Efter mammaledigheter sadlade de delvis om och startade företaget där de både säljer egengjorda grejor och tar in andras. Här var det fart och fläkt och tilltro till kreativt och ambitiöst tänkande – högt till tak, jag gillar det.

Egentryckta kuddar från Andersson&Lejon Design. (Foto Kurbits)

Andersson&Lejon drivs från Barsebäck, där de båda bor och tillverkar sina produkter, bland annat stiliga lyktor,  kuddar och lapptäcken. De trycker tyg själva, och ger dem baksidor av återvunna bonader och broderier från loppisar. Restbitarna från tygtryckningen blir de fina lapptäcken av.

Stolar i glada färger - strax till höger ur bild finns en cerise - och ett av Andersson&Lejon Designs lapptäcken. (Foto Kurbits)

Från Asien låter de tillverka de färgstarka stolarna, liksom korgar och förvaring. Och varifrån dessa supersmarta organiska krukor kommer ifrån vet jag inte, men jag skulle vilja tro att det är Tyskland, då de är långt framme i utveckling av nedbrytbara material. Men det är verkligen bara en gissning.

Krukorna – i de så oerhört tilltalande färgerna – är hundra procent nedbrytbara, de återför näring till jorden efter 3-6 månader om krukan grävs ner. Krukan har en hållbarhet på cirka två år inomhus, tre år ute. När den börjar krackelera är det dags att plantera om. Så fiffigt!

Färgglatt! Så här fint vill man ju absolut ha det på planteringsbänken i vår! Dessutom praktiskt och helt organiskt - perfekt! Krukorna finns hos Andersson&Lejon. (Foto Kurbits)

Kolla in hela utbudet här, företaget är i startgroparna, förmodligen kommer det att märkas mer av Andersson&Lejon i framtiden.

Uppdatering: Det här inlägget blev en av veckans favoritinlägg hos Allt i Hemmet i fredags, roligt! Läs mer om vad de skriver och om deras veckoskörd här!

Korgar och förvaring hos Andersson&Lejon Design. (Foto Kurbits)

Kuddar med eget tryck på framsidan, samt en återbrukad baksida i form av bonad. Smart! Andersson&Lejon Design. (Foto Kurbits)

Från Brusewitz Design kommer fina kuddar i lapptäckesteknik, med återanvända lakan, broderier och monogram. (Foto Lina Wirgård)

De båda har bakgrund i textil och materialletande,  företaget Brusewitz Design har funnits sedan 2002 och har återbruk och hantverk som ledstjärna;

Tillsammans brinner vi för det kvinnliga hantverket. Vi vill lyfta fram ting som tillverkats av kvinnohänder i generationer med fantastiska resultat och kvaliteter som är svåra att hitta i nytillverkade produkter.

Kuddarna tillverkas i lapptäckesteknik, där resor och gamla linneskåp står för materialet.  Återanvända lakan, monogram, broderier och örngott blir en linje produkter, liksom sarongtextilier från Asien, som utgör en annan typ av kuddar. Alla kuddar är sydda i Sverige.

Inredningen består främst av brickor och lampor, fina saker det med. Liksom kollektionen med smycken. Systrarna Brusewitz hittar udda material och mixar det fint, både i det textila och med sina pärlor, kolla in lamporna lite extra – också här använder man sig av second hand-material, spännande grepp tycker jag. Se mer om alla produkter här.

Sarongkuddar från Asien, också dem med olika mönster och lapptäckesmatchningar. (Foto Brusewitz Design)

Se mer om systrarna Brusewitz, deras flärdfulla farmor och deras övriga textila hjältinnor här. 

Brickor och brickbord finns också i Brusewitz Designs kollektion. (Foto Brusewitz Design)

Liksom vackra lampor och smycken. Spännande mix av material i båda. (Foto Lina Wirgård)

Fina färger på Brusewitz Designs produktion! Också här en bricka. (Foto Brusewitz Design)

Den kommer till er så här sista dagen på januari, vi får väl ändå säga att vi kickat igång det här året nu? Men här är den alltså – topp fem, årets trendigaste tekniker och material i lite osorterad ordning.

