet av handaskicklighet har vår inspiration fått frodas hejvilt under 2011. Det har knappt funnits några gränser för material, sätt att göra, beskrivningar och nyöppnade sajter, bloggar och butiker där vi kan grotta ner oss i sätt att göra själva (och såklart spendera pengar). Material att göra av är en lyxartikel vi unnar oss mer och mer, det är helt upp till din egen lust och smak vad du vill göra och varför. Dessutom går det utmärkt att själv bestämma svårighetsgrad. Danska Rie Elise Larsen med sina produkter, tutorials och material är ett gott exempel.

Butiker med kursverksamhet är något som också blivit alltmer vanligt, på Tygverket i Stockholm kan du förutom att gå olika kurser hyra en symaskin per timme, och på butiken Happy Color i samma stad går det att riva av en engångskurs i virkning en vanlig tisdagskväll. Fler exempel från landet finns nog – poängen är att vi är omgärdade av material och vår lust att ta oss an det ökar alltjämt. 2011 var ett hypat år för detaljhandeln inom allsorts pyssel, ändå är en ständig fråga varför det inte finns ännu fler garn- tyg och pysselbutiker därute? I ett annat liv skulle jag vilja ha en egen.

Kurbitsmålaren Slottsbarbro visar kurbits på italienska catwalken. Nu som utställning på Folkmusikens hus i Rättvik.(Foto Kurbits)

3) Allmogehype igen. Nej, kära Kurbitsläsare, det verkar nästan omöjligt för kurbitsmotivet med allt vad det står för att gå ur tiden. 2012 blir mitt fjärde år med bloggen, och det torde också bli ett år där hypen kring allmoge, kulturhistoria, traditionella mönster och just kurbits florerar ännu starkare. Jag märker det dels i den ström av mediemedverkan jag fått göra under året (här är en del men inte allt upplagt) dels i de många nya tolkningar av allmogesymboler i produkter och konstellationer. Nytt för den här vågen av allmogehyllande är att vi gärna adderar det vi kan eller vill göra själva; och att våra egengjorda grejor alltså gärna få ha allmogetouch. Alternativt att leta reda på det där extra genuina uttrycket – gärna på en bondeauktion långtbortistan.

Årets absolut bästa samarbete inom fältet nytänkande allmogesamarbete torde vara Slottsbarbro och italienska modevaruhuset Rochas. Verkligen helt underbart med kurbits på catwalken.

Festdräkt med krona från Hardanger Folkemuseum. (Foto Laila Durán, Scandinavian Folklore)

Spektakulärt på ämnet var också mars boksläpp av Scandinavian Folklore, som verkligen tar fasta på allmogekulturen och vårt intresse för dräktskick, mönster och vackra bilder. Laila Duráns ambitiösa bokprojekt är imponerande  - och kanske blir det en uppföljare rent av nästa år, del två är nämligen på gång.

Listan på exempel på traditionell allmogeinspiration i nya produkter går att göras lång – men tre vill jag nämna här. Lina Holms spännande broderade armband, dessa fantastiska pärlvirkade smycken med inspiration från folkdräkter, samt min absoluta favoritslöjdare Per-Åke Backman som gör halmkronor att dö för.

Men året har också bjudit på lite annorlunda varianter av allmogeinspiration; den här ambitiösa tolkningen av Döderhultarens träskulpturer roar mig mycket, just för att Johanna Strand översatt träslöjdarens uttrycksfulla verk så effektfullt och egensinnigt, läs mer här så förstår ni vad jag menar. Studenten Emma Lundberg har jag skrivit en hel del om genom åren, 2011 var det år hon tog examen – och med vilket fantastiskt examensarbete! Samilight är en spännande nytolkning av folkdräkten. Och skulle detta måhända vara för extremt – kolla in Mary Katrantzous kollektion - är inte det här en nytolkning av allmoge i en, låt oss säga – vidare bemärkelse?

