Fem punkter har jag på min lista i år. Fem inriktningar, händelser och intryck som jag tycker präglat Kurbits ämnesområden och blivit tydliga när det nu är dags att se tillbaka på året som gått.

Kolfat av Jonas Hasselrot. (Foto Slow Craft)

1) Slow craft. I år har vi tagit det riktigt stora steget mot välbefinnande genom handens arbete. Vi vet med oss att vi mår bra av att jobba mindre, ta det lugnare, göra en sak i taget och varva ner. Retreats, sätt att koppa ur, koppla av, gå in i oss själva medelst allsorts meditation är vardagsmat numera. Handarbetet har fått en nästintill folkhälsogivande uppgift under året. Att låta händerna gå medans världen försvinner en stund utanför är inte bara meditativt, det är hälsouppbyggande.

Därför uppskattar vi – om möjligt än mer – hantverkets genuina långsamma skicklighet. Sätt att göra, traderad kunskap som inte går att googla är hårdvaluta och föremål gjorda med extrem handaskicklighet står högt i kurs. Butiken Slow Craft visar genom sina unika och handgjorda produkter vägen.

I verkstan. (Foto Rose Callahan /www.rosecallahan.com)

Också Joshua Vogel är ett bra exempel på just kraften i slow craft. Även om vi inte kan göra hantverket själva vill vi gärna uppdatera oss med och läsa på hur man teoretiskt gör, vilken typ av material som skulle krävas eller vilken metod som används. Om vi inte handlar förstås. Joshua Vogels verkstadsbilder blev oerhört populära på Kurbits under året och jag förstår verkligen varför.

Mot slutet av året kom också boken Slöjden börjar i skogen från Hemslöjdens förlag. Ett utmärkt exempel på hur begreppen slow craft och traderad kunskap hänger ihop fint. Den här boken tar dig med på en skogstur där materialet och bearbetningen står i fokus. Det är långsamt, det är tidskrävande och det är sannerligen inget man gör i en kovändning. Men just därför ligger ämnet  - liksom den utmärkta boken – så rätt i tiden.

På Happy Color i Stockholm kan man gå virkkurs och lära sig virka mormorsrutor. (Foto Kurbits)

2) Inspiration galore! Parallellt med just insupandet av riktig kunskap och värdesättandet av handaskicklighet har vår inspiration fått frodas hejvilt under 2011. Det har knappt funnits några gränser för material, sätt att göra, beskrivningar och nyöppnade sajter, bloggar och butiker där vi kan grotta ner oss i sätt att göra själva (och såklart spendera pengar). Material att göra av är en lyxartikel vi unnar oss mer och mer, det är helt upp till din egen lust och smak vad du vill göra och varför. Dessutom går det utmärkt att själv bestämma svårighetsgrad. Danska Rie Elise Larsen med sina produkter, tutorials och material är ett gott exempel.

Butiker med kursverksamhet är något som också blivit alltmer vanligt, på Tygverket i Stockholm kan du förutom att gå olika kurser hyra en symaskin per timme, och på butiken Happy Color i samma stad går det att riva av en engångskurs i virkning en vanlig tisdagskväll. Fler exempel från landet finns nog – poängen är att vi är omgärdade av material och vår lust att ta oss an det ökar alltjämt. 2011 var ett hypat år för detaljhandeln inom allsorts pyssel, ändå är en ständig fråga varför det inte finns ännu fler garn- tyg och pysselbutiker därute? I ett annat liv skulle jag vilja ha en egen.

Kurbitsmålaren Slottsbarbro visar kurbits på italienska catwalken. Nu som utställning på Folkmusikens hus i Rättvik.(Foto Kurbits)

3) Allmogehype igen. Nej, kära Kurbitsläsare, det verkar nästan omöjligt för kurbitsmotivet med allt vad det står för att gå ur tiden. 2012 blir mitt fjärde år med bloggen, och det torde också bli ett år där hypen kring allmoge, kulturhistoria, traditionella mönster och just kurbits florerar ännu starkare. Jag märker det dels i den ström av mediemedverkan jag fått göra under året (här är en del men inte allt upplagt) dels i de många nya tolkningar av allmogesymboler i produkter och konstellationer. Nytt för den här vågen av allmogehyllande är att vi gärna adderar det vi kan eller vill göra själva; och att våra egengjorda grejor alltså gärna få ha allmogetouch. Alternativt att leta reda på det där extra genuina uttrycket – gärna på en bondeauktion långtbortistan.