Broderat telefonskal, av Jesscia Dalman som driver bloggen Avigan (http://avigan.blogg.se). (Foto Jessica Dalman)

1. Fritt broderi. Vi tar upp broderinålen till fler och fler projekt. I år gärna på oväntade material; mobiltelefonfodral, t-shirtar, egensydda föremål och kläder, med mönster allt från en barnteckning till något med mer konstnärliga ambitioner.

Vi bygger om därhemma utifrån egen fantasi, eget behov och egen stil. (Foto Ikea Hacker)

2. Hackingsnickeri. Här handlar det inte om att vi bygger om köket, snarare är vi i år intresserade av att använda befintligt massproducerat material och göra något eget av det. Ikeahacking har varit en subkultur länge, och nu visar fler och fler intresse för att snickra unika möbler därhemma. Med hjälp av hackingsnickeri modifierar vi möbler efter eget behov, utifrån egen smak och stil. Exempelvis så här.

Papper i alla utföranden och former gör oss extra kreativa under 2012. Här ett smakprov från danska Rie Elise Larsen. (Foto Rie Elise Larsen)

3. Origami. Papper är en av årets heta trender generellt, och visst vill vi pyssla med ännu mer med papper i år! Vi blandar material, gör eget papper, utforskar materialet och vågar prova på.

Virkningstrenden växer - liksom storleken på materialet - numera virkar vi gärna i trasor på lösvikt, som här i butiken Happy Color i Stockholm. Det går fort och är förhållandevis billigt.(Foto Happy Color)

4. Virkning.  De senaste årens användande av trikåtrasor har gjort att virkningen generellt blivit allt mer i ropet. Som restprodukter från klädindustrin är materialet billigt, och framförallt går det fort att virka i materialet. Inte heller måste vi virka till prydnad; numera virkar vi snabbt ihop en ny matta till sovrummet, en disktrasa, eller en ny brödkorg i ett huj.

Hela armen full är devisen 2012. Vi gör gärna våra smycken själva, vi blandar mer material än tidigare - inspirationen kommer från järnaffären liksom från vårt befintliga smyckeskrin. Bloggen Honestly WTF har beskrivningar vi så gärna googlar efter. (Foto Honestly WTF)

5. Smycken. Att göra sina egna smycken har varit populärt länge, men i år exploderar blandningen av material och tekniker – vi flätar skinnarmband och blandar med kedjor och muttrar, och vi letar gärna på nätet efter inspiration, exempelvis så här. Vi dammar också av gamla tekniker; 70-talets vurm för makramé har kommit i ropet igen inom smyckestillverkningen. Makraméarmand med och utan pärlor har varit populärt ett tag, tekniken kommer att få ett uppsving i år.

Idag gör jag det med glädje, dessutom lånar jag hennes bilder – för är inte det här helt makalöst fantastiskt så säg? Ett galleri minitavlor av tändsticksaskar. Jag såg det igår, och gick direkt hem och kollade in utbudet av askar därhemma, helt laddad att ägna helgen åt att göra utställning med iallafall vår äldsta.

Gör ditt eget minigalleri där hemma, bloggen Craft and Creativity bjuder på inspiration och beskrivning. (Foto Craft and Creativity)

Om inte just tanken på minigalleri med allsorts figurer, färg och papper lockar er, kolla istället in bloggens många andra gör det själv-tips och beskrivningar. Här finns mycket att läsa!

På bloggen Craft and Creativity finns en fantastiskt fin beskrivning på hur du gör små minitavlor därhemma. (Foto Craft and Creativity)

Fem punkter har jag på min lista i år. Fem inriktningar, händelser och intryck som jag tycker präglat Kurbits ämnesområden och blivit tydliga när det nu är dags att se tillbaka på året som gått.