Samtidigt avslutades 2011 med en framtidsvisionär utställning, Kurbits 3.0, där Konsthantverkarna tar ut svängarna. Jag höll inte med om visionerna – men kanske är det nästa nyårskrönika som jag får prata om 3.0, vad tror ni?

Den nya inredningstidningen Hemstilat - för dig som själv skapar stilen!

4) Hemstilat – inredning för dig som själv skapar stilen. Klart att en punkt i Kurbits nyårskrönika måste få heta Hemstilat, den inredningstidning som jag och min man gjorde under fyra hetsiga, roliga och fantastiskt kreativa sommarmånader under 2011. Med god hjälp av en fantastiskt hängiven skara medarbetare ska tilläggas. Äntligen fick idéer från Kurbits under åren smälta samman med tolkningar, inspiration och tankar kring inredning som finns idag, hos mig och hos alla smarta runtomkring mig.

Hemstilat måste ha träffat rätt, för vilken härlig respons vi fått! Det ligger i tiden att göra själv. Det ligger i tiden att våga vara unik. Vår tanke med tidningen var just att få visa upp olika stilar, mönster, färger, tekniker, material – olika sätt att göra själv, och att det inte behöver vara så svårt att utgå från sig själv när man skapar sin egen stil. Årets verb har för mig varit hemstila – hur du är din egen hemstilare och hur du utifrån dina egna förutsättningar och din smak skapar din egen person och din unika stil. DIY-trenden som ju verkligen finns på var mans läppar ingår inte bara i Kurbits värld, numera ingår den också i Hemstilats – och det känns gott att skriva!

Det är också roligt att på årets sista dag få notera att Hemstilat kvalat in som nominerad på trendspanaren Stefan Nilssons Årets bästa-lista under kategorin Årets läsning! Här är hela listan.

Konstnären Ella Robinson från Brighton gör spännande konst av drivved, textil och tråd. (Foto Ella Robinson/Inhabitat)

5) Gatukonst och guerillaslöjd. Jag har under året som gått fått möjlighet att föreläsa en hel del  - och då ofta på ämnet guerillaslöjd. Alltså den typ av utsmyckning som har en politisk grund, en ideologi i ryggsäcken eller en offentlig åsikt att visa upp. Det är en spännande värld därute, och jag kommer under 2012 att fortsätta mina föreläsningar – kolla in min sajt Kurbits Media om du vill att jag ska komma till dig och prata om hur slöjden tar allt viktigare steg ut i samhället.

Det här har varit mina bästa på ämnet om offentlig utsmyckning med DIY-attityd under året; Juliana Santacruz Herreras stickade installationer på Paris gator upptäckte jag under året, även om hon hållit på länge.  Ella Robinsons broderade strandfynd, Edina Tokodis gräs- och mossgraffiti i New York, allt som har med städgraffiti att göra liksom den här fina craftivistinstallationen, gjord i New Orleans – alla har de berört mig under året.

Och med det kära Kurbitsläsare…tack för i år! Tack för alla kloka kommentarer och tanker ni delat med er av. Och för all pepp och positiv feedback på innehållet. Nu stundar nytt år och det känns roligt och förväntansfullt. Jag önskar er ett riktigt Gott nytt år! Och väl mött 2012.

Gott Nytt År önskar Kurbits alla fina läsare. På återhörande under 2012!

Julform på Röhsska i Göteborg i helgen. Många duktiga formgivare på plats! (Illustration till evenemanget)

Charlotta Eidenskogs ljusstakar finns exempelvis på Julform på Röhsska idag. (Foto Charlotta Eidenskog)

På Röhsska museet har man Julform, med en rad spännande utställare, nyutexaminerade och etablerade deltar de alla i detta forum, som alltså genomförs för andra året i rad.  Här finns mer information deltagarna.