Årets absolut bästa samarbete inom fältet nytänkande allmogesamarbete torde vara Slottsbarbro och italienska modevaruhuset Rochas. Verkligen helt underbart med kurbits på catwalken.

Festdräkt med krona från Hardanger Folkemuseum. (Foto Laila Durán, Scandinavian Folklore)

Spektakulärt på ämnet var också mars boksläpp av Scandinavian Folklore, som verkligen tar fasta på allmogekulturen och vårt intresse för dräktskick, mönster och vackra bilder. Laila Duráns ambitiösa bokprojekt är imponerande  - och kanske blir det en uppföljare rent av nästa år, del två är nämligen på gång.

Listan på exempel på traditionell allmogeinspiration i nya produkter går att göras lång – men tre vill jag nämna här. Lina Holms spännande broderade armband, dessa fantastiska pärlvirkade smycken med inspiration från folkdräkter, samt min absoluta favoritslöjdare Per-Åke Backman som gör halmkronor att dö för.

Men året har också bjudit på lite annorlunda varianter av allmogeinspiration; den här ambitiösa tolkningen av Döderhultarens träskulpturer roar mig mycket, just för att Johanna Strand översatt träslöjdarens uttrycksfulla verk så effektfullt och egensinnigt, läs mer här så förstår ni vad jag menar. Studenten Emma Lundberg har jag skrivit en hel del om genom åren, 2011 var det år hon tog examen – och med vilket fantastiskt examensarbete! Samilight är en spännande nytolkning av folkdräkten. Och skulle detta måhända vara för extremt – kolla in Mary Katrantzous kollektion - är inte det här en nytolkning av allmoge i en, låt oss säga – vidare bemärkelse?

Samtidigt avslutades 2011 med en framtidsvisionär utställning, Kurbits 3.0, där Konsthantverkarna tar ut svängarna. Jag höll inte med om visionerna – men kanske är det nästa nyårskrönika som jag får prata om 3.0, vad tror ni?

Den nya inredningstidningen Hemstilat - för dig som själv skapar stilen!

4) Hemstilat – inredning för dig som själv skapar stilen. Klart att en punkt i Kurbits nyårskrönika måste få heta Hemstilat, den inredningstidning som jag och min man gjorde under fyra hetsiga, roliga och fantastiskt kreativa sommarmånader under 2011. Med god hjälp av en fantastiskt hängiven skara medarbetare ska tilläggas. Äntligen fick idéer från Kurbits under åren smälta samman med tolkningar, inspiration och tankar kring inredning som finns idag, hos mig och hos alla smarta runtomkring mig.

Hemstilat måste ha träffat rätt, för vilken härlig respons vi fått! Det ligger i tiden att göra själv. Det ligger i tiden att våga vara unik. Vår tanke med tidningen var just att få visa upp olika stilar, mönster, färger, tekniker, material – olika sätt att göra själv, och att det inte behöver vara så svårt att utgå från sig själv när man skapar sin egen stil. Årets verb har för mig varit hemstila – hur du är din egen hemstilare och hur du utifrån dina egna förutsättningar och din smak skapar din egen person och din unika stil. DIY-trenden som ju verkligen finns på var mans läppar ingår inte bara i Kurbits värld, numera ingår den också i Hemstilats – och det känns gott att skriva!

Det är också roligt att på årets sista dag få notera att Hemstilat kvalat in som nominerad på trendspanaren Stefan Nilssons Årets bästa-lista under kategorin Årets läsning! Här är hela listan.

Konstnären Ella Robinson från Brighton gör spännande konst av drivved, textil och tråd. (Foto Ella Robinson/Inhabitat)

5) Gatukonst och guerillaslöjd. Jag har under året som gått fått möjlighet att föreläsa en hel del  - och då ofta på ämnet guerillaslöjd. Alltså den typ av utsmyckning som har en politisk grund, en ideologi i ryggsäcken eller en offentlig åsikt att visa upp. Det är en spännande värld därute, och jag kommer under 2012 att fortsätta mina föreläsningar – kolla in min sajt Kurbits Media om du vill att jag ska komma till dig och prata om hur slöjden tar allt viktigare steg ut i samhället.