Kolfat av Jonas Hasselrot. (Foto Slow Craft)

1) Slow craft. I år har vi tagit det riktigt stora steget mot välbefinnande genom handens arbete. Vi vet med oss att vi mår bra av att jobba mindre, ta det lugnare, göra en sak i taget och varva ner. Retreats, sätt att koppa ur, koppla av, gå in i oss själva medelst allsorts meditation är vardagsmat numera. Handarbetet har fått en nästintill folkhälsogivande uppgift under året. Att låta händerna gå medans världen försvinner en stund utanför är inte bara meditativt, det är hälsouppbyggande.

Därför uppskattar vi – om möjligt än mer – hantverkets genuina långsamma skicklighet. Sätt att göra, traderad kunskap som inte går att googla är hårdvaluta och föremål gjorda med extrem handaskicklighet står högt i kurs. Butiken Slow Craft visar genom sina unika och handgjorda produkter vägen.

I verkstan. (Foto Rose Callahan /www.rosecallahan.com)

Också Joshua Vogel är ett bra exempel på just kraften i slow craft. Även om vi inte kan göra hantverket själva vill vi gärna uppdatera oss med och läsa på hur man teoretiskt gör, vilken typ av material som skulle krävas eller vilken metod som används. Om vi inte handlar förstås. Joshua Vogels verkstadsbilder blev oerhört populära på Kurbits under året och jag förstår verkligen varför.

Mot slutet av året kom också boken Slöjden börjar i skogen från Hemslöjdens förlag. Ett utmärkt exempel på hur begreppen slow craft och traderad kunskap hänger ihop fint. Den här boken tar dig med på en skogstur där materialet och bearbetningen står i fokus. Det är långsamt, det är tidskrävande och det är sannerligen inget man gör i en kovändning. Men just därför ligger ämnet  - liksom den utmärkta boken – så rätt i tiden.

På Happy Color i Stockholm kan man gå virkkurs och lära sig virka mormorsrutor. (Foto Kurbits)

2) Inspiration galore! Parallellt med just insupandet av riktig kunskap och värdesättandet av handaskicklighet har vår inspiration fått frodas hejvilt under 2011. Det har knappt funnits några gränser för material, sätt att göra, beskrivningar och nyöppnade sajter, bloggar och butiker där vi kan grotta ner oss i sätt att göra själva (och såklart spendera pengar). Material att göra av är en lyxartikel vi unnar oss mer och mer, det är helt upp till din egen lust och smak vad du vill göra och varför. Dessutom går det utmärkt att själv bestämma svårighetsgrad. Danska Rie Elise Larsen med sina produkter, tutorials och material är ett gott exempel.

Butiker med kursverksamhet är något som också blivit alltmer vanligt, på Tygverket i Stockholm kan du förutom att gå olika kurser hyra en symaskin per timme, och på butiken Happy Color i samma stad går det att riva av en engångskurs i virkning en vanlig tisdagskväll. Fler exempel från landet finns nog – poängen är att vi är omgärdade av material och vår lust att ta oss an det ökar alltjämt. 2011 var ett hypat år för detaljhandeln inom allsorts pyssel, ändå är en ständig fråga varför det inte finns ännu fler garn- tyg och pysselbutiker därute? I ett annat liv skulle jag vilja ha en egen.

Kurbitsmålaren Slottsbarbro visar kurbits på italienska catwalken. Nu som utställning på Folkmusikens hus i Rättvik.(Foto Kurbits)

3) Allmogehype igen. Nej, kära Kurbitsläsare, det verkar nästan omöjligt för kurbitsmotivet med allt vad det står för att gå ur tiden. 2012 blir mitt fjärde år med bloggen, och det torde också bli ett år där hypen kring allmoge, kulturhistoria, traditionella mönster och just kurbits florerar ännu starkare. Jag märker det dels i den ström av mediemedverkan jag fått göra under året (här är en del men inte allt upplagt) dels i de många nya tolkningar av allmogesymboler i produkter och konstellationer. Nytt för den här vågen av allmogehyllande är att vi gärna adderar det vi kan eller vill göra själva; och att våra egengjorda grejor alltså gärna få ha allmogetouch. Alternativt att leta reda på det där extra genuina uttrycket – gärna på en bondeauktion långtbortistan.