Patrik Larsson och hans fina träsvampar finns på HDKs julmarknad idag. (Foto Patrik Larsson)

På HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk säljer studenter inom design, smycke-, textil- och keramikkonst  handgjorda produkter som de själva har skapat. Originella och spännande julklappar med andra ord, läs mer här.

Jag tänker mig att ni som bor i Göteborg har det enkelt med julklappshandeln idag!

Magdalena Forshamn, Formjul. (Foto Magdalena Forshamn)

Eva Lotta Mattsson från HDK. (Foto Eva Lotta Mattsson)

Plingisulli, rasande fina! Finns på Julform. (Foto Plingisulli)

Åh, en medalj! Av Lisa W Breitholtz, på Julform. (Foto Lisa W Breitholtz)

Fina ringar av Elin Flognman, på HDKs julmarknad. (Foto Elin Flognman)

Soap rings - enligt principen vad som göms i snö...briljant idé. Ringar med överraskning i. HDKs julmarknad. (Foto Soap rings)

Boken Make Hey! While the Sun Shines innehåller 25 pysselprojekt som är fantasifulla och roliga. Författaren heter Pip Lincolne, och jag recenserar boken på Zickermans. (Foto Pip Lincolne)

På Zickermans läser du hela recensionen, så du sen kan gå och köpa boken i julklapp till den där pysselpersonen du känner. Han eller hon kommer att bli jätteglad. Och jadå, det går utmärkt att köpa boken till dig själv också!

Min variant av Pip Lincolnes flagga. Jag broderade på svenska och använde stuvbitar hemifrån efter behag. (Foto Kurbits)

Till vänster skymtar Pip Lincolnes flagga, i mitten mitt sjåande med Vliesofix, det är dubbelhäftande Vlieseline, har jag fått lära mig. Och så delar av min sköld gjort av ett gammalt örngott. (Foto Kurbits)

En rad olika sömmar finns att lära sig i boken - jag övade mig fram till dessa olika och det var roligt att testa många. (Foto Kurbits)

Så – även om du kanske inte har luckor i din kalender kan det vara värt att planera in en eller ett par. En del av dessa utställningar har ju också jultema, så det kan ju vara ett sätt att få upp julstämningen. Och för er för stressade, eller för er som bor på alla andra platser än Stockholm och Uppsala – ni får ta tillfället i akt att bli inspirerade här i ett något slumpmässigt urval.

LODs julutställning heter Vingar, en hel del nya julgranshängen utlovas bland annat. (Foto LOD)

Simon Klenell visar glas på Galleri Inger Molin. (Foto Galleri Inger Molin)

Klara Eriksson och Tove Thambert på Gallery Pascale i ett superintressant samarbete. Två spännande formgivare i en och samma satsning! (Foto Gallery Pascale)

Längtan, av Cecilia Levy, bricka och kaffeservis i papier maché på Kaleido just nu. (Foto Cecilia Levy)

Den årliga pepparkakshustävlingen är i full gång på Arkitekturmuseet. Här kan alla gå in och rösta på webben, och se alla nomierade bidrag. (Foto Arkitekturmuseet)

Jag tipsade om Godspeed bara för ett par veckor sedan, numera finns produkterna att se på Fluxshop i Stockholm. (Foto Godspeed)

För mer läsning och information, se länkarna här; Kaleido Konsthantverk, LOD Metallformgivning, Galleri Inger Molin, Gallery Pascale, Arkitekturmuseet och Fluxshop.

Broderi av Ebba Stålhandske, Kaleido Konsthantverks julutställning i Uppsala. (Foto Ebba Stålhandske)

Missa inte heller Designgalleriets julkortsutställning, eller  förstås Konsthantverkarnas julsatsning Kurbits 3.0. Men den utställningen såg jag häromdagen och kommer att återkomma till den senare.  Detta är vad som trillat in i min inkorg de senaste veckorna, det finns givetvis en massa annat spännande där ute också, har du några tips?