Det här har varit mina bästa på ämnet om offentlig utsmyckning med DIY-attityd under året; Juliana Santacruz Herreras stickade installationer på Paris gator upptäckte jag under året, även om hon hållit på länge.  Ella Robinsons broderade strandfynd, Edina Tokodis gräs- och mossgraffiti i New York, allt som har med städgraffiti att göra liksom den här fina craftivistinstallationen, gjord i New Orleans – alla har de berört mig under året.

Och med det kära Kurbitsläsare…tack för i år! Tack för alla kloka kommentarer och tanker ni delat med er av. Och för all pepp och positiv feedback på innehållet. Nu stundar nytt år och det känns roligt och förväntansfullt. Jag önskar er ett riktigt Gott nytt år! Och väl mött 2012.

Gott Nytt År önskar Kurbits alla fina läsare. På återhörande under 2012!

Men jag har bara en bok, och det är till Annika som den skickas. Hon berättar att hon går igång på det till synes enkla och konstaterar att det är där tjusningen ligger. Dessutom vill hon läsa om sådant som inte kräver en massa inköp – som ivrig slöjdare vill man ju sätta igång direkt. Jag förstår vad hon menar. Grattis Annika!

Krympburkar av Roland Fällman, ur Slöjden börjar i skogen. (Foto Thomas Harrysson)

Till er andra vill jag verkligen rekommendera boken, ni hinner fortfarande önska er den i julklapp!

Slöjden börjar i skogen är nämligen något så annorlunda som en guide till konsten att läsa ett träd. Den undertiteln ger en massa öppningar till skogen och dess historia – sedd genom trädexperters ögon. Slöjdare, hemslöjdskonsulenter, författare och möbelprofessorer berättar alla sina historier om material, tekniker och träd. Förslag på vad som går att göra av skatterna finns också.

Ölhönor av Kalle Forss i krokvuxen björk. Målade med linoljefärg, belagda med bladguld. Ur boken Slöjden börjar i skogen. (Foto Thomas Harrysson)

För många är ju skogen idag något exotiskt och spännande, en plats där man kanske känner sig mer som gäst än som självklar del och invånare. Slöjden börjar i skogen tar med läsaren ut, ibland anar man kaffetermosen och smörgåsen, ibland känns det mer som att det är anteckningsblocket som följt med. Men texterna i boken har alla ett gemensamt, de vrider och vänder på  varför det ser ut som det gör i skogen och varför skogen – och mer exakt  - materialet däri beter sig som det gör.

Men boken avdramatiserar också, det självklara i att mer kunskap ger mer upplevelse stämmer verkligen här. Boken gör allt för att närma istället för att fjärma. Det är lätt att göra skogen, träet, redskapen, växtförhållanden och marken exotisk och främmande, så att själva slöjdandet, hantverket i att bereda skogens material så vackert, vad ska man säga – kommer i bättre dager. Här gör man alltså inget av det. Här är istället ambitionerna att bilda och berätta:

Trots eldrivna verktyg och färdigsågat virke från brädgården har vi en hel del att hämta i den kunskap som har vuxit fram under årtusenden. Det svängda handtaget till vedbodsdörren kan bli både bättre och hållbarare om du använder en krokig gren än om du utgår ifrån en rak planka.

Väggkrokar i björk av Nicke Helldorff. Fåglarna är i lind och målade med linoljefärg. (Foto Thomas Harrysson)

Orden är ur hemslöjdskonsulenten Kalle Forss kapitel om krokvuxna träd, och är bara ett av många exempel på den både lustfyllda och initierade tonen och berättandet i boken.  Ämnet är kanske inte den breda massans absoluta intresse – men kärleken till materialet och kunskapen om skogen lyser igenom på ett  ödmjukt vis, det är svårt att inte bli entusiastisk över den här boken. Saker som jag inte visste att jag var intresserad av överraskar mig gång på gång. Jag kommer också på mig själv med att gilla första halvan av boken ännu bättre, den behandlar verkligen också bildmässigt just skogen. Även om ju slöjdföremålen, som här i inlägget, är vackra är naturen fint illustrerad.