Årets absolut bästa samarbete inom fältet nytänkande allmogesamarbete torde vara Slottsbarbro och italienska modevaruhuset Rochas. Verkligen helt underbart med kurbits på catwalken.

Festdräkt med krona från Hardanger Folkemuseum. (Foto Laila Durán, Scandinavian Folklore)

Spektakulärt på ämnet var också mars boksläpp av Scandinavian Folklore, som verkligen tar fasta på allmogekulturen och vårt intresse för dräktskick, mönster och vackra bilder. Laila Duráns ambitiösa bokprojekt är imponerande  - och kanske blir det en uppföljare rent av nästa år, del två är nämligen på gång.

Listan på exempel på traditionell allmogeinspiration i nya produkter går att göras lång – men tre vill jag nämna här. Lina Holms spännande broderade armband, dessa fantastiska pärlvirkade smycken med inspiration från folkdräkter, samt min absoluta favoritslöjdare Per-Åke Backman som gör halmkronor att dö för.

Men året har också bjudit på lite annorlunda varianter av allmogeinspiration; den här ambitiösa tolkningen av Döderhultarens träskulpturer roar mig mycket, just för att Johanna Strand översatt träslöjdarens uttrycksfulla verk så effektfullt och egensinnigt, läs mer här så förstår ni vad jag menar. Studenten Emma Lundberg har jag skrivit en hel del om genom åren, 2011 var det år hon tog examen – och med vilket fantastiskt examensarbete! Samilight är en spännande nytolkning av folkdräkten. Och skulle detta måhända vara för extremt – kolla in Mary Katrantzous kollektion - är inte det här en nytolkning av allmoge i en, låt oss säga – vidare bemärkelse?

Samtidigt avslutades 2011 med en framtidsvisionär utställning, Kurbits 3.0, där Konsthantverkarna tar ut svängarna. Jag höll inte med om visionerna – men kanske är det nästa nyårskrönika som jag får prata om 3.0, vad tror ni?

Den nya inredningstidningen Hemstilat - för dig som själv skapar stilen!

4) Hemstilat – inredning för dig som själv skapar stilen. Klart att en punkt i Kurbits nyårskrönika måste få heta Hemstilat, den inredningstidning som jag och min man gjorde under fyra hetsiga, roliga och fantastiskt kreativa sommarmånader under 2011. Med god hjälp av en fantastiskt hängiven skara medarbetare ska tilläggas. Äntligen fick idéer från Kurbits under åren smälta samman med tolkningar, inspiration och tankar kring inredning som finns idag, hos mig och hos alla smarta runtomkring mig.

Hemstilat måste ha träffat rätt, för vilken härlig respons vi fått! Det ligger i tiden att göra själv. Det ligger i tiden att våga vara unik. Vår tanke med tidningen var just att få visa upp olika stilar, mönster, färger, tekniker, material – olika sätt att göra själv, och att det inte behöver vara så svårt att utgå från sig själv när man skapar sin egen stil. Årets verb har för mig varit hemstila – hur du är din egen hemstilare och hur du utifrån dina egna förutsättningar och din smak skapar din egen person och din unika stil. DIY-trenden som ju verkligen finns på var mans läppar ingår inte bara i Kurbits värld, numera ingår den också i Hemstilats – och det känns gott att skriva!

Det är också roligt att på årets sista dag få notera att Hemstilat kvalat in som nominerad på trendspanaren Stefan Nilssons Årets bästa-lista under kategorin Årets läsning! Här är hela listan.