Armbandet Kerstin av Lina Holm. (Foto Lina Holm)

Förra veckan träffade jag slöjdaren Lina Holm, det var roligt att ses eftersom jag har följt hennes blogg länge – Lina är duktig och fantasifull med material, lösningar och utförande.

Nu satsar hon på slöjden, konsten och skapandet ännu mer professionellt, bland annat med dessa armband. Och vilka armband sen! Vad säger ni, är de inte helt fantastiska?

Armbandet Mora av Lina Holm. (Foto Lina Holm)

Lina står för utformningen och såklart också för broderiet, hon broderar i ylle och silke på vadmalsbotten. Gärna i starka färger och med pärlemorknappar. Hon levererar armbanden med små hälsningar, bland annat får den lyckliga som införskaffar sig armbandet Mora följande på vägen:

Mora
Da kullor å masär dansät jänn gångg.
Visst va dämm finär då,
då dämm äld-i verodrums läjv,
å let dräktnas färrgär djyfft si minn verodrum.
(Soldmål)

Håll koll på Lina Holm, hos henne kommer det att hända mycket framöver! (Foto Kurbits)

För en eventuell tolkning (?!), se Linas sajt, där mer information om armbanden också finns.

När vi sågs var Lina på väg med leverans till butiken Svensk Slöjd i Stockholm, där dessa armband nu finns att beskåda och köpa. Lina gör naturligtvis fler armband på beställning.

Ylle- och silkesbroderi på vadmal. Idé och utförande av Lina Holm. (Foto Lina Holm)

Svart & Vit / Med vänlig aning /av spindlars korsklädda rygg / och ben av nummer som åtta. (Foto Lina Holm)

Och ytterligare en bild på det fantastiska Mora-armbandet. (Foto Lina Holm)

Från Lyst Form kommer armbandet i fattigmansspets och svartstick. (Foto Lyst Form)

Pernilla Hoffer Jansson driver företaget Lyst Form, där hon gör design i lin och naturmaterial med rötter i traditionens folklore och hantverk. Här finns dopklänningar, kläder och accessoarer för dam och barn.
- Det är en slags tribut, på mitt eget sätt, till den handakraft och stil som finns i folklivet, säger hon.

Galet söt dopklänning (och modell) i fattigmansspets. (Foto Lyst Form)

Jag blir fascinerad av hennes sätt att jobba med den så kallade fattigmansspetsen, som blir så oerhört dekorativ i sitt enkla uttryck, tycker ni inte? Det ser så enkelt ut, men, jag förstår att det är en hel del arbete nedlagt bakom dessa små lappar. Själva tekniken är gammal och rörande, så här beskriver Pernilla bakgrunden (jag har kortat det något, hela citatet finns här).

Att virka eller knyppla en spets är tidskrävande. Det kräver även kunskap om hantverket. Förr försökte de ”lägre klasserna” på många finurliga sätt efterlikna de ”högre klassernas” mode, utsmyckningaroch prydnader. I vissa fall fanns det förordningar som sa att  exempelvis siden var förbehållet de”högre klasserna”, och i andra fall var det ekonomin som satte gränser. Man började då istället att vika små tygbitar till spetsuddar för att dekorera med.

Detalj av fattigmansspetsen på dopklänningen ovan. (Foto Lyst Form)

Pernilla själv är textillärare i grunden och berättar att hon alltid varit fascinerad av äldre textilier; vitbrodyr på lakan, dräkt och vävnader. Med utgångspunkt i en ärvd dräkt från Villåttinge började hon vid sin utbildning ta reda på mer om dräkten och dess detaljer.

Själva fattigmansspetsen har hon senare hittat bland annat på manschetten till Folkärnadräkten, men också på dräkter från Bohusområdet.
- En dam från Skellefteå kände också till den, man annars är den inte så allmänt känd, säger Pernilla Hoffer Jansson.