Lars Pettersson är hemslöjdskonsulent och bokens redaktör, och han och de övriga medförfattarna har valt olika angreppssätt med kapitel som ”Krokvuxna träd”, ”Rakvuxna träd” ”Klyva och såga”, ”Torka trä”, ”Slöjda i trä” och ”Färg och form ur skogens materialbod” skvallrar om hur handgriplig kunskap som finns här. Bokens huvudsakliga kunskapskälla är slöjdaren och den numera pensionerade länshemslöjdskonsulenten Knut Östgård, vars kunskap bland annat berättats vidare i den här boken:

”Överförandet av handlingsburen kunskap sker i mötet mellan människor och i görandet. Här kunde vi ha slutat och nöjt oss med att det inte går att skriva om den handlingsburna kunskapen, men genom att prata med utövare och läsa vad andra har skrivit vill vi göra ett försök, för vi tror att den här boken behövs.

Lars Pettersson beskriver bokens syfte väl, och det är väl ingen som inte gissar att jag håller med honom om att Slöjden börjar i skogen har mycket att komma med? Här och här har du mer information om själva boken.

Liten pall i björk av Kalle Forss. Stol Juliette i furu och björk, målad med linoljefärg och vaxad. Slöjdare Jögge Sundqvist. (Foto Thomas Harrysson)

Nu kanske du är nyfiken på att veta mer om de där hemslöjdskonsulenterna? Vilka är de och vad gör de om dagarna? Här kan du hitta din närmaste. Kolla in Slöjd håller, med fokus på slöjd och hållbarhet, och Textil hemslöjd.

Omslag till Slöjden börjar i skogen, från Hemslöjdens Förlag.

Skedar och slevar i krokvuxen björk, ytbehandlade med linolja, slöjdade av Lars Pettersson, den största av Niklas Karlsson. Ur boken Slöjden börjar i skogen från Hemslöjdens Förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Boken Slöjden börjar i skogen från Hemslöjdens förlag - den kan bli din! Kurbits lottar ut ett exemplar.

Det är inte ofta det händer, men nu är det dags för en utlottning här på Kurbits! Jag har fått boken Slöjden börjar i skogen av Hemslöjdens förlag och jag håller på att läsa den just nu. Det är en riktigt bra bok, fylld av inspiration som faktiskt inte är så vanlig – den tar som titeln avslöjar med läsaren ut i skogen, där slöjdmaterialen faktiskt växer på träd.

Ett inlägg om själva boken kommer, det är som sagt lärofylldläsning!  I två enkla steg kan du vara med och tävla om ditt eget exemplar:

Vacker samling träskedar, ur boken Slöjden börjar i skogen. (Foto Thomas Harrysson)

1) Gå in och gilla Hemslöjdens Förlag på Facebook. Hemslöjdens förlag ger ut välgjorda slöjdböcker som garanterar inspiration och kunskap, på facebook får du såklart lite uppdateringar om vad som är på gång i bokväg. Just nu pågår dessutom en rolig adventskalender.

2) Mejla mig på frida snabel-a kurbits punkt nu (eller använd kontaktformuläret här) och berätta vad du vill läsa om på Kurbits under 2012. Vilket är ditt favoritämne? Vad går du igång på? Vilken typ av tips och idéer vill du ha? Hjälp mig att få mer koll på vad du gillar, var med och forma bloggen med åsikter och tankar på innehåll. Mycket spännande händer på Kurbits inför nästa år!

Krympburkar ur boken Slöjden börjar i skogen. (Foto Thomas Harrysson)

Här visar jag några av bokens vackra bilder för att få igång er – mejla mig och vinn! Ni har veckan på er, fram till söndag 18:e. På måndag (19 december) presenterar jag vinnaren. Lycka till!