Konstnären Ella Robinson från Brighton gör spännande konst av drivved, textil och tråd. (Foto Ella Robinson/Inhabitat)

5) Gatukonst och guerillaslöjd. Jag har under året som gått fått möjlighet att föreläsa en hel del  - och då ofta på ämnet guerillaslöjd. Alltså den typ av utsmyckning som har en politisk grund, en ideologi i ryggsäcken eller en offentlig åsikt att visa upp. Det är en spännande värld därute, och jag kommer under 2012 att fortsätta mina föreläsningar – kolla in min sajt Kurbits Media om du vill att jag ska komma till dig och prata om hur slöjden tar allt viktigare steg ut i samhället.

Det här har varit mina bästa på ämnet om offentlig utsmyckning med DIY-attityd under året; Juliana Santacruz Herreras stickade installationer på Paris gator upptäckte jag under året, även om hon hållit på länge.  Ella Robinsons broderade strandfynd, Edina Tokodis gräs- och mossgraffiti i New York, allt som har med städgraffiti att göra liksom den här fina craftivistinstallationen, gjord i New Orleans – alla har de berört mig under året.

Och med det kära Kurbitsläsare…tack för i år! Tack för alla kloka kommentarer och tanker ni delat med er av. Och för all pepp och positiv feedback på innehållet. Nu stundar nytt år och det känns roligt och förväntansfullt. Jag önskar er ett riktigt Gott nytt år! Och väl mött 2012.

Gott Nytt År önskar Kurbits alla fina läsare. På återhörande under 2012!

Men jag har bara en bok, och det är till Annika som den skickas. Hon berättar att hon går igång på det till synes enkla och konstaterar att det är där tjusningen ligger. Dessutom vill hon läsa om sådant som inte kräver en massa inköp – som ivrig slöjdare vill man ju sätta igång direkt. Jag förstår vad hon menar. Grattis Annika!

Krympburkar av Roland Fällman, ur Slöjden börjar i skogen. (Foto Thomas Harrysson)

Till er andra vill jag verkligen rekommendera boken, ni hinner fortfarande önska er den i julklapp!

Slöjden börjar i skogen är nämligen något så annorlunda som en guide till konsten att läsa ett träd. Den undertiteln ger en massa öppningar till skogen och dess historia – sedd genom trädexperters ögon. Slöjdare, hemslöjdskonsulenter, författare och möbelprofessorer berättar alla sina historier om material, tekniker och träd. Förslag på vad som går att göra av skatterna finns också.

Ölhönor av Kalle Forss i krokvuxen björk. Målade med linoljefärg, belagda med bladguld. Ur boken Slöjden börjar i skogen. (Foto Thomas Harrysson)

För många är ju skogen idag något exotiskt och spännande, en plats där man kanske känner sig mer som gäst än som självklar del och invånare. Slöjden börjar i skogen tar med läsaren ut, ibland anar man kaffetermosen och smörgåsen, ibland känns det mer som att det är anteckningsblocket som följt med. Men texterna i boken har alla ett gemensamt, de vrider och vänder på  varför det ser ut som det gör i skogen och varför skogen – och mer exakt  - materialet däri beter sig som det gör.

Men boken avdramatiserar också, det självklara i att mer kunskap ger mer upplevelse stämmer verkligen här. Boken gör allt för att närma istället för att fjärma. Det är lätt att göra skogen, träet, redskapen, växtförhållanden och marken exotisk och främmande, så att själva slöjdandet, hantverket i att bereda skogens material så vackert, vad ska man säga – kommer i bättre dager. Här gör man alltså inget av det. Här är istället ambitionerna att bilda och berätta:

Trots eldrivna verktyg och färdigsågat virke från brädgården har vi en hel del att hämta i den kunskap som har vuxit fram under årtusenden. Det svängda handtaget till vedbodsdörren kan bli både bättre och hållbarare om du använder en krokig gren än om du utgår ifrån en rak planka.