Armband i fattigmansspets, av Pernilla Hoffer Jansson, Lyst Form. (Foto Lyst Form)

Lyst Form drivs under parollen Slow Fashion, där övertygelsen om ett hållbart mode utanför rådande trender är gällande. Färre men bättre plagg helt enkelt. Läs mer om Pernlla Hoffer Janssons tankar om begreppet här. Tid för eftertanke och återbruk av gamla material och tekniker är alltså basen för Pernilla:
-Det gör ont i mig när mycket arbetade och vackra textilier och hantverk i gedigna material  inte värderas. Spets som har många timmar och skicklighet nedlagda, går för en tia på loppis. Hantverk och textil  är dyrbara varor tycker jag,  de var en gång statusvaror.

Lyst Form har sitt säte i Ludvika, kolla in sajten för mer information och för alla produkter. Blir du inspirerad att göra själv? Pernilla bjuder generöst på beskrivningar på hur du gör, både spetsen generellt och hur du gör en lös manschett.

Fattigmansspetsen finns beskriven av Pernilla här. Beskrivning på lösa manschetter här.

Armband i fattigmansspets, av Pernilla Hoffer Jonsson. (Foto Lyst Form)

Och så hela dopklänningen...(Foto Lyst Form)

Broderat telefonskal, av Jesscia Dalman som driver bloggen Avigan (http://avigan.blogg.se). Kolla in - bra blogg! (Foto Jessica Dalman)

Det här superfina telefonskalet fick jag tips om från Tiger, jepp såklart helt i min smak! Det  är gjort av Jessica Dalman, inspirerat av ett tupphalskläde från Leksandsdräkten, broderat i svartstick.

På Zickerman idag skriver jag  om hur Jessica gjort sitt, samt tipsar om ytterligare sätt att göra sitt telefonskal unikt. Kolla in Zickermans alltså, inlägget finns här.

Jenny Karlssons lavendelpåsar är handbroderade med små tänkvärda eller absurda ord. (Foto Jenny Karlsson)

”Jag gör små lavendelkuddar med handbroderad text, kan det vara nåt?”  Jenny Karlsson mejlade mig och gjorde mig uppmärksam på just de fina lavendelkuddarna och det var ju roligt. Men ju mer jag kollade runt på hennes sajter och butiker ju mer nyfiken blev jag.  Hon fick berätta mer för mig;

-Jag har nog alltid gjort saker – skapat med händerna – förr mer teckning och måleri, då ville jag bli serietecknare och illustratör. De senaste åren har det blivit mer textilt.  Jag vill att mina saker ska kunna användas till något och samtidigt vara givande på så sätt att man blir glad, inspirerad, får lite insikt eller bara trivs, säger hon.

Fin väska med dekoration, av Jenny Karlsson. (Foto Jenny Karlsson)

Och det är kanske därför Jennys produktion är bred – väskor, necessärer, broscher och just lavendelpåsar, alla med sina egna uttryck. Hon har sålt sina saker på olika ställen sedan 2003, med start på Hemslöjden i Östergötland – och nu vidare på nätet, där hon finns på Etsy, Epla och Signerat bland annat, se här.

"Hon kände det svårare än hon tänkt" står det på Jenny Karlssons väska med dekoration. (Foto Jenny Karlsson)

Jenny berättar att hon  inspireras av  äldre tider, naturen och som hon skriver – rent nonsens. Jag gillar främst de utklippta illustrationerna med sina texter som pryder hennes väskor. Gamla bilder på filmstjärnor, klipp ur tidningar och bokmärken som hopsatta i ett nytt sammanhang blir roliga, galna, dekorativa eller smått absurda.

Jennys företag med mottot Feeling before fashion, är nystartat, kolla in hennes sajt, butiker, produkter och hennes blogg – här kan mycket skoj hända framöver!

Mer lavendelpåse med devis. (Foto Jenny Karlsson)

Närbild på en väskdetalj. (Foto Jenny Karlsson)

Och väskan. (Foto Jenny Karlsson)