Boken Make Hey! While the Sun Shines innehåller 25 pysselprojekt som är fantasifulla och roliga. Författaren heter Pip Lincolne, och jag recenserar boken på Zickermans. (Foto Pip Lincolne)

På Zickermans läser du hela recensionen, så du sen kan gå och köpa boken i julklapp till den där pysselpersonen du känner. Han eller hon kommer att bli jätteglad. Och jadå, det går utmärkt att köpa boken till dig själv också!

Min variant av Pip Lincolnes flagga. Jag broderade på svenska och använde stuvbitar hemifrån efter behag. (Foto Kurbits)

Till vänster skymtar Pip Lincolnes flagga, i mitten mitt sjåande med Vliesofix, det är dubbelhäftande Vlieseline, har jag fått lära mig. Och så delar av min sköld gjort av ett gammalt örngott. (Foto Kurbits)

En rad olika sömmar finns att lära sig i boken - jag övade mig fram till dessa olika och det var roligt att testa många. (Foto Kurbits)

Arne och Carlos julkulor presenteras verkligen på ett så oerhört fint vis i boken med samma namn. (Foto Arne&Carlos)

Ni har ju sett dem på teve och lite överallt – de fantastisk charmiga Arne och Carlos, norrmännen som stickar det mesta med bravur. Nu högaktuella med boken Julkulor, då den som vill ha något extraordinärt och vackert att hänga i granen verkligen ju bör börja nu. Med en grundbeskrivning kan du göra alla de 55 kulorna i boken, Arne och Carlos står för dess idé och mönster.

Arne och Carlos är modeskapare med eget märke, men gillar att sticka allra bäst. Numera lanserar de mest stickat. (Foto Arne&Carlos)

Jag fick boken skickad till mig för ett bra tag sedan, det var precis som att man från förlaget visste om min enorma vurm för julen, liksom min kamp för det handgjorda. Självklart vill jag skriva om boken, svarade jag på frågan. Och nu har jag läst boken, det gick fort eftersom den innehåller en hel del roliga intressanta minnen och berättelser. Upplägget följer de förberedelser som adventstiden innebär. Och så har jag tittat på bilderna  - det är verkligen något jag rekommenderar att göra om och om igen, det är en fin upplevelsebok i och med det välgenomarbetade bildmaterialet. Författarna bjuder inte bara på beskrivningar utan också på sig själva – sina egna traditioner och tankar kring julen som verkligen är läsvärda.

Och…så har jag försökt att sticka en kula. Jag tänkte att det vore roligt att visa upp här, hur fint det kan bli. Liksom vara lite så där hands on och visa på halten av mitt julnörderiskap. Men låt mig säga så här –  drömmen om årets gran i stickat gick om intet ganska fort. Men…att jag inte riktigt har accepterat att drömmen om en kula ska vara så svår att få till – än.

En hel del kulor i boken är egenritade. Andra kulor är ett koncentrat av olika mönster och sticktraditioner. (Foto Arne&Carlos)

Men okej. Det ska villigt erkännas att jag har stickat följande saker i mitt liv: 1) en mössa i slöjden i 6:an. 2) en halsduk till min man 3) tre stycken lampskärmar. Och då kanske man inte kan förvänta sig att nummer fyra på den listan ska vara 55 julkulor à la Arne och Carlos, jag vet. Men ändå. Tanken på det! Drömmen!

För alla er som kan sticka där ute är ju inte det här något som helst problem, men jag tänkte ändå vara ärliga med er (andra?) och erkänna mitt tillkortakommande, eftersom det faktiskt kan finnas en och annan därute som kanske är som jag. Och som då kanske (precis som jag) blir lite besviken. Därför vill jag säga så här – jag hyser nästan inte några tvivel om att också du och jag kan sticka en julkula, men – ha tålamod!

Var varse att det är en hel del småpill och väldigt många stickor att hålla koll på. Ta med i beräkningen att det både är ökning och minskning av maskor samt mönsterstickning att behärska på en väldigt liten yta. Leta reda på någon som kan sticka som ett rinnande vatten så ska det nog gå bra. Och sist men inte minst – satsa på julen 2012! Tro alltså inte som jag att du ska få årets gran helt klädd i garnkulor.