Väggkrokar i björk av Nicke Helldorff. Fåglarna är i lind och målade med linoljefärg. (Foto Thomas Harrysson)

Orden är ur hemslöjdskonsulenten Kalle Forss kapitel om krokvuxna träd, och är bara ett av många exempel på den både lustfyllda och initierade tonen och berättandet i boken.  Ämnet är kanske inte den breda massans absoluta intresse – men kärleken till materialet och kunskapen om skogen lyser igenom på ett  ödmjukt vis, det är svårt att inte bli entusiastisk över den här boken. Saker som jag inte visste att jag var intresserad av överraskar mig gång på gång. Jag kommer också på mig själv med att gilla första halvan av boken ännu bättre, den behandlar verkligen också bildmässigt just skogen. Även om ju slöjdföremålen, som här i inlägget, är vackra är naturen fint illustrerad.

Lars Pettersson är hemslöjdskonsulent och bokens redaktör, och han och de övriga medförfattarna har valt olika angreppssätt med kapitel som ”Krokvuxna träd”, ”Rakvuxna träd” ”Klyva och såga”, ”Torka trä”, ”Slöjda i trä” och ”Färg och form ur skogens materialbod” skvallrar om hur handgriplig kunskap som finns här. Bokens huvudsakliga kunskapskälla är slöjdaren och den numera pensionerade länshemslöjdskonsulenten Knut Östgård, vars kunskap bland annat berättats vidare i den här boken:

”Överförandet av handlingsburen kunskap sker i mötet mellan människor och i görandet. Här kunde vi ha slutat och nöjt oss med att det inte går att skriva om den handlingsburna kunskapen, men genom att prata med utövare och läsa vad andra har skrivit vill vi göra ett försök, för vi tror att den här boken behövs.

Lars Pettersson beskriver bokens syfte väl, och det är väl ingen som inte gissar att jag håller med honom om att Slöjden börjar i skogen har mycket att komma med? Här och här har du mer information om själva boken.

Liten pall i björk av Kalle Forss. Stol Juliette i furu och björk, målad med linoljefärg och vaxad. Slöjdare Jögge Sundqvist. (Foto Thomas Harrysson)

Nu kanske du är nyfiken på att veta mer om de där hemslöjdskonsulenterna? Vilka är de och vad gör de om dagarna? Här kan du hitta din närmaste. Kolla in Slöjd håller, med fokus på slöjd och hållbarhet, och Textil hemslöjd.

Omslag till Slöjden börjar i skogen, från Hemslöjdens Förlag.

Skedar och slevar i krokvuxen björk, ytbehandlade med linolja, slöjdade av Lars Pettersson, den största av Niklas Karlsson. Ur boken Slöjden börjar i skogen från Hemslöjdens Förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Ljusstake från Afro Art - gör underverk för julstämningen. (Foto Afro Art)

Så tills vidare får ni hålla till godo med lite julpynt. Jag har gått igång på olika temapynt här, och kan liksom inte sluta. Idag tema återbruk. Här från Afro Art, men det är såklart mycket som går att göra själv på temat! Dagens inspiration går iallafall i returens tecken, som ni ser.

Julängel till granen i plåt. (Foto Afro Art)

En rosa julgran i plast - klär vilken gran som helst...(Foto Afro Art)

Små änglar och vise män i returpapper. Från Afro Art. (Foto Afro Art)

Plåttomte från Afro Art. (Foto Afro Art)

Plåtängel. (Foto Afro Art)

Plåtängel. (Foto Afro Art)

Och så lämpligt ser jag just att 365 saker du kan slöjda tipsar om ett fint pynt till granen på nästan samma tema; rota i metallåtervinningen därhemma och återanvänd staniolpapperet så är du på banan också med det pyntet.

God Jul med återbruk från Afro Art. Här en lykta. (Foto Afro Art)

Temat bygger på den rika värld av dekoration och mönster som kommer från Dalarna. Med inspiration från Karin och Carl Larsson, Sundborn, Anders Zorn, allmoge och dalamåleri har medlemmarna gjort unika alster till Konsthantverkarnas julutställning 2011.