Visst ser de så där vansinnigt fina ut? Allihopa vill jag ha! (Foto Arne&Carlos)

Däremot kan du  - som jag numera efter den här avbönen – lägga ner stickorna (jadå, alla fem) lugnt luta dig tillbaka, bläddra dig igenom boken, läsa och njuta av alla bilder och historier. Det blir en hel del julstämning av det också, jag lovar! Det är en fantastisk bok.

"Det är inte så noga hur julgranen ser ut. Alla granar blir fina när de pyntas!" Arne och Carlos har skön attityd till både pynt och jul. (Foto Arne&Carlos)

Ja, och så själva bokomslaget då. Läs boken! Sticka dina egna julkulor! (Foto Arne&Carlos)

Visst står det 1828 på mittersta nålhuset? I koppar. Man visste hur man skulle förvara sina nålar förr. Ur den kommande vol 2 av Scandinavian Folklore. (Foto Laila Durán)

Glädjande nyheter till alla er därute som gick igång på Laila Duráns fantastiska bok om folkdräkter i Skandinavien. Scandinavian Folklore kom ju ut så sent som i maj, och har enligt Laila sålt över förväntan. Jag är inte alls förvånad, praktverk som det är.

Nu berättar Laila för mig att hon är i full gång med en volym två! Vilken energi och entusiasm! Den här gången startar hon i det riktigt lilla - kolla in hennes inlägg så är ni med mig. Vansinnigt vackra smakprov, eller hur? Jag visar er en rad nålhus som dagens ögongodis, håll till godo.

Etui i ben tillhörande en folkdräkt i Norra Ny, Värmland. Ur kommande bok två, Scandinavian Folklore. (Foto Laila Durán)

Nåletui tillhörande Leksandsdräkten. (Foto Laila Durán)

Nya stickbeskrivningar från Ann-Mari Nilsson i boken Sticka halsdukar kragar snibbar! (Foto Hemslöjdens Förlag)

Kolla in det här, ni som stickar på löpande band. Ann-Mari Nilssons tidigare bok Sticka mössor vantar sockar! blev en succé, och nu är uppföljaren här – Sticka halsdukar kragar snibbar! Den ges ut på Hemslöjdens förlag och finnas i butik nu.

Krage ur boken Sticka halsdukar kragar snibbar! från Hemslöjens förlag. (Foto Hemslöjdens förlag)

Boken innehåller 45 beskrivningar märkta med svårighetsgrad, tilltalet är liksom tidigare pedagogiskt, vänligt och inspirerande.

Framförallt eftersom Ann-Mari är så duktig på att kombinera färger och mönster förstås, det är en ren njutning att bara bläddra i boken och kanske också få drömma om allt fint man skulle kunna pryda halsen med i höst och vinter. Läs mer om boken här.

Hav våg skum, halsdukar av Ann-Mari Nilsson. (Foto Hemslöjdens förlag)

Hav våg skum, halsdukar av Ann-Mari Nilsson. (Foto Hemslöjdens förlag)

Och själva bokens omslag - finns ute i butik nu. (Foto Hemslöjdens förlag)

Loppisfynd på bokavdelningen. Kan bli riktigt bra till mitt nästa projekt. Eller som sträckläsning, vad vet jag. (Foto Kurbits)

Kolla kolla! Gamla böcker! Kanske inte det roligaste som läsupplevelse, vad vet jag, även om titlar som Med äventyret i ryggsäcken och Ingen tobak inget hallelujah faktiskt kan väcka nyfikenhet. Men jag har en rolig idé på gång, och dessa vansinnigt vackra omslag passar nog perfekt. Jag ber att få återkomma!

Medverkande i Laila Duráns bok Scandinavian Folklore bar som sig bör folkdräkt vid bokens lansering igår. (Foto Kurbits)

Igår var det lansering av boken Scandinavian Folklore, boken med de fantastiska folkdräkterna ni vet, som jag skrivit om tidigare. Det var en upplevelse att vara där då inte endast boken i sig var huvudperson, till lanseringen hade också många av de medverkande kommit – iförda sina olika folkdräkter. Ni fattar, mycket fint att titta på alltså.