Så beskrivs själva utställningen, liksom med orden  ”Ännu en gång används historien, men lika nytänkade som vanligt” i ett pressmeddelande. Alltså. Som vanligt när det handlar om Konsthantverkarna så är det hög kvalitet på genomförande och de enskilda hantverkarna, jag var och såg utställningen för en tid sedan och vill börja med att förtydliga det. Generellt hög kvalitet på verken.

Men helt allvarligt. Att kalla en gemensam julutställning för Kurbits 3.0 är lite som att be om trubbel. Ja, jag vet, det kanske bara är jag, ni får väl stå ut med att jag är lite extra kräsen när det gäller just kurbits och nytänkande.

Utställningens närmaste 3.0 man kan komma, Anna Fjällbäcks vingliga 3D-kurbitsar blir textilier och skulpturer på samma gång. Mycket bra! (Foto Kurbits)

Men så här känner jag – om vi lämnar Kurbits 2.0 snart, något jag skulle vilja säga att vi inte riktigt gjort än efterson vurmen för kurbitsen snarare har fördjupats än förnyats på sistone - för version 3.0, ja, då är det nog mer som krävs i nytänkande, inspiration och utförande.

Då är det svårt att komma dragandes med samma gamla Dalarna och Anders Zorn, Sundborn och Karin Larsson – eller ens Peter Johansson eller Mattias Norström. Och då verkligen inget ont om dessa historiskt viktiga personer eller platser. Men liksom, 3.0. Jag blir tokig.

När vi närmar oss en så spejsad version av kurbitsen, nytolkningar av historien i framtiden och vridna scenarion av allmogen hoppas jag att jag är med. Jag hoppas också att jag känner igen tecknen på en så utflippat och galet tillstånd som jag associerar med 3.0. Och jag hoppas att jag får skriva mycket och ingående om det. För det ser jag fram emot.

Kurbitstapet med resetema. Ingår i Konsthantverkarnas utställning Kurbits 3.0. (Foto Kurbits)

Men jag förväntar mig faktiskt mer av utställningen med ett sådant tema och en sådan titel än lite sammanslagningar av figurer som bildar en ny kurbitstapet, eller kurbitsar i neonfärger som utgör utställningens affisch. Helt ärligt. Det är fint och vi har sett det förr. Loggan till Kurbitsbloggen, som vi gjorde i början av 2008, var exempelvis inspirerad av Hanna Wernings väggklistermärke från 2007.

Eva Davidssons materialblandning är fin, smidesstjälkar och tygblommor blir till installation direkt på väggen. (Foto Kurbits)

Så jag tycker som sagt att det är olyckligt av Konsthantverkarna att ha sin julutställning med ett sånt kaxigt namn. För jag är osäker på om verkligen medlemmarna känt sig så 3.0-iga som man (okej jag) kanske förväntar sig. Visst är det stillsamt, välgjort och vackert, visst är det bitvis roligt. Men inget som inte synts eller gjorts på temat förut.

Kurbits 2.0 hade liksom räckt fint som utställningstitel, mer som en sammafattning av där vi är idag. Och det är liksom inte kattskit, vi har ju kommit en bra bit vad gäller tolkningar av gamla mönster och traditioner i ny dräkt.

Bästa undantaget i utställningen är Anna Fjällbäcks 3D-kurbits, lite i samma genre som den här virkade diton av Anna-Lisa Persson, där jag skulle vilja säga att det känns som att det är på väg åt ett nytt håll.

Johanna Törnqvists armband. (Foto Kurbits)

Med allt detta sagt – gå nu och se utställningen! Det är fortfarande samma begåvade konsthantverkare som vanligt – Elisabeth Billander, Eva Davidsson, Johanna Törnqvist, David Taylor, Anne Carlquist, Anna Fjällbäck, Anna Sjons Nilsson och många fler – och enskilt och bitvis är det riktigt fina verk. Det är kanske kostymen mer än dess innehåll som skaver för mig. Har man en blogg som heter Kurbits får man kanske ta sig rätten att bli en kurbitch ibland.

Fram till nyårsafton håller Kurbits 3.0 öppet.

Diverse föremål som ingår i Kurbits 3.0. (Foto Kurbits)

Kurbits av Anne Carlquist. (Foto Kurbits)

Till sist vill jag gärna slå ett slag för den bok som släpptes igår – om Konsthantverkarnas första 60 verksamhetsår. Jag är mycket nyfiken och tycker att det är ett bra sätt att avsluta det jubileumsår man som förening haft 2011.

Anna Sjons Nilssons Geten och jag är dragaren för Konsthantverkarnas julutställning Kurbits 3.0. (Foto Konsthantverkarna)

Julform på Röhsska i Göteborg i helgen. Många duktiga formgivare på plats! (Illustration till evenemanget)

Charlotta Eidenskogs ljusstakar finns exempelvis på Julform på Röhsska idag. (Foto Charlotta Eidenskog)

På Röhsska museet har man Julform, med en rad spännande utställare, nyutexaminerade och etablerade deltar de alla i detta forum, som alltså genomförs för andra året i rad.  Här finns mer information deltagarna.

Patrik Larsson och hans fina träsvampar finns på HDKs julmarknad idag. (Foto Patrik Larsson)

På HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk säljer studenter inom design, smycke-, textil- och keramikkonst  handgjorda produkter som de själva har skapat. Originella och spännande julklappar med andra ord, läs mer här.

Jag tänker mig att ni som bor i Göteborg har det enkelt med julklappshandeln idag!

Magdalena Forshamn, Formjul. (Foto Magdalena Forshamn)

Eva Lotta Mattsson från HDK. (Foto Eva Lotta Mattsson)

Plingisulli, rasande fina! Finns på Julform. (Foto Plingisulli)

Åh, en medalj! Av Lisa W Breitholtz, på Julform. (Foto Lisa W Breitholtz)

Fina ringar av Elin Flognman, på HDKs julmarknad. (Foto Elin Flognman)

Soap rings - enligt principen vad som göms i snö...briljant idé. Ringar med överraskning i. HDKs julmarknad. (Foto Soap rings)

Så – även om du kanske inte har luckor i din kalender kan det vara värt att planera in en eller ett par. En del av dessa utställningar har ju också jultema, så det kan ju vara ett sätt att få upp julstämningen. Och för er för stressade, eller för er som bor på alla andra platser än Stockholm och Uppsala – ni får ta tillfället i akt att bli inspirerade här i ett något slumpmässigt urval.

LODs julutställning heter Vingar, en hel del nya julgranshängen utlovas bland annat. (Foto LOD)

Simon Klenell visar glas på Galleri Inger Molin. (Foto Galleri Inger Molin)

Klara Eriksson och Tove Thambert på Gallery Pascale i ett superintressant samarbete. Två spännande formgivare i en och samma satsning! (Foto Gallery Pascale)

Längtan, av Cecilia Levy, bricka och kaffeservis i papier maché på Kaleido just nu. (Foto Cecilia Levy)

Den årliga pepparkakshustävlingen är i full gång på Arkitekturmuseet. Här kan alla gå in och rösta på webben, och se alla nomierade bidrag. (Foto Arkitekturmuseet)

Jag tipsade om Godspeed bara för ett par veckor sedan, numera finns produkterna att se på Fluxshop i Stockholm. (Foto Godspeed)

För mer läsning och information, se länkarna här; Kaleido Konsthantverk, LOD Metallformgivning, Galleri Inger Molin, Gallery Pascale, Arkitekturmuseet och Fluxshop.

Broderi av Ebba Stålhandske, Kaleido Konsthantverks julutställning i Uppsala. (Foto Ebba Stålhandske)

Missa inte heller Designgalleriets julkortsutställning, eller  förstås Konsthantverkarnas julsatsning Kurbits 3.0. Men den utställningen såg jag häromdagen och kommer att återkomma till den senare.  Detta är vad som trillat in i min inkorg de senaste veckorna, det finns givetvis en massa annat spännande där ute också, har du några tips?