Medverkade gjorde förstås också Laila Durán, som gjort boken. Och då menar jag verkligen bokstavligt, hon är initiativtagare, har tagit alla bilder och står också för många av texterna. Det är ett lustprojekt berättar hon för mig, med en drivkraft att se och uppleva det vackra. Och hon vill med boken inspirera och sprida information om det kulturarv som folkdräkterna ju är.

Detalj av bruddräkt från norska Hardanger. (Foto Laila Durán)

Det är lätt att säga att det är ett praktverk för den som vill ha en upplevelse av folkdräktens enorma detaljrikedom och variation. Bilderna är intagande och många. Samtidigt är det ett givande bläddrande för att se och förstå också dräktens roll i historiska miljöer. Boken innehåller raka presentationer av olika dräkter, i Sverige och i Norge, på svenska, norska och engelska.

Här finns beskrivningar dels av själva dräkterna, dels av i vilka sammanhang de användes. Dräktkunniga från både Norge och Sverige är dessutom med som både författare och modeller, så Laila Durán har omgivit sig av många experter på området.

Miljöerna är ofta iscensatta med humor och känsla och visar främst upp naturen och den traditionella miljön för dräkten. Här en vallkulla från Boda. (Foto Laila Durán)

Bilderna är som sagt centrala i boken, över 700 stycken finns med i den gedigna volymen. Det känns som att ytterligare en tanke har varit att ge folkdräktsbärarna ett ansikte, att fylla dräkterna med människor och utsnitt av deras person och närvaro är ett synnerligen lyckat drag. Det blir små scener som visas upp, en del på gränsen till komiska eller fåniga, men anslaget funkar överlag.

Det gör att Scandinavian Folklore, trots sitt fokus på tradition i dräkt och miljö, ändå känns levande och mycket samtida även om tanken svindlar över att se några av modellerna i riktigt urbana miljöer. Att folkdräkten funkar på fäbodvallen är härmed bevisat, men hur står den sig på Waynes Coffee?

Författaren och fotografen Laila Durán och bokens omslag. (Foto Kurbits)

Det är som sagt ett omfattande projekt det här, drivet av en entusiasmerande Laila Durán. Boken finns ute till försäljning nu, kolla också in bloggen och sajten för mer information. Dessutom, avslöjade författaren, är hon redan i planeringsstadiet för nästa bok. Det blir spännande att följa det också.

Av kapsyler, skruvkorkar och lock blir det lätt blommor, buketten från boken Småslöjd från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson/Hemslöjdens förlag)

Det här är bilder ur den kommande boken Småslöjd - barn slöjdar med vuxna. Och då kan det lätt bli så här roligt och fint. I 20 olika slöjdprojekt med olika svårighetsgrad finns det möjlighet att pyssla med små och stora barn.

Nästan vad som helst kan bli en fågel. Beskrivning finns i boken Småslöjd från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson/Hemslöjdens förlag)

Här slöjdas det med återbruksmaterial, krokiga pinnar från skogen, läskburksplåt - ankdammens avlagda fjädrar, egenblandad färg och färdiglästa seriesidor. Materialen är många och går att hitta hemomkring, läser jag om boken.

Med motto ”ju mer du slöjdar desto större blir din kreativa förmåga” tror jag att det här är något för många. Både barn och vuxna.

Ylledjur från Småslöjdsboken från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson/Hemslöjdens förlag)

Småslöjd ges ut av Hemslöjdens förlag, och det är ett samarbete mellan hemslöjds- och hembygdsförbunden i Blekinge, Kronoberg och Skåne. De medverkande författarna är Kalle Forss, hemslöjdskonsulent i Skåne, Gunnar Jeppsson, slöjdlärare och slöjdare i Blekinge, Jan Olofsson, arkeolog, museipedagog  Skåne och Nisse Stormlod, hemslöjdskonsulent Blekinge.

Småslöjd finns i butik i början av maj, och här går det att läsa mer om boken och om Hemslöjdens förlag.

En hängande oro, mobil, blir fin i nästan vilket material som helst. Halm, sugrör, godispapper . Ur boken Småslöjd. (Foto Thomas Harrysson/Hemslöjdens förlag)

Av pinnar kan det ju verkligen bli vad som helst. Ur boken Småslöjd. (Foto Thomas Harrysson/Hemslöjdens förlag)